Hästkrafter nu och då - berätta om era upplevelser?

Har tänkt på den här saken ganska ofta men först nu som jag funderade på om andra kanske också gör det? Det handlar om hur man uppfattar hästkrafter nu och när man var yngre. Jag är född ganska tidigt på 70-talet och när jag var tonåring så kunde en bil ha med dagens mått mätt väldigt liten motor men ändå anses som rätt sportig. Mina föräldrar hade på den tiden en VW Golf GLS med en motor på 75 hk och den ansågs riktigt sportig. De bytte efter ett tag till en riktigt sportig bil, en Audi 80 GL5E som hade en femcylindrig motor på hela 115 hk. Det ansågs som riktigt mycket med tanke på att bilen var ganska liten trots allt.

Nu är vi alltså framme i den tiden när Porsche 911 hade 200 hk och Audi Quattro lanserades som rallydräpare, också den med 200 hk - vilket ansågs som brutalt mycket.

Under andra halvan av 80-talet skaffade mina föräldrar en Audi 100 CC med hela 136 hk. Till och med mina kompisar hade stora ögon när man åkte med den, den tävlade i en helt egen division! På den här tiden var SAAB 900 Turbo bland det vassaste man kunde ha och stängde man av AC:n på den, som en kompis gjorde, så gav den ca 154 hk. Det var brutalt mycket!!!

På den här tiden var det små GTi-bilar som var de snabbaste, bl.a Peugeot 205 GTi med 129 hk och Golf GTi med något liknande. Maffigt.

90-talet kom och med den Volvo 850. Den sportiga versionen GLT hade 170 hk. Rejält övermotoriserad ansågs den. För att inte tala om turboversionen med 225 hk. Allra, allra värst var T5-R eller T-Gul som den kallades eftersom alla exemplar var i en lite småmärklig pippigul färg, den hade tro det eller ej hela 240 hk. Ansågs helt sanslöst mycket!

Varför ältar jag den här skiten då? Tänkte mest att det kunde vara aningens intressant för en del 80-talister men framförallt för 90-talister nu när varenda en sketen familjebil har 180 hästar eller mer. Motorer på över 200 hk är vardagsmat och innan man tycker en motor känns "kraftfull" så måste man, i mina ögon alltså, komma upp i över 300 hk.

Hur uppfattar ni att synen förändrats på hästkrafter nu och då? Vore extra kul om någon tidig 60-talist eller helst ännu tidigare kunde berätta hur de uppfattat utvecklingen.

Jo, det har gått lite inflation i hästkrafter.
1964 lanserade Ford sin "sportiga" modell Corsair, med 84 hk, som standard.
Vid den här tiden hade en VW bubbla 34 hästar.
Det kändes rätt lagom på den tiden, då vägarna var väldigt annorlunda, motorvägar sällsynta, och bilarna fortfarande hade en-krets bromssystem. (betyder att om en läcka uppstår i hydraliken, så finns det inga bromsar alls).

Visst är det kul med mycket hästkrafter, men i ärlighetens namn, är det rätt sällan de kommer till nytta (om man kör lagligt).

Provåk gärna resterna av riksettan, eller någon annan av de riksvägsrester som finns kvar ute i landet.

Vikten på våra fordon har ju ändrats endel också. En golf gti mk1 väger under 1000kg, en golf gti mk6 väger 3-400kg mer.
Men visst är det trevligt med effektivare motorer

I kalkylen får man inte heller glömma det faktum att bilarnas prestanda inte alltid ändrat sig lika mycket på denna tid som motorernas effekter gjort.

Det beror ju på att bilarnas vikt under samma tid ofta ökat så mycket att motorernas ökade effekt inte ger proportionellt samma prestandaökning som man kanske förväntar sig.


Om vi jämför t ex VW Golf så vägde mk1 (1974-1983) mellan 790-970 kg under sin produktionstid och hade motorer på mellan 49-110 Hk

Golf mk5 (2003-2008) vägde mellan 1323-1617 Kg och hade motorer på mellan 75-250 Hk

Jag minns hur det kändes i nacken första gången jag drog på i en Saab 99 turbo med 145hk. vilken jävla raket det var.

Men innan ni småungar mobbar oss gamlingar för att vi tyckte att det var så häftigt med, med dagens mått mätt, klena bilar så ska ni tänka på att en Golf MK1 vägde från 790 kg. En Golf MK5 väger från 1320kg, 530 kilo eller 67% mer. MK5:an behöver alltså 125 hk för att ha samma vikt/effekt förhållande som MK1:an.

EDIT: Tvåa på den...

Det var en annan körkänsla i de bilarna också. Det lät och vibrerade mer i kupén, det fanns ingen styrservo, ABS eller ESP. Det kändes helt enkelt mer när det gick fort.
För att få samma känsla i dagens bilar krävs högre hastigheter, och därmed mer effekt.

jag är född på slutet av 80 talet och min far har alltid bytt bil ofta och det har varit både gammalt och lite nyare men några bilar kommer jag ihåg väldigt väl tex en röd breddad opel manta -72, han hade den när jag var ca 6-8 år och jag kommer ihåg att jag jämt ville åka i den om vi skulle någonstans för den kändes så tuff och sportig och gick så fort mot golf diesel 88an som vi hade samtidigt. Mantan slutade iaf på skroten efter tappat intresse trots att den var i fint skick för att ge plats åt en tråkigare volvo 740

men några år senare blev det dax igen för något roligare en opel rekord 1700 från 1962 den hade min far som bruksbil i ca 2 år sommar som vinter. För övrigt var det den bilen jag började övningsköra i. Den var inte pigg direkt med sina 60 hp men riktigt rolig att köra. Den bilen kom en tysk och köpte tillbaka till sitt hemland då den bara gått 11000 mil och var rostfri.

Efter den har det bara blivit tråkiga bilar som volvo 850 och skoda felicia mm
fast i somras blev suget efter en gammal opel för stort så jag köpte mig en olympia rekord 60a med 54 hp fast jag har fler nyare bilar så åker jag helst i opel, är så fint med helsoffa, rattväxel och slippa bälte

så fast jag inte är född på 50-60 talet så har jag bra koll på bilar från olika tidsepoker då det passerat ett gäng olika bilar i familjen genom åren
tex:
chevrolet bel air 56
volvo amazon
chevrolet caprice 77
vw jetta 82
bmw 518 90
nissan primera 93
och många fler

Men ABS och ESP är ju ingenting man direkt märker av när man kör. Jag tror ljudisolering, dämpning osv har en stor effekt. Man hör inte vindens sus och vägljudet öka på samma sätt.

Jämför jag dom bilarna jag har haft så är ju skillnaden enorm mellan Golf mk2 -92 och Volvo 944 Turbo -95.
Golfen känner man att det går fort när man ligger över 100 på motorvägen medan på 940in utan problem rullar på i 180 blås hur fint som helst.

En polare som provkörde 940in när vi åkte en längre tur låg helt plötsligt uppe i 180 utan att ens märka av det(på motorvägen). Han körde normalt en gammal Toyota så åkte man över 110 i den trodde man bilen skulle börja falla isär

Kommer ihåg ett av de första (för mig) "röd-ljus-racen" jag körde en Passat -77 LS mot en Celica V -89-93 och han i Celican ville nog byta bil efter det!!

Jag växlade iofs "ganska sparsamt" medans han var nog uppe på åtminstone trean,när vi bromsade till nästa rödljus..

Visst...var det minsta Celican så var det ju bara 103hk,mot Passatens (tror iaf det var) 78hk..men ändå!

Den gick iaf förbannat "bra" för att vara en sur -77a!

Kört bil i halka nån gång?

Visst är ljudet den största faktorn, men alla hjälpmedel gör också skillnad på helheten.

Vikten har ökat nått brutalt och vikt är det som drar ner accelerationen mest av allt.

tex så har en Volvo V70 T6 lägre hästkrafter per ton (6,3) en Volvo 940 turbo+ ( 7,8)

vilket gör att trots så mycket mera hästar (304hk) så är V70in någon sekund snabbare en 940in(190hk)till 100 kmh.

Dessutom så med alla isolering och modern motorteknik så märker du knappt att motorn i V70in jobbar för fullt medans i 940in viner suger pyser och nyser motorn medans bakvagnen letar grepp etc vilket gör att den känns mycket piggare och upplevelsen blir betydligt roligare

Exakt, bara en sådan sak att man hör hur turbon börjar vina för att sedan höra hur motorn övergår till ett rått vrålande gör mycket för upplevelsen. Kan jämföra min påställda Saab 9000 2.3T med svärfars S80 2.5FT (förvisso lite motorsvagare, men ändå 200hk). Känslan av ren och skär kraft man får när man parkerar pelle i torpedväggen i min 9000 går inte att jämföra med vad som upplevs i en S80 årsm 2010!

Min gamla Ford Escort 1.6L -81 med 79hk var också jävligt kul att köra om man jämför med nån liten småbil idag med samma effekt. Kan ju varit så att motorljudet skar och brölade i hela bilen ihop med avgasknallar vid inspirerande körning.