Den stora samlingstråden om interpunktion

Jag förstår inte "felet" i exemplet du visar. Jag tycker helt klart att det är skillnad på att använda talstreck fritt och på att sätta vissa skiljetecken mitt i en mening. Det är väl en personlig åsikt, men utropstecken och skiljetecken är för mig tydliga avslut på ett utrop eller en fråga.

Men vilken? väg ska jag ta.

Detta handlar om ett mindre reklamarbete och det står i ett stycke, som inledande text;


Jag vill bestämt ha det till att det borde vara ett frågetecken, eller ännu hellre ett utropstecken. Har jag fel?

Hur fortsätter texten sen? Kan vara av vikt.

Är en fråga, röstar för att du använder frågetecken och i andra hand punkt då din fråga är så ledande att det nästan är att se som ett påstående. Du får bestämma hur du vill vinkla det. Ett allternativ är att skriva om meningen så att det blir en ren fåga eller ett rent påstående. Egenligen tycker jag det är litet av talspråk att börja en mening med "visst", men det kanske passar för målgruppen du riktar dig emot?

Tycker att utropstecken överanvändes allt för ofta. Använd det endast om det är starkt motiverat, annars tappar det sitt värde i längden.

Forts...


Jag vill personligen ha det till ett påstående, för att "tvinga" läsaren att inte ifrågasätta, vilket man får möjlighet att göra om meningen är en fråga. En omformulering som avslutas med punkt. Har jag fel?

I talspråk skulle intonationen avgöra om det är en fråga eller inte, i skriven text får man markera det genom skiljetecknet. Ett bevis för att det inte behöver vara en fråga skulle jag tro är att det går att sätta ett Helt före visst. Det skulle inte gå om meningen inleddes med Hur eller Varför. Enligt mig kan du sätta vilket skiljetecken du vill utom komma (alltså förutom frågetecken, punkt eller utropstecken även semikolon, kolon eller tankstreck) mellan de två satserna, men jag är inte säker på vad traditionell grammatik säger. Utropstecken eller punkt måste hur som helst gå bra.

Det kanske är enklare att avgöra genom att se alla alternativ framför sig:

1. Visst är grilldoften ett signum för en riktigt svensk sommar. Som butiksinnehavare märker du säkert att efterfrågan på grillprodukter ökar under den här perioden.

2. Visst är grilldoften ett signum för en riktigt svensk sommar? som/Som butiksinnehavare märker du säkert att efterfrågan på grillprodukter ökar under den här perioden.

3. Visst är grilldoften ett signum för en riktigt svensk sommar! som/Som butiksinnehavare märker du säkert att efterfrågan på grillprodukter ökar under den här perioden.

4. Visst är grilldoften ett signum för en riktigt svensk sommar: som/Som butiksinnehavare märker du säkert att efterfrågan på grillprodukter ökar under den här perioden.

5. Visst är grilldoften ett signum för en riktigt svensk sommar; som butiksinnehavare märker du säkert att efterfrågan på grillprodukter ökar under den här perioden.

6. Visst är grilldoften ett signum för en riktigt svensk sommar, som butiksinnehavare märker du säkert att efterfrågan på grillprodukter ökar under den här perioden.

7. Visst är grilldoften ett signum för en riktigt svensk sommar - som butiksinnehavare märker du säkert att efterfrågan på grillprodukter ökar under den här perioden.

Alternativ 1 och 2 (med efterföljande stor bokstav) är säkrast att välja och som jag ser det inte fel grammatiskt, du väljer om det skall vara ett påstående eller en fråga. 3 har jag redan motiverat varför jag inte gillar. 6 är kanske okej, men det är kanske bättre att använda "och" istället för komma i sådana fall. Övriga skiljetecken skall du vara försiktig med; det kan vara till mer skada att använda dem fel, än det är snyggt att kunna behärska dem anser jag (ironiskt stoppade jag själv in ett inte helt självklart semikolon nyss, men det jag skriver är inte lika seriöst som ett reklamarbete ). Om du behärskar dessa tecken och anser att något passar bäst, så varför inte.

är ett exempel på hur semikolon INTE skall användas.

Jag bockar och bugar för era åsikter!

Det får bli på det viset att jag får tvinga dom att formulera om meningen. Mitt jobb i det hela var bara att korrläsa lite.

Visst är grilldoften ett signum för en riktigt svensk sommar.

Den kan mycket väl skrivas så där utan frågetecken. Man kan föreställa sig att sändaren fäller ett konstaterande i stil med Karin Boyes "Visst gör det ont när knoppar brister".

Om ni frågar mig om man kan skriva den meningen utan frågetecken, så svarar jag: -Visst kan man det!

Ibland när jag tittar på film så skriker en fråga riktad mot någon. Ett exempel kan vara;
"varför gjorde du det?!"
Jag har alltid funderat på vilket tecken som ska avsluta meningen, utropstecket eller frågetecknet? Eller ska man bara ha ett tecken, och i så fall vilket? Jag tror personligen att man ska ta frågetecknet först och sedan utropstecknet. Självka frasen är ju en fråga som i sin tur skriker ur. Men egentligen har jag ingen aning om vad som är rätt. Teorier eller svar?

Fundersam gymnasie-elev.

Här finns en tidigare tråd med en del synpunkter på saken:

"!?" och "?!" - någon skillnad?

Svenska skrivregler skriver på sidan 167:
Se också den engelska Wikipedia-artikeln om interrobang - ett skrivtecken eller ett slags ligatur av fråge- och utropstecknet. Kanske litet överkurs, men kul läsning för intresserade.