varför är svenska ett svårt språk?

Ja, det var väl ungefär det jag skrev? Vad gäller fonologin, alltså.

Varför kan man inte diskutera hur svårt något är utan lägga in någon värdering i hur viktigt det är? Jag är övertygad om att vietnamesiskans ordtoner är svåra för i stort sett alla som inte talar asiatiska språk. Hur viktigt det är att behärska dessa har jag ingen aning om och det är väl en helt annan fråga?

Varför ska man kunna diskutera utan att blir ifrågasatt?

Ämnet är ju "Varför är svenska så svårt". Jag ser det som en grundregel att problematisera om huruvida den utsagan är sann. Det var anledningen till min kommentar.

Vet att många har problem med att skilja på på och i, tex min dotter går på dagis och min dotter går i skolan, jag sitter på bussen och jag sitter i bilen etc.

Då får väl jag också ifrågasätta att du ifrågasätter?

Det är klart att du får problematisera, men jag tyckte att du problematiserade något som inte har med saken att göra.

Om vi nu ska hålla oss till ämnet och undvika att ännu en gång hamna i en metadiskussion. Vad tycker du om min jämförelse med vietnamesiska?

Det beror nog på vilket språk man har som modersmål och hur dedikerad man är.

Ja, men det har jag väl aldrig sagt emot.


Förstå mig rätt. Det finns en gammal [ogrundad] uppfattning om att svenska är ett av världens svåraste språk. Det har "retat" mig i årtionden eftersom det egentligen inte finns någon bra objektiv metod för att jämföra olika språks svårighetsgrad. Däremot finns det engelsk forskning på studenter som gått i språkskola och lärt sig många språk. Forskningen har bland annat tittat på hur studenterna upplever "svårigheten" att snabbt lära sig hantera olika europeiska språk. Utan att gå in på en fullständig analys av detta, kan konstateras att många upplever svenska som enkelt och finska som svårt. Det är kanske inte så förvånande eftersom engelskan generellt sett hittar fler beröringspukter i svenskan än i finskan. Det som dock kan vara intressant var att många upplevde svenska som enkel i sin konstruktion, enklare än exempelvis tyskan och franskan. Nu hittar jag inte den undersökningen som jag läste för cirka 30 år sedan.

Jag är själv ganska fonologiskt liberal, vilket också påverkar mitt uttryck. Om man väljer att göra den jämförelse du gör [och lämnar mina spöken vid sidan] så tycker jag att den stämmer bra.

Svenskan saknar i princip kasus och personböjda verb liksom grammatiskt genus. Ordföljden måste läras in men är ganska förutsägbar. Det är väldigt få språk som är så enkla. Den som ursprungligen påstod att svenska är svårt att lära sig visste troligen inte mycket om språk.

Du måste ju skämta med mig, svenska är sjukt lätt. Man kan lära sig svenska på några veckor, andra språk kan kräva många många år.

Jag hoppas du trollar med denna tråden

Jag är medveten om detta men anser att det ändå kan ligga något i det, eftersom vi har t.ex. tonaccent. Det finns så klart svåra uttal i många språk. Men det man möjligen skulle kunna hävda är att svenskan använder en uttalsdistinktion som tonaccenterna för betydelseskiljande syften.

Visst, men då studerar vi marginaleffekter. Det är sällan svårt att förstå vad någon menar som vid +2 grader i februari säger:

Det är "hallt" ute!

Vi har ju även varierande uttal för samma ord inom olika dialektområden, så det unika utalet är sällan en absolut nödvändighet för förståelse.

Jag kan av erfarenhet med andraspråksinlärning av svenska säga att ordföljden är allt annat än förutsägbar. De flesta gör fel på placeringen av adverbial i bisatser länge efter att ha börjat lära sig språket, och inte minst vilka konstituenter som bör eller inte bör flyttas till före verbet och vilka betydelsenyanser det medför är väldigt komplicerat. Jämför en mening som I didn't know that med svenskans 'det visste jag inte', 'det visste inte jag', 'jag visste inte det', 'jag visste det inte', 'inte visste jag det'.

Det borde ju finnas olika steg för "att behärska ett språk".

1. Att få ihop ett någorlunda "begripligt" sammanhang i det man skriver och säger.

2. Att få ihop ordföljder och böjningsformer.

3. Att kunna variera mellan olika stilnivåer.

Det intressanta vore att studera obejektiva skillnader mellan olika språk för att kunna nå nivå 1.