Citat:
Farbror Sven:
Du menar att du företrädelsevis har förtroende för dem som kan påvisa stora akademiska meriter? Gäller det att de också behöver uppvisa akademiska meriter inom ett relevant ämnesområde för sin verksamhet, eller är det meriten som sådan som är mest relevant?
Betyder det i sådana fall också att du inte värderar att t ex folkvalda politiker eller tjänstemän har erfarenhet av andra typer av jobb än lagstiftningsarbete? För tid man lägger på att vara yrkesverksam är ju tid man annars skulle kunna lägga på att utbilda sig och skaffa rätt meriter akademiskt.
Jag tror att det kan vara bra att läsa Jan Berglins tidigare seriestrippar i Ergo för att få lite perspektiv på akademiska meriter. Jag lider själv ofta av en felplacerad respekt för människor som skrivit doktorsavhandlingar för att jag förutsätter att de har en problematiserande bild av omvärlden som förmår inkorporera många problemställningar och lösningsmodeller, men ofta finner jag istället bristande eller uteblivna problemställningar. Senast desillusionerades jag av MSB:s incidentrapporteringsutredningar. Och nu är jag smått olycklig för att jag, som egentligen saknar både relevant ämnesexpertis och akademisk examen, inte hittar den i särklass mest uppenbara problemställning som borde ha förekommit i de utredningarna i utredningarna.
Å andra sidan behöver vi uppenbarligen någon typ av klassificeringssystem också för människor - eventuellt kan vi återkoppla till våra tidigare fröcertifieringsdiskussioner. Hur skiljer vi agnarna från vetet?
Du menar att du företrädelsevis har förtroende för dem som kan påvisa stora akademiska meriter? Gäller det att de också behöver uppvisa akademiska meriter inom ett relevant ämnesområde för sin verksamhet, eller är det meriten som sådan som är mest relevant?
Betyder det i sådana fall också att du inte värderar att t ex folkvalda politiker eller tjänstemän har erfarenhet av andra typer av jobb än lagstiftningsarbete? För tid man lägger på att vara yrkesverksam är ju tid man annars skulle kunna lägga på att utbilda sig och skaffa rätt meriter akademiskt.
Jag tror att det kan vara bra att läsa Jan Berglins tidigare seriestrippar i Ergo för att få lite perspektiv på akademiska meriter. Jag lider själv ofta av en felplacerad respekt för människor som skrivit doktorsavhandlingar för att jag förutsätter att de har en problematiserande bild av omvärlden som förmår inkorporera många problemställningar och lösningsmodeller, men ofta finner jag istället bristande eller uteblivna problemställningar. Senast desillusionerades jag av MSB:s incidentrapporteringsutredningar. Och nu är jag smått olycklig för att jag, som egentligen saknar både relevant ämnesexpertis och akademisk examen, inte hittar den i särklass mest uppenbara problemställning som borde ha förekommit i de utredningarna i utredningarna.
Å andra sidan behöver vi uppenbarligen någon typ av klassificeringssystem också för människor - eventuellt kan vi återkoppla till våra tidigare fröcertifieringsdiskussioner. Hur skiljer vi agnarna från vetet?
Är det inte statstjänstemän i förvaltningen, med olika specialkunskaper (veterinärer, medicinare mm) som ska förse beslutsfattarna med underlag så att dessa folkvalda ska kunna fatta så vettiga beslut som möjligt? Eller vill du ha Margot Wallström-tjänstemän med tvåårig gymnasieskola som förser Margot Wallström-politiker med underlag?
