"Konstnär" vill bevara flatlusen.

Jag tänker absolut inte utesluta att det här konstprojektet är satir, inte ens efter att ha sett tv4-intervjun. Noterade att den manlige programledaren under större delen av intervjun hade ett ansiktsuttryck som antydde att han hade svårt att bestämma sig för om hon var seriös eller om han fick skratta åt det hon sade. Det var ungefär så jag kände också.

Vill påpeka användandet av citationstecken runt konstnär - varför gör TS det? Är det inte KONST för att TS tycker att det är dåligt / löjligt / onödigt osv?

Det ställs ju ut på Konstfack och då är det per definition konst, konst som term har inget inbyggt kvalitétsvärde.

Flatlöss är parasiter som har människan som sin värd. Av naturliga skäl är rimligtvis den mindre hotad än många andra parasiter som lever på andra däggdjur, eftersom det inte direkt är så att antalet människor rasar. Att några rakar sig på vissa ställen på jorden har knappast någon större inverkan, då de flesta människor inte har ständigt bortrakade ögonbryn, armhålshår och pubishår. Jordens befolkning är på drygt 7 miljarder människor och en allmän gissning är att kanske 2% av alla människor har flatlöss. Det innebär alltså att flatlöss har kanske 490 miljoner habitat att leva på för tillfället. Någon risk för utrotning finns verkligen inte. Åtminstone inte mer än för människan.

Som jämförelse har t.ex. många stora kattdjur inte ett endaste habitat på jorden (d.v.s. habitat där de inte kommer omedelbart utrotas av människor), utan man försöker hålla arterna vid liv genom omständiga internationella avelsprogram djurparker emellan i förhoppningen att det kanske någon gång i framtiden kommer uppstå ett habitat där de kan planteras.

En del undrar varför någon gör liknande konst. Jag undrar om inte det enkla svaret är att idag kan man betraktas som "konstnär" om man har genomgått en konstnärsutbildning, även om man helt saknar både talang och hantverksskicklighet. Och kan man inte producera något av större värde, så får man väl hålla sig till godo med att producera något av mindre värde eller t.o.m. något värdelöst. Förr i tiden var konstnärer/hantverkare tvungna att faktiskt tilltala någon med sina verk, oavsett om kunden i första hand var en rik person eller många fattigare konsumenter, vilket gjorde att konstverk i första hand skulle vara sköna, vackra, tänkvärda, underhållande eller vara kopplat till andra högt uppskattade högre ting, som t.ex. matematik och vetenskap, eller för att verka i religionens och kyrkans tjänst.

Idag försörjs konstverksamheten i första hand av politiska makthavare genom skattemedel, som av naturliga skäl är mer intresserade av hur konsten kan stå i samklang med maktutövningen och politiska agendor, samt i övrigt har konsten fått ett stort tillskott av inkomster genom att väldigt rika har börjat köpa konstverk för helt absurda summor. Bakom det sistnämnda ligger samma drivkraft som skrytandet med t.ex. Rolexklockor med diamanter, men till skillnad från att endast uppvisa hur rik man är, så uppvisar man även för andra att man är "kulturell". Förr i tiden kunde kanske en renässansfurste också beställa konstverk för att låta dem förespegla dennes makt och rikedom, men betalningen för konsten utgick ändå utifrån det arbete och material som hade krävts, och den kvalitetsnivå som konstverket hade. Utöver det så kan man anta att verket helst skulle tilltala kundens smak (och givetvis fanns det ofta även plats för konstärens egna favoritaspekter). Idag finns det ofta ingen koppling mellan produktionskostnader för och hantverksskicklighet bakom ett verk som säljs för en hög summa å ena sidan, och den summa den köps för å andra sidan. Konsverken är i regel färdiga verk som går att köpa, istället för att rika beställer ett verk. De riktigt dyra verken auktioneras ofta, vilket gör att priset blir mer en fråga om "tillgång och efterfrågan", där tillgången är mycket mindre än efterfrågan.

Låt oss säga att en konstnär idag blir upphaussad (i första hand p.g.a. hans bakgrund och andra personliga egenskaper, snarare än p.g.a. hans verk), så är de rika beredda att köpa dennes verk. När ett av hans konstverk, en rostig plåthink, blir utaktionerad, så får den det ena budet efter den andre, tills en rik knös slutligen tar hem den för ett pris på 250000 kr. Här kan man undra hur en vanlig rostig plåthink kan vara värd 250000 kr. Tja, den rike ville visa sig rik genom att kunna köpa ett dyrt konstverk och logiken säger att desto dyrare ett konstverk är, desto bättre speglar den köparens rikedom och framgång. Det andra motivet är att visa att denne rikeman inte är någon okultiverad och girig kapitalist, utan faktiskt är beredd att "stödja konsten" - och desto mer han betalar, desto mer stödjer han den. Dessutom är det väl ett rätt säkert tecken på att han har köpt stor konst, med tanke på att konstnären är så uppskattad inom konstvärlden och med tanke på prisnivåerna på dennes verk? Och vem vet, kanske går den att sälja någon gång med en hygglig vinst?

Jag skulle gissa att den politiska finansieringen förklarar i hög grad dels det stora antalet ideologiskt färgade konstverk som för många av oss mindre insatta framstår som ytliga plakatbudskap, samt inte minst alla konsttrender som kommer och går, där innehållet blir närmast klichéartat. Rikas skrytköpande och frikopplingen mellan konstverkets pris och någon rationellt förklarat värde förklarar också varför en del konstnärer kan sälja saker de har hittat på soptippen för enorma summor och dokusåpakulturen har på sätt och vis inträtt i vissa konstsammanhang (värdering av vissa utifrån deras personliga egenskaper och hur de uppfattas, snarare än värdering utifrån det personen konkret har producerat).

När vi som är mindre intresserade av just den här sortens konst inte finner något av värde i den (och en del ifrågasätter om det kan ses som "konst"), så brukar det alltid kommer in personer som försvarar att det visst är konst. Men egentligen är det en relativt ointressant fråga, oavsett hur viktig Duchamp och andra modernister har framstått i vissas ögon. Den mer relevanta frågan är givetvis: är det god konst? Samt, faktiskt: är den värd sitt pris? Har den ens något värde? Om jag t.ex. vill ta del av, eller äga, konst som har ett värde för mig, så är det trots allt helt ointressant om något är icke-konst eller bara dålig konst. Konst kan ha ett värde för mig p.g.a. väldigt olika orsaker, som t.ex. skönhet, inspiration, underhållning, tankeväckande verkan, känslovärde, historiskt värde m.m., men anser jag att t.ex. en rostig metallhink har ett konstnärligt värde, samt att den är värd en stor summa pengar? Nej, jag anser inte att det är konst av värde och jag skulle inte betala mer än en rostig metallhink för den. Jag finner inte heller ett oskönt, klichéfyllt plakatbudskapsverk värd ens materialkostnaderna för den. Dessutom blir jag inte värst förvånad över att politiker, tjänstemän och rika kapitalister kanske inte per automatik är de bästa bedömarna av konst.

Och nej, det är inte frågan om motsatsen figurativ visavi icke-figurativ konst, samt inte heller modern konst visavi äldre konstverk. Det finns en hel del nutida verk jag uppskattar, både figurativa och icke-figurativa. Däremot har de ofta på ett eller annat sätt ofta (men inte alltid) en koppling till vetenskap, matematik och/eller ny teknik. Ibland utvecklar den t.o.m. själva vetenskapen. En sådan konsttradition har hela tiden funnits i högre kulturer, men inom dagens "finkonst" tror jag man ofta förbiser den helt.

Jag är den första att erkänna att jag inte alls är värst insatt och bildad inom den nutida "finkonsten", samt har noll koll på konstlivet, utan mina intressen är i första hand andra konstformer/hantverk och inte minst vetenskap, så självfallet går det att hävda att jag "inte har förstått" en del av den nutida finkonsten och det är därför jag inte heller förstår att uppskatta den och ser en del av den lite som "Kejsarens nya kläder". Eftersom jag är en vetenskapligt lagd människa, så erkänner jag givetvis själv att det är möjligt att det är så.

Edit: Obs, att det en del nämner om att det känns som många nutida konstnärer väljer ämnen och tillvägagångssätt som skall väcka uppmärksamhet och massmedialt utrymme är just en del av den "dokusåpautveckling" jag tycker mig se inom nutida konst. Det är inte upplevelsen av konstverket i sig som är försäljningsargumentet, utan försäljningen startar redan innan folk har tagit del av den. Precis som med dokusåpor, skvallerpress m.m., så är medlen inte sällan sex, moraliska övertramp, makabra material eller tillvägagångssätt, handlingar som kan tänkas utlösa bittra bråk o.s.v. Anser jag att det brukar vara högre konst? Nej, det brukar jag sällan göra, precis som jag inte tycker skvallerpress är högre litteratur eller dokusåpor är högre filmkonst.

Ja, hon ser antagligen först och främst detta som något slags statement, en hyllning till könshår, många feministäckel gör det ju till en grej att även vägra raka sig under armarna.
Som sagt, hon är säkert feminist.

Det är inte konst, detta är tramshumorprojekt av den sort som Peter Wahlbeck kan svamla ihop ett tjugotal före frukost.

Eller menar du att allt är konst bara för att man anser sig vara konstnär? Aller menar du att ALLT är konst?

Det upphör inte heller att vara konst för att en random person inte tycker att det är det.

Projektet har som sagt initierats av en Konstfackelev, eleven hävdar själv att det är konst och det skrivs om det på kultursidor. Massor av indicier som pekar mot att det i dagsläget är konst. Vi kan nog utan att darra på manschetterna fastslå att det är just konst det handlar om.

Ja det är konst men det är dålig konst. (och det har inget med vettig femenism vegetatianer att göra jag är både demivegetarian och femenist jag tycker iallfall att detta är skit.)Dåligt av svensk media att de blir manipulerade att ta upp det så lätt.