Exkluderade ord

Det är en sak (som) jag aldrig riktigt (har) förstått vad gäller små »funktionsord» som att, som, det och har respektive hade.

Jag kommer (att) skriva till honom.
Det (som) du sade var bara nonsens.
Här är (det) fint. (Det är väl den mest bevingade frasen utan det.)
Den information som (har/hade) funnits, är borta.

Jag förstår att det bland annat har med talspråk att göra, där de kortare varianterna oftare förekommer. Stundom är också frasen inte korrekt utan orden. Men vilket har mest stilvärde i skriftspråk och då det är grammatiskt ekvivalent om orden är utelämnade eller medtagna?

Verkar vara något av en generationsfråga. Min farmor brukar anmärka att jag har skrivit "fel" om jag har missat ett "att" eller "har" någonstans. Eftersom tvetydigheter inte uppstår är det fritt fram att utveckla språket i den här riktningen tycker jag. Men ibland ser det förstås lite avhugget ut i skriven form.

I skriftspråk finner jag texten, vanligtvis, snyggare utan dessa ord.

Det är min åsikt och jag är långt ifrån auktoritär inom området.

Exakt min mening! Det kan jämföras med att skriva om-satser med om eller utan. (Om man går över gatan vid rött ljus, löper man risk att bli överkörd kontra Går man över gatan vid rött ljus, löper man risk att bli överkörd.)

Ja, det håller jag med om. Dessvärre är jag ganska bra på att skriva sådana meningar.

Jag noterade för övrigt att jag inte hade något subjekt i första meningen i mitt första inlägg. Förflackningen drabbar även den bäste tycks det.

Ovanstående innehåller ett av mig tillagt kommatecken i fet stil, för att påvisa att det erfordras därstädes. Nä, men orka.

Att skriva helt rätt är inte det lättaste - inte ens brtkrbzhnv lyckas med det alla gånger.

När folk hoppar över "att" är särskillt irriterande tycker jag.

"Jag kommer döda dig!"

Ehh va?

Andra hjälpverb fungerar likadant:
Jag kommer döda dig!
Jag önskar döda dig!
Jag tänker döda dig!
Jag ämnar döda dig!
Jag måste döda dig!
Jag skall döda dig!
Jag vill döda dig!
ɛt cɛtɛɹa

Tycker du att det är lika jobbigt när folk använder ämna utan att, eller är det bara komma som är störigt?

Jag finner stavning av "särskilt" med två l irriterande.

Jag håller med dig om att texten är mer elegant utan de redundanta orden, men tyvärr ses det nog av många fortfarande som finare att inte utelämna att i futurumkonstruktionen.

Att utelämna hjälpverbet hava i bisatser är däremot mer av ett skriftspråkligt skick, och ses därför som fint. Övrigtvis kan det vara intressant att veta att bruket kommer från tyskan, vilket är förståeligt med tanke på avar tyskarna placerar sina bisatshjälpverb; dock finns dumt nog detta av någon anledning ej längre kvar i kontinentalgermanskan.


Sådana satser är ju görsnygga! Efter att själv till stor del ha gått över till typen med omvänd ordföljd sedan ett år eller så finner jag numera varianten med om väldigt oelegant; det har nog att göra dels med en allmän hållning att det är snyggare att uttrycka något medelst grammatik än medelst enstaka ord, och dels med att varianten med omvänd ordföljd känns mer ålderdomlig; som tydligast blir elegansen förstås när även konjunktiven är inblandad.

Utöver detta om är det ju möjligt att skjuta in ett så i satsen, vilket ock det enligt mig är ytterst oelegant. Det är ju bara att jämföra:
Komme han drucke vi hela natten lång – eljest blott halva.
Om han kom så drack vi hela natten lång – annars bara halva.

Överflödigt begagnade av så är oförlåtligt. Usch. För övrigt är det lustigt att se dig bruka gamla verbformer. Jag antar att du bland annat inspirerats av Svenska Akademiens språklära, vilken tillägningsvis är den första samlade skriften av svensk grammatik. Och sen talar de om att svenskan håller på att förfalla ...

Bah. Nu när jag uttalat satserna för sig samt kikat runt litet på nätet och ögnat igenom texter av seriösare slag, har jag kommit fram till att det faktiskt blir smidigare utan hjälpverbet hava.

För den intresserade ger Språknämnden svar på tal:

Som: <http://www.spraknamnden.se/spraklada...;objekttyp=lan>.
Hava: <http://www.spraknamnden.se/sprakladan/ShowSearch.aspx?id=id=37536;objekttyp=lan>.
Att: <http://www.spraknamnden.se/sprakladan/ShowSearch.aspx?id=id=25982;objekttyp=lan>.

Dock återstår mysteriet med det. brtkrbzhnv?