Den stora samlingstråden om interpunktion

De kommateringsregler som du ger exempel på har suddats ut mer och mer det senaste halvseklet. Den så kallade grammatiska kommateringen har fått lämna plats åt tydlighetskommateringen (där komma markerar paus). Men det är fortfarande inte fel att kommatera som i ditt exempel. Komma kan placeras mellan fullständiga satser - dvs. satser (huvud- eller bisatser) som har både subjekt och predikat. Men det betraktas alltså inte längre som nödvändigt utan snarare tvärt om.

Borde nog lägga till är min svärmor är pensionerad svensklärare. Så jag tvekar inte på att man kan ha en komma i exempelmeningen. Jag tvekar bara på att de flesta nuförtiden skulle bry sig att he en där.

Ett annat exempel på hur svenska och engelska verkar skilja sig åt med kommatecken på ett ganska förvirrande sätt. Svärmor la till kommatecknen i meningen:

Det betyder att försökspersoner, som upplever det som obehagligt att orsaka smärta, kommer att uppleva det maximalt en gång.

På engelska kan man ha kommatecken i samma ställen, men det ändrar faktiskt meningen:

This means that subjects who experience it as unpleasant to cause pain will only experience it once.

Det betyder att de personer som faktiskt upplever det som obehagligt att orsaka smärta (och det är inte nödvändigtvisst alla) upplever det bara en gång.

This means that subjects, who experience it as unpleasant to cause pain, will only experience it once.

Genom att lägga till komma har man ändrat meningen. Nu betyder det att man tror att alla personer upplever det som obehagligt att orsaka smärta.

Har inte svärmor ändrat meningen på min text genom att lägga till kommatecken?

Cheers,

Ben

Tack In-Fredel, du svarar precist på min fråga, och dessutom det var svaret som jag ville höra

Cheers,

Ben

Jag vill nog hävda att man bör göra precis den skillnad du beskriver i engelskan även i svenskan. Det brukar kallas restriktiv och icke-restriktiv eller nödvändig och icke nödvändig bisats. Jfr t.ex. denna sida: http://www.kotus.fi/index.phtml?l=sv&s=1444 och sidan 4 i detta dokument: http://stp.ling.uu.se/educa/kurssido...%E4sning_6.pdf. Det är också Svenska språkrådets åsikt (Svenska skrivregler §208d) att kommatecken inte ska sättas ut runt nödvändiga bisater.

Om man menar att smärtupplevelsen inte gäller samtliga är det väl bättre att skriva:

”Det betyder att de försökspersoner som upplever det som obehagligt att orsaka smärta kommer att uppleva det maximalt en gång.”

Då blir det ju inte tvetydigt och inga kommatecken behövs.

I utgåvan 2008 av »Svenska skrivregler« modifieras klausulen 12.5.1 av 12.5.5 »Meningslängdens inverkan«. I korta meningar tenderar den drivne skribenten att undertrycka kommatecken, medan kommatecken används i längre meningar även vid exempelvis nödvändig bisats. Detta senare är något paradoxalt, eftersom meningen därigenom blir ännu längre.

Tiny picture, del av 12.5.5: http://i48.tinypic.com/zx0e2t.gif

Om man blott städse har läsarens frasering för ögonen, kommer kommatecknen mer eller mindre självmant. I grova termer framstår ett komma på 72 bokstäver vara en lämplig fördelning för gemene läsare, därest inte punkt gjort sig gällande innan halva grosset nedslag förlupit.

Det det var glasklart, tack för informationen!


Det var ju en förbättring. Tack, in i dokumentet med det!

Cheers,

Ben

Har en relativt enkel fråga tror jag. När en fotnot används som källhänvisning skall den då placeras förre eller efter punkten? Har hört bud på båda sätten och någon mix variant där man sätter den förre punkten om den berör enbart den meningen och efter punkten om den berör ett längre stycke.

Har själv inte koll på svenska skrivregler mm och är därför osäker och till en följd av detta vänder jag mig till de språkkunniga på Flashback för att få klarhet i frågan.

Jag har fått lära mig av min svenska lärare att det är efter.

Svenska skrivregler (2008) antyder upp till fyra olika lokalitets-nivåer för hänvisningskoder (fotnoter/slutnoter): direkt efter ett uttryck, efter en sats, efter en mening, samt efter sista punkten i ett stycke. Det är en bra idé att antyda räckvidden för noten.

Svenska skrivregler (2008) finns att låna på närmsta eLib om regionstyret har ordnat det så.

Tack för svaret hitta nyss själv den boken där det stog att om det är en specifik menning är det förre skiljetecken om det är ett stycke eller flera menningar är det efter skiljetecken.

Jag personligen tycker att fotnot före punkt (eller annat skiljetecken) är förskräckligt fult! Mina personliga skrivregler rekommenderar att man sätter fotnot efter skiljetecken, oavsett om den går på ett ord, fras eller mening. Av innehållet i fotnoten framgår vanligtvis vad den omfattar.