De senaste årens retorik-trend?!

De senaste åren så har jag märkt att retorik har blivit alltmer populärt.
T.ex. vid politiska debatter låter man s.k. "retorikexperter" kommentera istället för politik-journalister.
En organisation som denna har stadigt växt med både egen tidning och förlag:
http://www.retorikforlaget.se/

Retorikkonsulten Elaine Eksvärd har gjort sig ett stort namn i svensk offentlighet:
http://elaineeksvard.se/
På Södertörns högskola kan du läsa upp till masterprogram i retorik:
http://webappl.web.sh.se/p3/ext/cont..._1299234127665

Göran Häggs tråkiga gamla bok om retorik kommer ständigt i nya upplagor.

Vad kommer denna retorik-hysteri ifrån?
När började den?
Är detta en svensk företeelse eller är det lika hett utomlands?

Mm, efter Bush kom hela Yes i can, change skiten också. Är det så intressant bör man nog undersöka fler företeelser, varav somliga kanske är mindre relevanta?

Apple slog igenom rejält under denna tid också, se på deras less is more (se hur många kopierar deras design, eller LIM-marknadsföringsstratergin) och whiteroom marknadsföring, på Youtube har alla börjat klippa videos så det upplevs som att personen som pratar inte 'failar'/skapas en pinsam stämning (jante) t.ex. Vsauce (något man känner med sin emotionella intelligens), men om du spelat deus ex human revolution så vet du att under samtal finns en mätare som visar hur samtalet går/om du är påväg att vinna/övertyga personen i fråga. Samma sak som PLCn för mobiltelefoner, t.ex. Apple igen, efter maximipunkten av parabeln släpps en ny telefon så det blir vågor av positivt värde som aldrig tar slut direkt efter fulcrum påbörjar en ny PLC.

Man kan säga att det handlar om stilrenhet/professionalitet eller att demonstrera essens av något, alla sociala fenomen också, gangnam, harlem, nyan osv.- fast det är nog en annan gren. CERN och pristagare i fysik -12 använde Comic Sans i presentation.

Nu är detta en sanning med modifikation. Det är sant att det blivit mer av expertstöd, men de politiska debatterna har alltid haft "kulissmedarbetare" som skrivit tal och sufflerat vid debatter.

Det mest påfallande som hänt de senaste 10 åren är att de politiska partierna börjar se sig själva som "affärsobjekt" och därmed ser ett värde i marknadsföring. Det innebär att att hur ordet sägs blir viktigare än ideologin.

Onödigt krångligt inlägg av dig men jag tror du har några poänger.
Om man ska peka på samband så är nog självhjälpstrenden, coach-trenden och den framväxande insikten hos gemene man att ta vara på sig själv som varumärke alla starkt kopplad till önskan att kunna snacka snyggt.

Jag menar inte att det skulle vara en ny företeelse att politiker hat talskivare och är mediatränade.
Det jag avsåg var att t.ex. SVT istället för att låta KG Bergström vara expert i Aktuellt efter en partiledardebatt så tenderar de att numera istället bjuda in en "retorekexpert".

Den senare är givetvis sant. En tilltagande estetisering av politiken i den liberala konsensus-klimatet som länge rått inom politiken.

Det har också blivit förbannat trendigt att kommentera allt som sägs i tid och otid. Om politiker X går och ut och säger något så finns det ett helt multidisciplinärt team på plats som hjälper oss att hantera politikerna yttrande;
En retorikexpert förklarar för oss på vilket sätt det sagda har lagts fram och vilket underliggande budskap politikern vill förmedla genom sitt sätt att säga det han sa.
En politisk analytiker finns på plats för att förklara vilka intentioner yttrandet förmodligen har rent taktiskt och vilka syften det kan ha i förhållande till andra politiska aktörer osv.
En statsvetare brukar också finnas tillgänglig som kan förklara dels hur det sagda förhåller sig till den idétradition som politikerns parti företräder men också huruvida det är aktuellt för eventuella sympatisörer till politikern att fortsätta lägga sin röst på politikern eller om det sagda medför en sådan potentiell parlamentarisk situation där en röst på politikern blir "bortkastad" fortsättningsvis.
Slutligen finns Göran Greider och Alexander Bard till hands för allt mer irrelevanta politiska kommentarer, var för sig företrädandes utdöende politiska riktningar som måste vara näst intill okända för personer födda innan 1975.

Likaså intervjuas Frank Luntz i tid och otid på amerikansk tv, inte minst på Fox. Han säger själv att "The way you communicate an idea is different than the way you communicate a product. However, the way you measure [the response of the public in both instances] is quite similar."; alltså att få folk vänligt inställda både till produkter och politiker.

Ska man ta upp övergripande trender så kanske även samtidens allmänna besatthet vid processen bakom det som är den "egentliga händelsen" kan spela roll. Jag vill t.ex. minnas att Rapport eller Aktuellt hade någon bakom-kulisserna-satsning häromåret, även om jag nu inte hittar någon information om det vid en snabbkoll, men tänk bara på alla dokusåpor där man följer folk på väg mot ett mål och analyserar vad som händer, inslag där man får följa en artist bakom scenen etc. I arbetslivet i stort tror jag att processbeskrivningar numera anses nödvändiga i många sammanhang där det förr räckte att bara göra sakerna, på läroanstalter blir kursplaner och kursbeskrivningar alltmer detaljerade o.s.v.

Utvecklingen är säkert inte bara av ondo, men ibland känns den mest som ett navelskåderi och ett hinder i vägen för att få något gjort på riktigt, och i vissa fall som en antydan om att verkligheten liksom inte räcker till som den är.

Jag håller helt med om din iattagelse. Process och metodfokuset i arbetslivet känns nästan löjeväckande idag. Jag ägnade t ex i fjol flera hela arbetsdagar åt att ta fram och dokumentera en processbeskrivning (därtill i ett ganska avancerat modelleringsverktyg) för en grej vi redan hade byggt och driftsatt och där inga stora förändringar eller tilläggskrav är att vänta de närmaste åren. Men: Kraven fanns där.

På vilken större arbetsplats som helst så finns ett antal människor som är mer intresseade av HUR än av VAD. Eller kanske upplever de det bara tryggare och mer lätthanterligt att sitta på möten och rita processbeskrivningar eller ta fram policydokument och liknande istället för att göra det riktiga jobbet som verksamheten egentligen går ut på. Jag har själv ett visst metodintresse, men i grunden kan jag inte förstå hur någon kan tycka att detta oftast abstrakta harvande kan vara roligare eller mer givande än "the real deal"

Retorik står för all genomtänkt kommunikation där man på något sätt försöker framkalla en handling eller en effekt. Den genomsyrar alla delar av samhället och används dagligen när människor vill påverka varandra.

Att ha grundläggande kännedom och kunskap inom detta ämne och framförallt den svenska diskursen kan utan tvekan ge väldigt mycket inom vissa områden.

Hur detta har blivit trendigt har jag ingen aning om, kan ha att göra med sociala medier och de meningsutbyten som sker över hela WWW i i det nutida informationssamhälle vi har skapat. Men det är bara en tanke.

Hur som helst så instämmer jag i tankegången om att retorik idag är större, antar att det helt enkelt ligger i tiden.