Citat:
Ursprungligen postat av
Fire666
Min Vän Susanne Hasselsjö
Susanne och jag träffades i högstadiet hemma i XXXXXXXX. Vi gick på samma franska och ganska snabbt fann vi varandra där på hösten.
Susanne var annorlunda men ändå inte. Hennes sätt gillade jag, trots att hon var lite annorlunda klädd, aldrig i jeans, aldrig smink. Hon hade gammalmodiga kläder och var den enda i klassen som hade bh.
Hon fick inte gått ut på helgerna och hon tillbringade sin fritid hos Jehovas Vittnen. De hindrade ändå inte den gemenskap och vänskap jag alltid hade med henne.
Hon var intelligent, bäst i klassen och hon gick ut gymnasiet med toppenbetyg och hon påminde mig för ett tag sedan att jag lärde henne att använda rouge.
Det kunde hon ju smyga med så hennes mamma inte skulle få veta att hon sminkade sig. Trots sina toppbetyg skulle hon inte satsa på studier för hennes mål var att vara med Jehovas.
Vi skildes åt efter gymnasiet och sågs inte förrän några år senare. Vi mötes på ett gatukök, jag med mina XXXXXX och hon med sina två söner, jämngamla med mina.
Hon berättade att hon blivit förälskad i en kille och fått bryta med Jehovas. Hon såg annorlunda ut, hon hade blommat ut. Jag var glad för hennes skull men förstod att det inte varit helt enkelt för henne med detta uppbrott.
När Susanne och jag återupptog kontakten ytterligare ett par år senare hade hon fått gå igenom något av det värsta en människa kan göra. Hon hade förlorat sin son i en bilolycka.
Hon var en ”änglamamma” och hon nämnde ofta den förlusten men också den glädje över sin andra son och trots allt detta var hon levnadsglad, positiv och den som alltid ställde upp för andra. För ett tag sedan, i slutet av januari fick jag ett mail av Sus, hon skriver och berättar om hur hon lämnat den man hon levt med och att deras relation är över.
Hon skriver till mig;
Hej XXXXX,
Går igenom en massa tråkigheter just nu. Bokstavligen flytt mitt hem och bor hos vänner som skyddar mig.
Mycket praktiskt som ska gås igenom men den psykiska pressen är stor.
Budar just nu på en lägenhet i Göteborg med inflyttning mitten april. Det ska faktiskt bli roligt och skönt att börja om och hitta mig själv där.
Drömmer mig bort….. och tänkte på dig. Skulle du vilja träffas? Jag skulle kunna komma och hälsa på dig. Vad tror du om det?
Jag svarar ja såklart. Tänk var roligt, tänk vad mycket vi skulle prata med varandra om allt och livet.
Nu blev det inte så. Hon finns inte mer. Men jag tänker att den lilla guldfinken här utanför på solrosen kanske är hon som är och hälsar på. Och jag ler. Jag ska alltid minnas Susanne så länge jag lever. Livet är inte rättvist och hon förtjänade inte att bli mördad av sin fd sambo.
R.I.P. Susanne
”Men jag tänker att den lilla guldfinken här utanför på solrosen kanske är hon som är och hälsar på. Och jag ler. ”
Romantiskt men vad fan är en guldfink !?
Fire 666 är en trollgubbe/gumma