Busenkelt att få jobb i Sverige! Är arbetslösa lata?

LAS skulle ju kunna ersättas med lagstiftning istället. Lagar kan inte förhandlas bort, och skulle ge större trygghet åt de anställda. LAS är alldeles för lätt att kringgå, det är helt enkelt för billigt att göra sig av med personal.

Ju svårare det är att bli av med folk, ju svårare kommer folk få att få jobb.

Själv tycker jag det är alldeles för svårt att bli av med folk idag.

På alla jobb jag vart på så har det alltid varit någon/några som man undrar hur dom kunde få jobb där. Och skulle dom bli arbetslösa idag så skulle ingen någonsin anställa dom igen. Och det är klart, skulle inte LAS funnits så hade dom byts ut blixtsnabbt.

Så det skulle ju innebära att folk som mig hade haft större chans på deras jobb.

Men hur ska man se på det på ett etiskt sätt?
Å ena sidan skulle det skapa mkt nya jobb till "normalt folk".
Och å andra sidan skulle dessa personer bli bidragstagare för livet.
Är det inte då ganska bra att dessa personer har jobb och inte försörjningsstöd?
Ett dilemma som jag har svårt med faktiskt.

Det kan ju vara så att de har varit effektivare tidigare i livet, men man måste ju kunna få jobba kvar även efter sin storhetstid. Sen fanns det ju en tid när inte bara de mest högpresterande fick jobb, utan även "vanligt" folk hade arbete.

Risken är att vi går mot en framtid där bara, låt säga, de bästa 25%-en har jobb. Vad ska de andra leva av? Då får staten ordna nån sorts beredskapsjobb, eller så blir det bidrag till alla.

Jo, men är det inte bäst för samhället att de som är bäst lämpade får jobba och de som inte platsar går på bidrag istället för att folk får behålla jobbet enbart för att de jobbat där så länge när det finns mer produktiva människor? Samhället skulle ju tjäna på det och det är ju mer rättvist att de som gör bäst jobb faktiskt får jobba och de som inte duger blir kickade. Med lösare regler är det lättare att "testa" folk och göra sig av med dem om de inte duger. Idag styrs allt med alldeles för hårda regler som gör att när väl folk fått en tillsvidaretjänst så blir det svårt för företagen att bli av med dem.

Många verkar tro att ett avskaffande av LAS kommer innebära att alla får kicken när som, så kommer det naturligtvis inte bli. Är företaget nöjd med dig så finns det ingen anledning för dem att göra sig av med en. Vid massupsägningar kan man behålla de bästa och göra sig av med de sämsta. Dessa sämsta kan mycket väl vara bra på något annat ställe och det stället kommer ha lättare att anställa eftersom reglerna inte är så hårda.

Tryggheten på arbetsmarknaden har ett pris, och det priset är en trög arbetsmarknad som kunde fungerat mycket bättre. Genom att ha så mycket regler så skjuter man sig själv i foten som arbetare eftersom företagen som ska anställa en har så mycket regler att följa angående tryggheten.

Tänk dig själv om du var arbetsgivare och hade 100 anställda, 10 av dem är odugliga, skulle inte du enkelt vilja kunna göra dig av med dem och testa 10 andra? Naturligtvis skulle dessa personer ha uppsägningstid osv precis som nu, men det ska räcka som anledning att de blir av med jobbet att de helt enkelt inte dög. Såklart ska de ju även få chansen att förbättra sig innan de får gå.

Det är klart att företag skall kunna göra sig av med folk de inte behöver eller vill ha kvar, men det ska kosta. Nu är det alldeles för billigt, det ske för lättvindigt. Man kan lösa tillfälliga svackor i produktionen med arbetstidsförkortningar och annat, som det är nu passar man på att göra sig av med dem man inte vill ha kvar vid första bästa tillfälle.

Visst har du dig själv att skylla för att du blev mobbad då du valde det själv? Du brukar skriva att andra väljer att vara arbetslösa så det skulle vara intressant att se om du resonerar likadant om dig själv också!

Det var ju de som valde att mobba mig, men jag har inte skyllt på att det var någon annans fel. Uppenbarligen tyckte de inte att jag passade in och därmed måste det varit mitt fel som inte anpassade mig nog till gruppen och blev därmed utstött (precis som arbetslivet inte vill ha arbetslösa). Jag bryr mig inte så hårt nu dock, jag vet vilka skitliv de lever och vet att jag vann i slutändan. Den värsta av dem drabbades dessutom av hjärnblödning, karma is a bitch.

Men det är ju det som är problemet, ju dyrare ju trögare blir systemet och ju trögare det är ju svårare blir det att anställa någon, just för att det blir för dyrt att bli av med denna om det inte funkar.

Gör man ett bra jobb så har man inget att frukta. Gör man ett dåligt jobb så får man helt enkelt skärpa sig eller räkna med att inte få jobba kvar.

Inte blir det trögt för att det är dyrt, det gör bara att företaget tvingas tänka efter lite innan man säger upp någon. Och den uppsagde måste ju få rimlig kompensation, han kan ju behöva omskola sig och har fortfarande sina utgifter.
Det brukar framhållas att företaget måste få behålla rätt kompetens vid uppsägningar, det får man ju här.
Du överskattar nog duktighet och arbetsvilja. Alla är duktiga och arbetsvilliga i dagens samhälle, med våra slimmade organisationer och rationaliseringar.
Risken är däremot att chefens granne har en son som behöver ditt jobb, och han är också rätt duktig. Plötsligt är du "överflödig"...Tro mig, jag har sett det hända flera gånger.

Fast det gäller ju inte alltid och överallt. Jag jobbade tidigare på ett företag. Flertal personer tvingades gå pga arbetsbrist. Dessutom hade det gått dåligt för företaget ett längre tag, bland annat med färre order som följd. Vilket då ledde till arbetsbrist. Jag var en av dem som tvingades gå, och det berodde på först in, sist ut-principen. Inte på att jag gjorde ett dåligt jobb.

Jo, men det är ju det jag menar, i det läget är det väl ändå bättre för företaget att de får behålla de bästa än de som jobbat längst? Varför ska en jobb ha jobbat längre än en annan få ha jobbet kvar, när han kanske gör ett mycket sämre jobb?