Citat:
Ursprungligen postat av
Eastmancolor
Jag orkar inte plöja igenom denna tråden på jakt efter eventuella tidigare spekulationer kring varför pseudonymen Bo Balderson ens var nödvändig men tänkte hur som helst ta upp detta nu.
Den mest antagliga förklaringen är att förläggaren lanserade konceptet av finansiella skäl; om man antyder att författaren mer eller mindre sitter i regeringen kommer läsarna att strömma till. I så fall var konceptet onekligen mycket lyckat. Det slår mig dock att ett annat skäl kan ha varit att formatet låg alltför nära just GGJ:s om det stämmer att även denne haft upplägget "adjunkt berättar om en spacead huvudpersons äventyr".
Frågan blir då om romanerna om Statsrådet faktiskt ens skulle ha funkat utan Baldersonpseudonymen.
För det första kunde författaren personligen ha angripits från olika håll för sin respektlösa ton gentemot politiker vilket kunde ha hämmat möjligheten att ta ut svängarna. På så vis blev pseudonymen lika mycket ett skydd för författaren som den gynnade utgivningen, i synnerhet mot bakgrund av den vänsterera som rådde när böckerna började ges ut.
För det andra hade författaren, som förefaller vara en tillbakadragen individ, kanhända känt sig obekväm med eventuell berömmelse och därmed inom kort slutat att skriva.
För det tredje hade författaren nog prövat att skriva deckare utan den politiska inramningen och därmed måst testa andra huvudpersoner vilka troligtvis inte nått samma popularitet. Agatha Christie skapade två mycket framgångsrika romandetektiver nämligen Hercule Poirot och Miss Marple men testade även ett antal mindre framgångsrika problemlösare såsom överste Race, polismästaren Battle samt paret Tommy & Tupence vilka förekommer i endast en handfull romaner.
För det fjärde hade pseudonymens praktiska "paraplyfunktion" inte funnits att tillgå; det är sannolikt att Sjöberg inte författade romanerna helt ensam utan hade olika mycket hjälp med olika romaner av brodern och/eller förläggaren (en omständighet som allmänt påtalats och som jag diskuterat i tidigare inlägg).
Och för det femte hade givetvis denna outtrötteliga gissningslek kring författarens identitet aldrig existerat. I själva verket har Baldersons berömmelse mer kommit att handla om detta gissande än om själva böckerna vars kvalitet ur ett deckarhänseende inte fullt ut fått sitt rättmätiga erkännande.
Bra nystat av dig i tråden.
Förlaget tjänade som sagt på pseudonymen men var den framlidne brodern inblandad hade han ju skäl att dölja sitt namn. Dessutom är ett småklatschigt alias bättre än deras träiga namn ihop.
Och som du nämner. Bokserien tappar i kvalitet när bara en av dem är kvar. Rimligt att förläggare Runnquist sen går in och blåser nytt liv i den. Han bör ha samlat på sig lite deckaridéer genom åren. När Björn står utan sparring igen lägger han ned för gott.
Ska man spekulera vidare var han kanske inne på att lägga av redan efter broderns död. Blev övertalad att fortsätta och skrev det sämre soloverket. Förlaget insåg att de höll på att tappa en kassako. Runnquist fick gå in med inspiration, avlastning och ett lukrativt kontrakt.
