Citat:
Ursprungligen postat av
Teddyrosevelt
Ja, om en korrekt översättning av Dostojevskij skulle visa sig innehålla detta oskick, hade jag möjligen åtminstone övervägt tanken att låta andra göra det utan att drabbas av mitt förtret.
Men ingen författare i världen, om än så gud slog upp himmelen med en penna och ark bönandes mig att skriva ”. Och”.
En gentleman har principer som inte låter sig rubbas.
Lite udda val att låta ryskt 1800-tal styra dig i denna fråga. Men okejrå.
Ur
Anteckningar från källarhålet, översättning Ulla Roseen, Atlantis 1985:
"När folk kom fram till mitt bord för att be om intyg och sådant brukade jag bryskt snäsa av dem – och jag njöt omåttligt när jag lyckades såra någon. Och det lyckades jag nästan alltid med." (Sida 7.)
"Inte nog med att jag inte lyckats bli riktigt ond – jag har inte lyckats bli något annat heller: varken ond eller god, varken skurk eller hederlig, varken hjälte eller kräk. Och nu framlever jag mina dagar här i mitt torftiga krypin." (Sida 8.)
"Ju mer medveten jag blev om det goda och om allt det där 'sköna och upphöjda', desto djupare sjönk jag ner i min dy och desto mer benägen blev jag att fastna i denna dy för gott. Men det viktigaste var ändå att det kändes som om det i själva verket måste finnas där. Som om detta var ett fullkomligt normalt tillstånd hos mig och inte alls någon sjukdom eller något rötangrepp. Och följden blev att jag till slut inte ens längre hade lust att kämpa emot denna inre förruttnelse." (Sida 11.)
Ur
Bröderna Karamazov, översättning Staffan Dahl, Wahlström & Wistrand 1986:
"Som godsägare var han av obetydligaste slag, sprang ständigt på middagar hos andra, snyltade och parasiterade men lämnade ändå vid sin bortgång närmare hundra tusen rubel i reda pengar. Och samtidigt förblev han hela sitt liv en av de enfaldigaste narrarna i hela vårt distrikt." (Sida 13.)
"'Fjodor Pavlovitj, ni verkar så belåten, trots allt ert elände, man kunde nästan tro att ni fått en befordran', sade några skämtare till honom. Och det var flera som också tillade att han tydligen fann ett nöje i att uppträda i denna nya narrkåpa och att han med avsikt, för att höja den komiska effekten, låtsades att han inte var medveten om sin löjliga situation." (Sida 15.)
"Han skulle antagligen också ha rest dit; men efter att ha fattat detta beslut ansåg han sig genast vara i sin fulla rätt att stärka sin självkänsla inför resan genom att återigen hänge sig åt ett omåttligt supande. Och just då fick hans hustrus familj budet om hennes död i Petersburg." (Sida 15.)
Ur
Arma människor, översättning Bengt Samuelson, Bakhåll 2018:
"Samtidigt tyckte jag mig se ert ansikte skymta förbi i fönstret och att ni också hade kikat från ert rum och att också ni hade tänkt på mig. Och tänk, käraste ni, vilken otur för mig att jag inte hann uppfatta ert rara lilla ansikte ordentligt." (Sida 5.)
"Om dagen vid mitt arbete och när jag går till vila, och även om jag vaknar mitt i natten, vet jag att ni tänker på mig, minns att jag finns till, och själv är ni så full av liv och glädje. Och när ni fäller gardinen, då vet jag att det betyder God natt, Makar Aleksejevitj, dags att sova." (Sida 6.)
"Jag jämförde er med himmelens fågel som skapats till människans behag och naturens prydnad. Och då, Varvara, kom jag att tänka på att även vi människor som lever här i oro och bekymmer, också måste känna avund mot himlens fåglar i deras bekymmerslösa och oskuldsfulla lycka, tja och på det viset gick jag på och gjorde alla möjliga fantasifulla jämförelser." (Sida 6.)
Se t.ex. följande boksida av honom, där han inleder flera av meningarna med ett och:
