2013-02-24, 10:59
#1
Jag funderar över följande:
Migrationsverkets prognoser talar om fortsatt hög, rentav stigande invandring till Sverige de närmaste åren. Det handlar b.la. om anhöriginvandring från Somalia, fler ensamkommande barn och ungdomar samt de som flyr inbördeskriget i Syrien.
Alla som väljer att ha sina ögon öppna kan se att Sveriges förmåga att ta emot nya invandrare närmar sig eller rentav nått/passerat gränsen för hur många Sverige kan ta emot på ett anständigt sätt. Det jag noterar är att nödsignaler från kommuner både ökar i antal och i styrka, budskapet är att de nått vägs ände. Just nu används de sista resterna av Sveriges mottagningskapacitet genom att svåruthyrda bostäder i ren glesbygd utnyttjas. Arbetslösheten ökar, levnadsstandarden sjunker och den rena fattigdomen är nära. Invandrarna vantrivs ofta på deportationsorterna. Där råder tristess, mörker och en nära nog obefintlig samhällsservice. Det leder till att nyanlända invandrare flyr till storstädernas förorter - där möts de av skriande bostadsbrist, vilket leder till trångboddhet och ökande misär.
I debatten här på Flashback har vi ofta fokuserat på det svenska folkets reaktioner - när ska Svensson vakna? Men jag vill diskutera den andra frågan med er. Hur kommer invandrarna själva att reagera på drastiskt sänkt levnadsstandard och en alltmer utbredd hopplöshet? Kommer de att knyta handen i fickan som vi svenskar gör? Eller kommer det att bli social oro - hur kan den tänkas yttra sig?
Migrationsverkets prognoser talar om fortsatt hög, rentav stigande invandring till Sverige de närmaste åren. Det handlar b.la. om anhöriginvandring från Somalia, fler ensamkommande barn och ungdomar samt de som flyr inbördeskriget i Syrien.
Alla som väljer att ha sina ögon öppna kan se att Sveriges förmåga att ta emot nya invandrare närmar sig eller rentav nått/passerat gränsen för hur många Sverige kan ta emot på ett anständigt sätt. Det jag noterar är att nödsignaler från kommuner både ökar i antal och i styrka, budskapet är att de nått vägs ände. Just nu används de sista resterna av Sveriges mottagningskapacitet genom att svåruthyrda bostäder i ren glesbygd utnyttjas. Arbetslösheten ökar, levnadsstandarden sjunker och den rena fattigdomen är nära. Invandrarna vantrivs ofta på deportationsorterna. Där råder tristess, mörker och en nära nog obefintlig samhällsservice. Det leder till att nyanlända invandrare flyr till storstädernas förorter - där möts de av skriande bostadsbrist, vilket leder till trångboddhet och ökande misär.
I debatten här på Flashback har vi ofta fokuserat på det svenska folkets reaktioner - när ska Svensson vakna? Men jag vill diskutera den andra frågan med er. Hur kommer invandrarna själva att reagera på drastiskt sänkt levnadsstandard och en alltmer utbredd hopplöshet? Kommer de att knyta handen i fickan som vi svenskar gör? Eller kommer det att bli social oro - hur kan den tänkas yttra sig?
Jo, hahaha! Det skulle smaka fågel det. Men, tyvärr tomma ord är nog precis vad det egentligen handlar om. Men, var tar frustrationen över svikna löften och krossade drömmar vägen?