Busenkelt att få jobb i Sverige! Är arbetslösa lata?

Ibland kanske man får offra sig lite och ta ett temporärt skitjobb sålänge. Det är ett jobb!

Jag är yttrest tveksam till att det finns någon arbetsgivare som följer alla regler till punkt och pricka.

Ja. Det har inte med saken att göra. Jag påpekade bara att du började attackera mig personligen.

Jag söker bara "skitjobb". Dessa jobb är det hög konkurrens om och de är därför svårare att få än vad gemene man tror, i synnerhet de som aldrig varit arbetslösa och/eller de som aldrig själva haft ett "skitjobb". Som jag ser det idag finns det inget som är ett "skitjobb", det finns bara jobb. Däremot finns det gränser för vad man kan klara av, alla pallar inte att utföra alla jobb, och då brukar man också få gå från jobbet ganska snart. Och sen finns det arbetsgivare som satsar sina anställdas liv för att tjäna pengar, sådana arbetsgivare tycker jag man ska bojkotta. De sa till och med till mig och andra på socialen att vi skulle undvika vissa jobb för att de var oseriösa arbetsgivare som utnyttjar folk.

Har inte tanken slagit dig att det är bättre att börja plugga och ha en rimlig chans till ett vettigt jobb? Istället för att söka hundratals "skitjobb".

Jag har gått en arbetsmarknadsutbildning för truckförare. Det hjälpte inte mig att få lagerjobb. Jag håller på nu och planerar att kanske börja en arbetsmarknadsutbildning som är längre. Att studera på högskolan kräver att man vet vad man vill studera och att man har inspirationen och motivationen att orka prestera. Jag har inte något av det just nu. Men jag kan tänka mig att gå en utbildning på några månader. Men en del grejer är sånt där man ska vara lärling 1,5 år efter utbildningen, en annan utbildning var lackerare på ca 1 år och det kräver att man verkligen är intresserad och vill hålla på med det. Jag har bara velat ha ett jobb men den typen av jobb, helt okvalificerade, är jättesvåra att få. Dessutom så vet jag inte varför jag blir avvisad gång på gång. Jag önskar att jag kunde läsa arbetsgivarnas tankar så jag visste om de tyckte att jag är för klen, att jag är för nervös, verkar ljuga, verkar otrevlig eller vad det än må vara som gör att de inte vill ha mig. Jag har dock inte gått på så många intervjuer så för mig är nog det stora problemet att komma till en intervju till att börja med.

Du kan läsa strökurser på högskolan, hitta lite energi, få fasta rutiner och kanske komma närmare inspirationen. Finns många som "bara vill ha ett jobb" och då blir det stor konkurrens även för lågkvalificerade jobb.

Har du stora luckor i ditt CV? Jag vet många arbetsgivare som inte anställer folk som inte kan redovisa vad de har gjort om det rör sig om ett längre gap än 6 månader. Har du dissekerat ditt CV och finslipat varenda detalj? Varenda mening alltså.

Du ska få ett bra tips av mig:

Du måste bestämma dig för något och sedan satsa på det. Så länge du velar så kommer du inte lyckas. Skit samma om det är målare, vaktmästare eller vad som. När du väl har ett fast jobb kommer du fatta hur bra du har det i jämförelse med innan.

"Spring inte runt och vela, då sabbar du det hela"

https://www.youtube.com/watch?v=E0Aj37ml8QI

Jag har själv varit arbetslös och levt på soc i många år innan jag tog tag i mitt liv. Sen blev det komvux, universitet, sen lite arbetslöshet till och sen jobb. Det tog många år men det var det värt.

Suck... ännu en sån här trådstart.

Låt oss ta det från början: det finns fler arbetssökande än jobb. Detta enkla faktum gör att vissa kommer vara arbetslösa, oavsett hur duktiga de är på att söka jobb. Även om det vore sant att vem som helst kan få jobb genom att vara extra ihärdig och flexibel, så kan inte alla få jobb på det sättet. Några kommer alltid stå utanför arbetsmarknaden, ungefär på samma sätt som några alltid kommer få stå upp när man leker hela havet stormar. Stolarna räcker inte till åt alla.

Vilka är det då som hamnar utanför arbetsmarknaden? Tja, ju fler av kriterierna nedan man uppfyller desto risigare läge sitter man i:

- Bor i glesbygd, kan eller vill inte flytta
- Luckor i CV:t
- Talar dålig svenska
- Kort utbildning (ev. hoppat av)
- Har ett namn som låter utländskt
- Har varit arbetslös länge

Det finns självklart fler, men det sista kriteriet är ett av de viktigaste. Arbetsmarknaden liknar i mångt och mycket ett LIFO-system (last in first out), där den som stått längst i kön är den som är längst ifrån jobb. Den som nyligen blev arbetslös går före den som gått arbetslös länge, och den som redan har jobb går före båda.

Det är antagligen den resulterande biaseringen som ligger bakom myten om den late arbetslöse. Folk som lyckats få jobb tror att det går lika lätt för alla andra och tänker inte på att alla har olika förutsättningar. Men det ÄR faktiskt möjligt att söka 1000 jobb utan att få något. Det är möjligt att ringa till 100 arbetsgivare och få ett vänligt nej 100 gånger. Det är möjligt att söka exakt alla jobb som finns att söka i orten där man bor och få nej överallt. Att gå hos jobbcoach och fixa till sitt CV förbättrar bara ens chanser till en viss grad - tillhör man "B-laget" räcker det inte. Och då förblir man arbetslös.

Det handlar inte om det. Även om det i snitt bara finns ett jobb per tio arbetslösa så kommer det ständigt nya arbetslösa och nya jobb. Att räkna med dagens siffror går inte bara rakt av.

Mycket av problemet är att folk har fel utbildning också. Det finns lediga tjänster i överflöd inom vissa yrken, men det är svårt att hitta folk. Har man lite koll som arbetslös så skaffar man sig en utbildning inom något av dessa områden och har sedan ett jobb mer eller mindre säkrat. Men man måste vara villig att flytta, skaffa sig en utbildning och så vidare, något många inte är beredda att göra. Istället klagas det på att det inte finns något jobb för dem. Det gäller att anpassa sig, och det är de som gör det bäst som har störst chans att klara det, "survival of fittest".

I det stora (undantag finns naturligtvis!) tycker jag därför att arbetslösa är lata, eftersom de inte gör det som krävs för att försörja sig.

Har man sökt 1000 jobb i sitt liv men inte blivit anställd så är det knappast arbetsmarknaden det är fel på.

Det är ju precis det jag skriver. Survival of the fittest. Om man utbildar sig, flyttar till en storstad, finslipar sin svenska osv, då ökar man sina jobbchanser markant.

Men survival of the fittest betyder ju också perishment of the unfittest. Att flytta funkar inte för alla. Man kanske är låst till sin ort pga barn och familj, eller så saknar man pengar och kontakter och kan inte få bostad i städerna där jobben finns. Det finns tusen tänkbara anledningar till varför man är arbetslös, och att samla alla under en etikett och kalla dem "lättja" är inte bara att göra det alltför enkelt för sig - det är direkt felaktigt.

Jävligt dålig stil av dig att kopiera en text rakt av utan att ange källan. Jag har läst den där texten förut.

Tack för ditt inlägg om att inte vela. Jag vet det nog själv egentligen att det verkar som enda lösningen, men jag har också psykiska problem kanske man kan kalla det, mått dåligt och så så det gör det svårt att ta sig ur skiten.

"Har man sökt 1000 jobb i sitt liv men inte blivit anställd så är det knappast arbetsmarknaden det är fel på."
No offence men det känns som att artikeln hade ett budskap som undgick dig åtminstone delvis. Jag tycker åtminstone att det känns som artikelinnehållet kan tolkas på flera sätt och de företeelser/fenomen som artikeln handlar om kan tolkas på flera sätt varav ditt sätt är ett. Det kan nog ligga en sanning i artikeln även om det känns som det kanske eventuellt är lite för komplext och svårmätt för att man ska kunna veta hur det ligger till med det. Men kanske en metod att mäta det finns eller kommer finnas i framtiden.

Har du kopierat det andra stycket från samma artikel eller har du skrivit det själv?