Den stora samlingstråden om interpunktion

Det hela, är ganska enkelt. Man, sätter in kommatecken på, sådant sätt att de underlättar flödet i, texten när man läser, den.

Är du verkligen säker på att man kan kommatera på det där viset? Texten känns upphackad.

I princip alla situationer där det inte rör sig om uppräkningar eller att jag skjuter in en bisats. Varför petar du in ett komma före "så" här ovan? Det skulle inte jag göra utan jag skulle strunta i att kommatera överhuvudtaget.

Ja, jag är tämligen, säker på att det, här är rätt sätt att komm,entera på.

Eller va fan, jag ska sluta dryga mig!
När man lägger ut komman i en text så är väl ändå det viktigaste att flödet i texten blir naturligt och inte kräver för mycket av läsaren. Att låta läsaren läsa meningar på en sida är att kräva för mycket även om det i vissa fall kan ge dig nobelpriset. José Saramagos "Dubbelgångaren" är ju ett rätt bra exempel på detta.

Läs texten högt för dig själv eller be någon läsa den för dig så blir det ju i regel bra. Man ska dock inte vara FÖR rädd för att skippa ett par kommatecken. En lång sammanhängande textmassa utan kommatecken kan göra sig jävligt väl och göra starkt intryck på läsaren. Det är upp till varje text, tillfälle och publik.

Jämför Saramago med Hemingway. Båda två fick Nobelpriset men hade rätt olika inställning till det där med kommatecken och längden på en mening.
Det gäller nog att hitta sin egen stil och känna vad man tycker är "rätt" för sin text snarare än att följa några regler slaviskt.

Om någon (lärare) klagar så hänvisa till din konstnärliga frihet och författare såsom Sara Lidman som skriver helt enligt eget huvud och ändå har kulturetablissemangets respekt.

Det lilla ordet så är i detta exempel i princip ett hörbart kommatecken.
I skriven formell svenska undviker man ordet så:

... Därest någon (lärare) klagar, hänvisa till din konstnärliga frihet ...

Ett gott skäl för att använda så eller komma är att undvika verbmöte:

... Om någon (lärare) klagar hänvisa till din konstnärliga frihet ...

Det var ju som redan "erkänts" menat som dryghet.

Grundreglen som jag går efter är enkel - sätt ett komma före (och efter) en bisats. Beroende på om meningen fortsätter efter bisatsen då alltså.

Kontrolläs din text. Kan du läsa det du skrivit och sammanhanget består även om du utesluter att läsa upp det som skrivits mellan två kommatecken så lär det vara en korrekt kommatering. Förutsatt då att det inte gällde kommatering vid uppräkning eller före en bisats som också avslutar meningen.

Ett komma är helt enkelt inte något annat än en paus i ett textflöde. Längre pauser kan iofs markeras med punkt, men då bör också det som står före och efter punkten kunna stå för sig själva. Andra slags "pauser" kan man sedan självklart illustrera med både tankestreck och semikolon. Tankestrecken när "pausen" är ämnad att vara lite längre och semikolon för att emfasera en uppräkning av, eller ett exempel/en förklaring på, någonting.

Personligen så kan det hända att jag - enligt andra - använder både kommatecken och tankestreck lite väl ofta, men det skiter jag högaktningfullt i då jag fullkomligt hatar texter som inte har andra skiljetecken än punkt; sådana texter blir för mig som att lyssna på någon som talar i staccato. Vilket iofs också blev effekten av att läsa texten med flytande_argots felkommatering.

Tankstreck utan e tål att tänka på! Semikolon kan teoretiskt användas vid
avancerad uppräkning, men man ser sällan exempel på det i löpande text.
Ordböckernas användning av semikolon är dock en tvånivås uppräkning:

eng. business = affär, affärer; angelägenhet, sak; spel (på teatern), mimik

Ditt sista stycke har ett exempel på god användning av semikolon. De flesta
gör dock bäst i att avstå från semikolon helt. Kolon kan användas före en
förklaring. I följande exempel vore semikolon fel. Svenska skrivregler:

-- Nu förstod jag plötsligt: mannen var blind.

Kommatera raaet är, eet sk,helfvete,ibland ia,f .

Det skulle man kunna göra. Den kommatering vi använder i dag är väl en blandning mellan äldre tiders mer syntaktiska, som visar hur olika satser hänger ihop, och en mer pragmatisk, som enbart ska underlätta läsandet. Men vad som "underlättar läsandet" är naturligtvis ofta en smaksak.

I meningen "hobbyx, kan du inte ge exempel på några fall där du har svårt att kommatera, så att man har något att utgå ifrån?" ska det definitivt sitta ett komma före "så att" om man använder syntaktisk interpunktion, eftersom "så att" inleder en konsekutiv bisats (en bisats som beskriver en följd av någonting).

Enligt moderna principer kan man dock låta bli att sätta ut komma före t.ex. "så att", den finala konjunktionen "för att" och den kausala "därför att", men just i det här fallet tycker jag faktiskt att kommat främjade läsförståelsen såväl som att det var en syntaktisk markör. Hade jag skrivit "hobbyx, kan du inte ge exempel på några fall där du har svårt att kommatera så att man har något att utgå ifrån?" hade det nog funnits en större risk att läsaren kunnat koppla "så att..." till "kommatera" och alltså läst meningen som att du ombads ge några exempel på fall där du hade svårt att "kommatera på ett sådant sätt att man hade något att utgå ifrån". Lite svårt att förklara utan att bibehålla dubbeltydigheten; hoppas du förstår.

En alternativ tolkning är att det finns behovet av att indikera att »så« inte är
adverb eller partikel i ett uttryck »kommatera så«.

-- Var har du lärt dig att kommatera så? (adverb med partikelkänning)

Goddag, här var det pilsnerkorv åt alla!

Jo, det är så att jag är i tagen att ansöka till engelska universitet, och de som vet något om processen vet också att man måste bifoga ett personligt brev i sin ansökan (personal statement). Detta brev har jag nu skrivit, men jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag bör använda semikolon eller ej i ett visst stycke. Eftersom brevet är en viktig del i urvalsprocessen vill jag helst inte framstå som en illitterat dåre. Kan FB hjälpa mig?


Jag tyckte att semikolon var en jättebra idé ända tills jag snubblade över en tråd där någon skrev ett långt inlägg om semikolons vara och icke-vara. Man får tydligen inte använda semikolon vid exemplifiering, uppräkning och så vidare. Jag kan inte riktigt avgöra om det jag skrivit är rätt eller inte.

Så, vad säger expertisen?

Det är nog inte alldeles fel med semikolon, men personligen föredrar jag
tankstreck i sådana konstruktioner. Det fanns ett par andra saker som nog
kan strömlinjeformas. Här är ett förslag:

We visited chambers of commerce, embassies, multinational corporations, industries and banks, all of which we asked for their own view of, for example, economic globalisation — its benefits, its problems, and how they have chosen to respond.

I formell text skriver man nog inte they’ve. Jag ser inte vad "got to visit" tillför
i förhållande till bara "visited". I en pacifists öron låter "tackle" lite aggressivt.
Juridiska personer är nog mera "which" än "whom"... Bara ett förslag.