• 2
  • 3
2013-02-26, 13:25
  #25
Medlem
Lothlorias avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Mr.Hanscom
Det är otroligt mycket planering, dokumentation och annat arbete som sker. I och med de nya läroplanerna så är man också mer styrd i vad du ska ha med i din planering.

Japp, precis det jag syftade på. Samt alla dessa j*vla möten om ditten och datten som inte har med mitt jobb att göra. Kommer på rak arm egentligen inte på vad vi egentligen diskuterade på våra APT (arbetsplatsträffar), men det hade mycket lite med min verksamhet som lärare att göra. Som sagt hade vi ju knappt ett enda möte kring den nya betygsskalan och då var den ändå högaktuell (läsåret 11/12).
Citera
2013-02-26, 13:57
  #26
Medlem
Lothlorias avatar
Citat:
Ursprungligen postat av strategasiat
ett yrke som jag trodde jag visste vad det handlade om - men som visade sig bli så fel.

Med detta inte sagt att det inte är roligt att undervisa - för det är det. Det var jätteroligt med alla elever och att försöka förklara på olika sätt så alla skulle förstå o.s.v. Men tyvärr är detta inte längre lärarens primära arbetsuppgift
.

Utveckla gärna det fetmarkerade om du orkar

Jag ska försöka. Har inte alltid lätt att fatta mig kort, så ni som är intresserade får läsa det ni orkar

Min bild av skolan var att man skulle träffa barn och ungdomar som man kunde hjälpa att utvecklas utifrån sin förmåga att bli bättre inom ett ämne (i mitt fall engelska och matematik). Samtidigt såg jag det som en utmaning att väcka intresse för just mina ämnen genom en varierad och rolig undervisning. Just det där med rolig är väldigt individuellt från elev till elev - men just som sagt att skapa ett intresse i ämnet för att uppmuntra vidareutveckling. Ja allt sånt där som låter så flummigt ville jag försöka genomföra.

Att läraryrket inte är en dans på rosor visste jag sedan innan. Alla elever sitter inte som små ljus och sväljer det man säger. Alla elever älskar inte matte. Den utmaningen var också någonting som lockade mig att välja yrket. Hur kan man komma åt eleverna som inte tycker om ett ämne? Och som sagt hur kan man göra det intressant att lära.

Under min VFU (praktikdelen på lärarprogrammet) kunde jag experimentera och själv se vad som fungerade och vad som inte gjorde det. Jag var den som kom in och avbröt elevernas ordinarie verksamhet och hittade på roliga och annorlunda uppgifter, främst i matten som i övrigt ofta är väldigt traditionell. Jag hade jätteroligt på min praktik och detta uppmuntrade mig ännu mer att jag verkligen hade valt rätt yrke.

Väl ute i verksamheten med egen klass på högstadiet och gymnasiet (delade en tjänst på en friskola och hade undervisning i båda verksamheterna) i matematik märkte jag genast svårigheterna med den idylliska bild jag hade målat upp. På högstadiet där jag hade tre årskurs 8 att ansvara för (hela deras ma-undervisning skall tilläggas) motsvarade detta 40% av tjänsten. Hade två pass med varje klass per vecka. På detta hade jag 2 timmars planeringstid. 2 timmar kan låta mycket, men var otroligt lite. Egentligen hade jag tänkt försöka omvandla den traditionella ma-undervisningen och jobba mycket mer i grupper och med mer problemlösning - då det är detta svenska elever generellt behöver bli bättre på i ämnet. Men när skulle jag hinna planera allt detta? Samtidigt som jag rättade läxor och diverse andra uppgifter. Det slutade med att jag fick låna en gammal planering av en lärare som hade använt samma bok och att vi sedan följde detta schema. Alltså en väldigt traditionell undervisning som jag egentligen ville undvika. Någon gång då och då när jag hade tid blev det avbrott med lite grupparbete o.s.v. men inte tillräckligt enligt mig.

Kan tilläggas att man utöver planeringstid på skolan även har förtroendetid som man kan utnyttja varsomhelst, antingen på skolan eller hemma. Men trots detta räcker inte tiden till. När man väl är på skolan finns så många andra moment som man borde göra. Man ska föra protokoll över närvaro, skriftliga omdömen, några anteckningar kring eleverna så man kan sätta rättvisa betyg osv. osv.

Det absolut värsta och egentligen det avgörande för att jag valde annat yrke var dock de elever som är i behov av särskilt stöd. Ja, inte eleverna som individer, de var väldigt goa. Men däremot detta med dokumentationen kring dem. Det skulle dokumenteras så förbannat mycket kring de åtgärder som gjordes ifall skolverket kommer på besök att det blev mycket lite tid över till själva åtgärden. Och inte hade skolan pengar att köpa in nytt material man behövde ha heller. Det var detta som var mest psykiskt påfrestande för mig. Jag kom hem och visste att Pelle inte kommer att klara matten. Jag vet precis vad det är Pelle inte kan och vad vi borde öva på. Men jag hinner inte, jag har 28 andra i klassrummet varav 5-6 är i lika stora svårigheter som Pelle. Dessutom ska, enligt den nya skollagen, alla elever få lika stor utmaning i skolan. Det betyder att Pelle som behöver väldigt mycket hjälp ska ha lika mycket utbyte av ma-timmen som Kalle som redan har högsta betyg. Undervisningen ska vara givande för dem bägge.

Ovanstående kring att eleverna ska få ut någonting av skolan är självklar. Naturligtvis ska det vara så. Men det är inte möjligt med den skola vi har i dagens samhälle. Med så mycket planeringsarbete och dokumentation, betygssättning, skriftliga omdömen, åtgärdsprogram, utvecklingssamtal osv. osv. och oftast är man själv i klassrummet när man borde vara minst 2.

Och herr utbildningsministern tror att man löser den här problematiken med att minska åldern då ungarna ska ha betyg och fundera på om man ska införa ett betyg även i ordning och uppförande och genom att införa en lärarlegitimation. Dessa är ju vitala frågor i skolans värld också, men snacka om att börja i fel ände.

För att vända det hela lite. Det absolut roligaste under mina 3 år i skolans verksamhet (bara ett som "egen ansvarig lärare" dock) har varit att träffa alla underbara elever och följa deras utveckling. Jag minns speciellt en kille i år 8 som fick ett D i matematik under första terminen på hösten och som sedan bestämde sig för att bli bra på ma, fick upp ett ordentligt intresse och på våren frågade han frågor kring områden i ma som normalt gås igenom på gymnasiet. Han höjde sig upp till ett B och ett A var inte långt borta. Mest fantastisk är dock den personliga utveckling som eleverna går igenom. Jag har ju främst undervisat tonåringar och där sker den riktigt snabbt.

Nu har jag brett ut svaret ordentligt och vet inte ens om det var ett sådant här svar som efterfrågades. Men nåja, kanske har någon orkat läsa.

Och som sagt, brinner man verkligen för att bli lärare - bli det. Men var beredd på sakerna ovan. Det är inte för inte som det finns en tråd på topplistan på lektion.se som heter "Hur många av er tänker skola om sig?". Även om detta som jag skrivit här ovan såklart är mina subjektiva tankar kring mina få år i verksamheten.

Ha en fin dag!
Citera
2013-02-26, 14:27
  #27
Medlem
Måste säga att jag känner igen mig väldigt mycket i vad du skriver, Lothloria.

Det blev en chock att komma ut i verkligheten där jag på en vecka skulle hålla lika många lektioner som jag hållt sammanlagt under de tre praktikperioderna man hade under utbildningen.

Jag höll på att börja gråta första veckan när jag fick jobba sexton timmar om dagen för att hinna planera alla lektioner. Under praktiken kunde jag lägga en dag på att planera en enda lektion.

Och som du säger alla de elever man inte hinner med... det hann man aldrig uppleva under fyra veckors praktik. Både de som är duktiga, de som behöver mer stöd, den som mår dåligt för att föräldrarna håller på att skilja sig. Jag har utslaget på antal elever och lektionstid ca fem min per elev och vecka. Då är det generöst räknat med att endast tio min per lektion går åt till genomgång, närvaro osv.

Hade jag vetat det jag vet idag är jag tveksam till att jag skulle ha pluggat till lärare.
Citera
2013-02-26, 17:17
  #28
Medlem
Lothlorias avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Denisee
Måste säga att jag känner igen mig väldigt mycket i vad du skriver, Lothloria.

Det blev en chock att komma ut i verkligheten där jag på en vecka skulle hålla lika många lektioner som jag hållt sammanlagt under de tre praktikperioderna man hade under utbildningen.

Jag höll på att börja gråta första veckan när jag fick jobba sexton timmar om dagen för att hinna planera alla lektioner. Under praktiken kunde jag lägga en dag på att planera en enda lektion.

Och som du säger alla de elever man inte hinner med... det hann man aldrig uppleva under fyra veckors praktik. Både de som är duktiga, de som behöver mer stöd, den som mår dåligt för att föräldrarna håller på att skilja sig. Jag har utslaget på antal elever och lektionstid ca fem min per elev och vecka. Då är det generöst räknat med att endast tio min per lektion går åt till genomgång, närvaro osv.

Hade jag vetat det jag vet idag är jag tveksam till att jag skulle ha pluggat till lärare.

Ja, man blir "lite lurad" under utbildningen. Tycker därför det är viktigt att de som funderar på yrket får en bild av hur det ser ut i verkligheten. Det är ju iofs subjektivt naturligtvis, men att man är mer beredd på allt jobb det verkligen innebär.

Det är helt sinnessjukt hur det kunnat bli såhär! Fem minuter per elev och vecka är ju ingenting! Och på det ska man kunna ge ett omdöme kring elevens kunskaper och utveckling, antingen i form skriftligt omdöme och i de högre årskurserna betyg.

Kämpa på Denisee, vet precis hur du har det! Tycker att du är modig som stannar i skolan. Själv var jag för feg...
Citera
2017-01-06, 01:08
  #29
Medlem
Vad är det svåraste plugga till ekonom eller till grundskola lärare och varför ???? kan ni hjälpa mig
Citera
2017-01-06, 03:51
  #30
Medlem
lighten-ups avatar
Citat:
Ursprungligen postat av el-torero8
Vad är det svåraste plugga till ekonom eller till grundskola lärare och varför ???? kan ni hjälpa mig

Som jag brukar säga - vem fan som helst kan bli ekonom. Samma sak gäller kanske lärare, men det är nog svårare att vara lärare om man inte är lämpad för yrket. Vet att lärare har en del att skriva och läsa (litteratur, arbeten med opponeringar, m.m.)

Det är nog lättare att komma in på lärarprogrammet än att ta sig igen den
Citera
  • 2
  • 3

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback