2013-02-19, 13:05
#1
SVD presterar en riktigt intressant artikel när de presenterar vad som sägs vara innehållet i en Hemmets journal artikel från 1970-talet.
Vad vill dagbladets skribent Annina Rabe insinuera, kan det vara så att alla folkhemsnostalgiker egentligen vill kladda på barn? Var det sådan här sexualitet man ville etablera i det betongsocialistiska Sverige? Är det sådana här läggningar Sverigedemokrater sitter på och får de att gå och rösta på ett välfärdsparti?
Textförfattaren vill göra upp med anakronismer och visa läsaren skillnader över tid. Allt kanske inte var så vackert i folkhemmet som vi etniska svenskar mitt i livet med diverse särintressen vill tro?
Var Gunnar Sträng pedofil? Var hela Sveriges riksdag full av pedofiler? Försvann den institutionaliserade pedofilin när Sverige förde in det mångkulturella samhället i lagstiftningen?
Kan det etniska svenska Sverige liknas med Muria-stammen?
"Vårt språk förskjuts gradvis med tidens gång, och på samma sätt sker förskjutningar i våra värderingar. Det som framstår som fullständigt tabu idag kan ha varit helt acceptabelt för 30 år sedan. Eller tvärtom. Häromdagen fick jag ett bevis på det, när jag av någon anledning bläddrade i ett gammalt nummer av familjetidningen Hemmets Journal från 1975."
och
"I ett sex sidor långt resereportage får vi läsa om den indiska muria-stammen, som enligt ingressen är ”världens lyckligaste folk”. Detta är den, enligt Hemmets Journal, för att ”alla barn älskar fritt”. Det som gör muria-stammen så lycklig, enligt denna okritiska artikel, är att barn börjar ha sex med äldre redan i femårsåldern, och att de aldrig behöver tröttna på varandra då de (barnen) ”tvingas” byta partner var fjärde natt. Det mustiga reportaget beskriver frejdigt små barns sexuella intitationsriter, därtill beskrivet i ett exotiserande tonläge som skulle vara fullständigt oacceptabelt idag.
Lever man i en tid när pedofili och barnsexhandel med rätta betraktas som något av det värsta som finns är det onekligen rätt chockerande läsning. Och därtill i präktiga Hemmets Journal! Men jag tvivlar på att reportaget upplevdes som särskilt upprörande på den tiden. Även jag minns, fast jag själv var barn under 70-talet, att inställningen till barn och sexualitet var väldigt annorlunda. Det förekom sexscener med 11–12-åringar i ungdomsböckerna. Namnkunniga psykologer talade om barns ”rätt till en sexualitet”. Nakna barn på bild och offentliga platser var definitivt inte tabu.
Var det tidens anda eller ren och skär aningslöshet? Denna motsägelsefulla bild av Folkhemssverige, med Gunnar Sträng på omslaget och ett pedofiliförhärligande reportage inuti tidningen? Och vilka av de värderingar som vi har idag kommer att framstå som lika absurda i framtiden? Kanske fler än vi vågar tänka på."
http://www.svd.se/kultur/pedofili-i-...et_7924804.svd
Sitter någon på den här Hemmets Journal artikeln från år 1975 så att vi kan reda ut det hela?
Vad vill dagbladets skribent Annina Rabe insinuera, kan det vara så att alla folkhemsnostalgiker egentligen vill kladda på barn? Var det sådan här sexualitet man ville etablera i det betongsocialistiska Sverige? Är det sådana här läggningar Sverigedemokrater sitter på och får de att gå och rösta på ett välfärdsparti?
Textförfattaren vill göra upp med anakronismer och visa läsaren skillnader över tid. Allt kanske inte var så vackert i folkhemmet som vi etniska svenskar mitt i livet med diverse särintressen vill tro?
Var Gunnar Sträng pedofil? Var hela Sveriges riksdag full av pedofiler? Försvann den institutionaliserade pedofilin när Sverige förde in det mångkulturella samhället i lagstiftningen?
Kan det etniska svenska Sverige liknas med Muria-stammen?
"Vårt språk förskjuts gradvis med tidens gång, och på samma sätt sker förskjutningar i våra värderingar. Det som framstår som fullständigt tabu idag kan ha varit helt acceptabelt för 30 år sedan. Eller tvärtom. Häromdagen fick jag ett bevis på det, när jag av någon anledning bläddrade i ett gammalt nummer av familjetidningen Hemmets Journal från 1975."
och
"I ett sex sidor långt resereportage får vi läsa om den indiska muria-stammen, som enligt ingressen är ”världens lyckligaste folk”. Detta är den, enligt Hemmets Journal, för att ”alla barn älskar fritt”. Det som gör muria-stammen så lycklig, enligt denna okritiska artikel, är att barn börjar ha sex med äldre redan i femårsåldern, och att de aldrig behöver tröttna på varandra då de (barnen) ”tvingas” byta partner var fjärde natt. Det mustiga reportaget beskriver frejdigt små barns sexuella intitationsriter, därtill beskrivet i ett exotiserande tonläge som skulle vara fullständigt oacceptabelt idag.
Lever man i en tid när pedofili och barnsexhandel med rätta betraktas som något av det värsta som finns är det onekligen rätt chockerande läsning. Och därtill i präktiga Hemmets Journal! Men jag tvivlar på att reportaget upplevdes som särskilt upprörande på den tiden. Även jag minns, fast jag själv var barn under 70-talet, att inställningen till barn och sexualitet var väldigt annorlunda. Det förekom sexscener med 11–12-åringar i ungdomsböckerna. Namnkunniga psykologer talade om barns ”rätt till en sexualitet”. Nakna barn på bild och offentliga platser var definitivt inte tabu.
Var det tidens anda eller ren och skär aningslöshet? Denna motsägelsefulla bild av Folkhemssverige, med Gunnar Sträng på omslaget och ett pedofiliförhärligande reportage inuti tidningen? Och vilka av de värderingar som vi har idag kommer att framstå som lika absurda i framtiden? Kanske fler än vi vågar tänka på."
http://www.svd.se/kultur/pedofili-i-...et_7924804.svd
Sitter någon på den här Hemmets Journal artikeln från år 1975 så att vi kan reda ut det hela?
__________________
Senast redigerad av RyttarVM1990 2013-02-19 kl. 13:11.
Senast redigerad av RyttarVM1990 2013-02-19 kl. 13:11.