Den stora samlingstråden om interpunktion

Det andra alternativet är solklart OK, medan det första riskera att föra in läsaren/uppläsaren på fel frasering. Här nämns tre egenskaper på samma nivå. Ett »och« har kommit in mellan andra och tredje, så nu handlar det om en regelrätt uppräkning, där i princip ett första »och« är utelämnat och ersatt av komma. Ja, det bör vara komma. Dessutom håller man avståndet till en tolkning med adverb:

– Han var ullig, hullig och glad. (tre adjektiv)
– Han var ulligt hårig och glad. (ulligt=adverb, två adjektiv)
– Han var ulligt hårig, och glad. (lätt övertydligt, men knappast fel)

Finns det någon logik i att sätta ut kommatecken före ordet då när detta ord avslutar meningen? Har noterat detta främst i undertexter vid översättning av filmer, men kan inte förstå varför de sätter ut komma före då. Någon som orkar reda ut detta?

Det kan vara ett effektivt sätt att skilja mellan ett då med klar tidsbetydelse och ett då som mer funkar som utfyllnadsord.

Det var väl roligt då. = Det var väl roligt på den tiden.

Det var väl roligt, då! = Så roligt!

Ja, men självklart. Det blev genast uppenbart när jag läste dina exempel. Tack för svaret, nu blev jag lite klokare.

Kommatecknet används då som en anvisning om frasering – en mikropaus. NE Svensk ordbok har en hel liten vers om försvagat »då« som gärna avskiljs med komma.

då adv. ...
BET.NYANS: med mycket försvagad betydelse, som ett slags utfyllnadsord ⟨ngt vard.; obetonat⟩: har du varit i Stockholm, då?; ... vad tar det åt dig nu, då!

Även ett typiskt »då« kan kastas in lite som jästen efter degen.

– Är vi mogna att gå till beslut, då? (~ nu när ett antal frågor diskuterats)
– Är vi då mogna att gå till beslut? (lite högtidligare, mer rutinerad ordförande)

PS: Lite sent, för jag försökte hitta exempel på engelska ", then." som skulle kunna förleda översättare till överanvändning av komma i den situationen. Sökmaskinen tar dock ingen hänsyn till komma där.

Tack för ditt svar, Egon3.

När jag satt och surfade fonder idag så läste jag följande mening, vilken stack till lite i ögonen:


Min första tolkning var att bidrag kunde sökas av folk som blivit skadade av sina anhöriga. Det skulle alltså behövas ett kommatecken efter "trafikolycka". Men det står å andra sidan "deras anhöriga" och inte "sina anhöriga". Meningen kanske är helt korrekt formulerad, men jag måste erkänna att jag har dålig koll på vilket pronomen som skulle beteckna vad i den här satsen. Vad är rätt?

Det finns två kategorier som kan söka bidraget. Personer under 25 år som blivit skadade genom trafikolycka är den ena, anhöriga till personer under 25 år som blivit skadade genom trafikolycka är den andra.

Jag förstår faktiskt inte hur du kan tolka det på något annat sätt.

Nej, det ska mycket till för att göra en sån feltolkning.

"Sina" är ju dessutom ogrammatiskt i den meningen, eftersom subjektet är "bidrag". Ja, eller i alla fall ogrammatiskt i den tänkta betydelsen.

Det skulle gå att förtydliga, ungefär så här:

Bidrag kan bl a sökas av person under 25 år vilken blivit skadad genom trafikolycka, eller av anhörig till denne.

Statuterna blir tydligare i singularis. Fondens förvaltare tar väl ställning till en ansökan i sänder. Det hindrar inte att två personer i samma familj kan söka, om situationen skulle vara så olycklig.

Av den lösryckta meningen är det inte klart vem som skall kvittera ut bidraget om exempelvis en vårdande anhörig söker. Men det kanske följer av andra stadgar.

Det reflexiva pronomenet måste inte alltid syfta på meningens subjekt. Följande mening vore väl t.ex. helt korrekt:

Bidrag kan sökas av personer som blivit skadade av sina närstående.


Därmed går det också att sätta in sina i meningen som den stod från början och få den tänkta betydelsen.

Fast subjektet i den relativa satsen som sina står i i ditt exempel är som, inte bidrag.