Busenkelt att få jobb i Sverige! Är arbetslösa lata?

Starten på tråden er jo laget av et nettroll. Alle innleggene som denne brukeren starter er idiotiske trolleinnlegg. Han har sperret for private meldinger og gir SD-politikere som drapstrues skylden for kostnadene polisbevakning medfører...

Hvem orker åka på et jævla barkurs i Tyrkia? Er du komplett hjernedød eller et troll?

Jag vet väl inte vart det finns barkurser, det vara bara exempel som jag skrev.

jotack, för man vill ju verkligen flytta från skåne ända upp till kriuna för ett jobb, eller hur? inse, man kan inte flytta hur jävla långt som helst, dessutom kostar det enorma summor samtidigt som man går en osäker framtid till mötes (provanställning 6mån, yay!). Dessutom, jag har en gymnasieutbildning (Speldesign), vad tycker du att folk med liknande utbildningar ska söka? Släng inte skit på arbetslösa konstant, dom flesta jobbar röven av sig men tack vare våra pantade politiker (hela högen borde sitta på kåken enligt mig) sjunker antalet jobb.

Sen har vi ju roliga folk som Mona Sahlin som vill ge jobb till terrorister......stanna up och tänk för fan innan du slänger skit likt det är ingen morgondag

"Infensus" tror, precis som arbetsförmedlingen, att jobbsökandet är en kvantitetsfråga. När problemet egentligen är brist på arbetstillfällen. Vi som varit med ett tag vet att det går hundra sökande på varje jobb.

Jag kan hålla med till viss del att det inte (för mig) verkar så svårt att få ett jobb som många andra vill påskina. Har dock en del kontakter och stor umgängeskrets. Men mitt första jobb sökte jag på annons och fick det. Ärligt talat det första jobbet jag någonsin sökte om man bortser ifrån dvs sommarjobb.

När jag tidigare jobbade för ett bemanningsföretag så frågade chefen mig om jag hade några vänner som ville jobba lite. Visst sa jag då jag visste att jag hade några vänner som gick arbetslösa.

Den första jag ringde "orkade inte" då han ville ha något fast. Den andra gick i skolan men var villig att sjukanmäla sig någon dag då och då och jobba på de uppkommande jullovet. Jag är till denna dag övertygad om att han hade haft heltidsjobb inom några månader om han inte hade studerat.

Alltså det den första tackade nej till. I mina ögon så säger man fan inte nej till jobb om man inte har något annat även om det inte är garanterat att det är mer en någon dag, för man får fortfarande in en fot i arbetslivet och knyter bra kontakter.

Jag har i mitt liv sökt 9 jobb och alltid fått det första jag har sökt. Och alla som jag har fått en intervju till, och nej jag har ingen gymnasieutbildning då jag var lat och hoppade av mitt i. Jag tjänar ändå helt ok, 24-25 innan skatt och får väll ut mellan 18-19 efter skatt. Jag är jävligt nöjd då många av mina vänner som gick ut gymnasiet gick arbetslösa i ett bra tag efter dom var klara med plugget och idag inte tjänar speciellt mycket bättre en vad jag gör.

Men det kan förstås också bero mycket på vad man har för förutsättningar och vad för några jobb man är villig att söka.

Är det trams att svenskar anställer svenskar och tvärtom så kanske du kan förklara hur det ligger till!

tackar man utan vidare nej till jobb för att det verkar jobbigt förtjänar man inge jobb heller.

Dina upplevelser på arbetsmarknaden är nog mycket speciella. Jag och mina arbetslösa vänner har sökt hundratals jobb utan att ens få komma på en intervju. Vi har alla bostäder som kostar och räkningar som ska betalas, ingen skulle tacka nej till ett jobb som nästan uteslutande ger åtminstone 7-8000 mer i månaden än den futtiga ersättningen från a-kassan.
Förutom fördelen med att få komma ut och träffa arbetskamrater och känna att man är en del av samhället, allt sånt som gör att man mår bra och stärker självkänslan.

Söker ca 10jobb i veckan, men får inga napp alls!

Kvar i den sketna lastbilsbranschen och de enda jobb jag kan få är de sämsta körningarna.

Det är alltså skolbänken som gäller. På vårat företag kör vi Cabotage, jag är den enda svensken. Resten är från Estland, Polen och Holland.

Läst igenom några sidor i tråden och folk är verkligen naiva. Ett jobb enligt mig är något man kan gå till utan att få ont i kropp eller psyke. Man skall ha en skälig lön som gör att du kan ta dig till och från arbetet om det inte går kollektivtrafik.

Du skall även ha pengar till att köpa vettig mat, t ex svenskt kött som du gör storkok på.
Anställningsformen skall vara säker.

Jag har jobbat i ca 10år, aldrig haft ett "säkert" eller bra jobb.

Värst var det 2011, blev uppringd av chefen under en körning som berättade att dagen efter är jag arbetslös. Det tog mig 2år att jobba mig tillbaka så jag kunde äga en bil, tv, hemmabio etc för jag fick sälja ALLT då soc menade på att min hyra var för hög, men hjälpa mig med en ny lya gick inte.

Jag bor kvar än idag i samma lägenhet då jag har sökt som en tok, men det finns fan inga lediga lägenheter eller jobb. Jo möjligtvis på något skitområde där det alltid är problem och något jobb som ger kanske 20timmar i veckan, kanske.

du har ett jobb iaf, jag har inget och söker jobb allt från fönsterputsare 2 timmar i veckan till cnc operatör på heltid.

Jag har sökt ett jobb nu som jag extremt gärna vill ha, kan man ringa å fråga hur de går å höra om man kan få komma å kolla på verkstan? eller är de bättre att gå dit å fråga? eller bör jag bara vänta?