Skvaller om pseudonymen Bo Balderson?

Alla som någonsin gav ut en bok under 1970-talet tycks bli utnämnda till Bo Balderson.

Litet återkoppling ang Sjöbergarna:

Björn Olof och Nils Olof föddes 27/4 -32 på Söder. Bägge bodde 1970 på Lidingö, dock ej på samma adress, men Nils avled dessvärre vid 38 års ålder 12/3 -71.

Björn Olof försvinner 1980 ur folkbokföringen och enl tidigare uppgifter är han utvandrad till Irland varmed vi inte vet huruvida han ff är i livet. Han skulle i så fall fylla 85 år i vår. Mindre troligt att vi får se en ny Balderssonroman om han inte tänkt sig postuma utgåvor av gammalt material.

Kanske en antologi i vardande?

Om löftet från förlaget alltjämt är att ta seriöst så (1) lär Sjöberg vara i livet idag och (2) vi få svar på frågan vem/vilka som dolt sig bakom pseudonymen - åtminstone inom de kommande femton åren; det tillhör ju knappast vanligheten att män överlever 100 år...

Åke Runnquist avled 23/4 -91.

Tilläggas bör väl att medlemmar av Svenska Akademien av idag inte imponerar över hövan och därmed ej heller deras ev teorier om vem Baldersson kan vara. De utgör dessvärre en klick för inbördes beundran av medelmåttigt intressanta figurer. Det här med Bob Dylan tog ju priset!

Ang Sjöbergs adjunktskap och berättaren Vilhelm Perssons dito samt att ingen av deckarna utspelas i skolmiljö.

Detta är strängt taget inte helt sant: i bl a Stadsrådet i tiden (1980) så utspelas ett kapitel i högstadiemiljö och en del av satiren där behandlar lärarnas stressiga arbetsmiljö och längtan efter att fly in i den trygga förvaltningsdelen av skolorna som kanslidelarna med rektor och studierektor mfl utgör. Relativt initierat men inte särskilt märkvärdigt i sig.

Redan från början anges att Persson är pensionerad.

Förmodligen tröttnade Sjöberg på skolans auktoritetsras under 1960-talet och detta var en av incitamenten till författandet. Att författaren/författarna inte är så roade av ungar märks också genom att Statsrådets 16 ungar faktiskt har olika namn i olika böcker. Som om författaren ville visa sitt uppriktiga ointresse av att se dem som individer.

Kontinuiteten består endast av: Stadsrådet, Persson och systern Margareta - stadsrådets fru samt boendeorterna. I övrigt figurerar ingen karaktär, vare sig granne eller kollega i mer än en bok.

Sedan bestod det initierade sannolikt av mer eller mindre löst kanslihusskvaller som brodern Nils Olof plockade upp på jobbet - inga häftiga saker med dagens förväntningar mätta men småkul och ovanligt under en era då politiker och byråkrater ansågs vara mer eller mindre prominent folk...

En korftfattad analys av Balderssonromanerna:

Den politiskt initierade fasen
(1) Stadsådet och döden (1968) Här introduceras karaktärerna. Utspelas på fiktiva Lindö som alltså - om hypotesen att Sjöbergarna är författare stämmer - skall vara kalkerad på det verkliga Singö i Roslagen. Intressant intrig; litet utav ett låsta rummetmysterium à la John Dickson Carr. Visst politiskt skvaller. Dråplig.
(2) Harpsundsmordet (1969) utspelas i fiktiva Ädelsta. Måttligt intressant intrig och en smula stel. Mycket politiskt skvaller: Harpsund var regeringens främsta konferensanläggning vid denna tid. Dråplig.
(3) Stadsrådets fall (1971) Utspelas i Spånga där Stadsrådet bor vilket är en parodi på att Palme flyttade till ett radhus i Vällingby. Lysande intrig med en smula oväntad upplösning. Mycket politiskt skvaller. Hejdlöst festlig bitvis.
(4) Stadsrådets verk (1973) Utspelas igen på Lindö. Intressant intrig men något krystad. En hel del polistiskt skvaller. Festlig och händelserik.

Mellanfasen
(5) Mord, herr talman! (1975) Utspelas i fiktiva Mellanstad. Ingen minnesvärd intrig. Intressant - och före sin tid - resonemang kring xenofobi. Visst politiskt skvaller. Så tråkig att man undrar om det är samma författare som de fyra ovanstående.

Den satiriska fasen
(6) Stadsrådet sitter kvar (1978) Utspelas på Lindö och delvis på gods i Uppland. Intressant intrig. Det politiska skvallret nu ersatt med satir snarare. Bitvis oerhört rolig och med en komisk beskrivning av karaktärerna och deras inbördes relation som känns ny.
(7) Stadsrådet i tiden (1980) utspelas i Spånga. Intressant intrig åt crime passionel-hållet. Politisk satir kring Utredningssverige. Många komiska poänger.
(8) Partiledaren avgår med döden (1982) Utspelas bl a i Blekinge skärgård. Mycket intressant intrig. Avviker kraftig från de tidigare romanerna genom att de politiska figurerna nu är fiktiva och mer centrala för intrigen. Vidare har denna romanen en något annorlunda stämning som jag inte riktigt kan sätt fingret på. Festlig.

Slutfasen
(9] Stadsrådet och den utsträckta handen (1983) Utspelas i Uppland igen. Mycket krystad intrig. Både den politiska satiren och de komiska upptågen tenderar nu ren buskis. Början till förfallet. Dock relativt underhållande läsning.
(10) Stadsrådets klipp utspelas på flera platser. Banal intrig. Övrigt känns som repetition av tidigare verk bl a Stadsrådet i tiden. (1986) Berättaren gifter sig trots att han borde vara i 80-årsåldern. Inte särskilt rolig heller.
(11) Stadsrådet och krisen (1990) Vissa nya intriggrepp vilka gör litet åt den ganska darriga intrigen som är något av en repetition av Stadsrådet sitter kvar. Utspelas i Stockholm. Stadsrådet är nu helt i skymundan för berättaren som dessutom blivit far. Absolut inte lika trist som Mord, herr Talman men i den riktningen dessvärre.

Min betygsättning av romanerna är:
1. (3); 2. (4); 3. (6); 4. (7); 5. (8); 6. (1); 7. (2); 8. (9); 9. (10); 10. (11); 11. (5).

Varför skriver / hävdar Du, att det är 100% fastslagit vem, som är "Bo Balderson" utan, arr Du avslöjar VEM det är??? Du vet säkert inte vem "Bo Balderson" är / var!

Men hallå?! Nu har ju Eastmancolor lagt ut texten om vilka som ligger bakom pseudonymen i ett antal absurt långa inlägg!!!

TRE författare med andra ord??
Källa på, att det är fastslaget!

I mina ögon imponerar en medlem i Svenska Akademin i alla fall lite mer än anonyma Flashback-postare som du och jag.

Alltså, detta med Sjöberg har jag själv inte klurat ut utan en journalist som heter Jörgen Blom. Hans metod var annorlunda än den som framför alla akademiker ägnat sig åt. Blom letade helt enkelt efter vilka Bonniers gjort stora royaltyutbetalningar åt men som inte verkar ha publicerat sig i motsvarande grad. På så vis kom han Sjöberg på spåren och fann ytterligare omständigheter kring denne som pekade mot att han kunde vara Balderson eller åtminstone den drivande kärnan i en eventuell författargrupp. Jag har spunnit vidare på denna teorin eftersom den förefaller vara den mest logiska.

Akademikerna - och dit får man räkna ledamöter av Akademien - har i huvudsak gjort jämförelser mellan kända författare och Baldersson avseende språkhanteringen. Eftersom Sjöberg härvidlag i övrigt är okänd faller han utanför ramen för stiljämförelser.

Att låta sig imponeras av akademiledamöter är kanske inte så imponerande i sig...

Jag är väl medveten om hur Sjöbergspåret uppkom.

Vad gäller akademiledamoten Wästberg så har jag aldrig hört talas om att han gjort några språkanalyser.
Om han tror på Dicanders teori kan det ha sin grund i att han gjort iaktagelser och naturligtvis
hört massor med branschskvaller genom åren. Han känner väl till GGJ:s författarskap då han tar upp det i en av sina essäsamlingar.

Var väl någon politiker?

Om det var en grupp, borde inte flera personer fått stora, "mystiska" royaltyutbetslningar av Bonniers?

Edit (ut AB): "En adjunkt vid namn Björn Sjöberg fick pengar utbetalade från Bonniers förlag i Bo Baldersons namn till en adress på Irland, dit Sjöberg flyttat av ekonomiska skäl. På Irland var nämligen författare skattebefriade."

Om det stämmer att pengarna till Sjöberg betalades ut i Bo Baldersons namn så får väl saken anses vara biff...;0)