Angående citationstecken!

Men det är samma sak där, jag vill ha det till "UL uppger att mannen "visade full förståelse" eftersom "full förståelse" alltid föregås av verbet "visa".

På samma sätt som jag inte skulle skriva "UL uppger att mannen flippade "ut" när han fick höra kraven som ställdes på honom.
Skulle ju i så fall skriva "flippade ut"...

Det ovanstående blir svårbegripligt med udda antal citattecken i respektive mening. I följande fall är det visserligen syntaktiskt rätt med verbet inom citat:

UL uppger att mannen »flippade ut« när han fick höra kraven som ställdes på honom.

Den skrivningen förutsätter att UL har lämnat ett skriftligt underlag. Om DN:s reporter fått detta via telefon så kan DN knappast motivera citattecken – de hörs ju inte. Uttrycket är säkert inte resenärens, men kan vara biljettkontrollantens ordval som gått till UL:s skrivna rapport.

Den mångtydiga laddningen i citat ger ofta en osäkerhet. Det kan gälla (1) ordagrant citat, (2) avsedd ironi, (3) markering av medvetet stilbrott. Ofta har läsaren bara sammanhanget att gå på. Frasen »full förståelse« kunde varit ett raljeri med att en sunkig lurk hade så högtidligt ordval.

När det gäller citat som i original yttrades på ett annat språk så finns det ytterligare en dimension. De är aldrig ordagranna, men hävdas ändå som exakta. Skenbart talade George W Bush flytande svenska när man motiverade anfall i förebyggande syfte. Obama framhåller i citat på svenska drönarnas förmåga att pricka in terrorister och bara sådana.