Skarpskytterörelsen - Är den möjlig att återskapa?

Ehuru möjligen önskvärt, så är det frapperande att det odemokratiska 1800-talet kunde omfamna Skarpskytterörelsen, medan det demokratiska 2000-talet knappast skulle göra det.

Jag förstår problemen, men ingenting bör vara omöjligt. Än så länge vet vi vilka hinder som skulle stå i vägen, och det är ganska långt kommet. Med seg vilja och engagemang kan mycket åstadkommas.


Alla förslag känns rimliga och är lite åt det jag tänkte mig.
Visserligen ser jag med viss skepsis på riktiga stridsskjutningar, i varje fall till en början. Även om jag fullständigt håller med om att ska en rörelse av denna karaktär kunna fungera som milis och komplement till militär bör också sådant skytte ges stort utrymme, men kanske inte till en början.

Istället tycker jag stort fokus från början främst bör få läggas på just skarpskytte. 600 meter stående mauserskytte utan stöd är både gentlemannamässigt, hurtigt och svårare för våran mediala översittarelit att utmåla som något barnamördarbetéende.

Ur det perspektivet ser jag det som fördelaktigt att mördarkulsprutor med höghastighetsmagasin och motsvarande till en början skulle få ligga ett steg tillbaka, och att fokus ännu skulle ligga på att med vapen av främst repetertyp (vilka trots media och makts ansträngningar fortfarande ändå är tämligen accepterade i samhället) åstadkomma en folkförankring värd namnet. Också ett "kulturskytte" med exempelvis Skarpskyttarnas orginalbeväpning, 1860 och 67års gevär, skulle påvisa för den tidigare oinsatte vapnen historia, kulturella arv och allmänna värde, förslagsvis samtidigt som en musikkår skallar Jämtlands Jakt för ännu en historisk och kulturell andas skull. Vem vet, kanske man genom en sådan verksamhet tom skulle kunna dra till sig kulturbidrag från staten?

När gemene fru och man hemma i stugorna förstår skillnaderna och likheterna mellan en 96as Mauser och en Hk91 kommer inte längre media att ha förmånen att oemotsagt kunna hävda att den senare är ett vapen som kommer ge sin ägare en psykos.


Jag har också spekulerat i Tankesmedjans möjligheter. Finns det någon egentlig sådan (annat än FBs V&M och typ Robsoft Forum?).

Som jag sade, IPSC står litet och ensamt samtidigt som många andra skyttar är rädda att säga ifrån då de själva kan, som person, organisation eller rent av båda, kan komma stå på tur.

Fullständigt jämförbart med mobbaren som har fritt fram att ge sig på sitt offer då skaran runt om är rädda att stå på tur om de försöker förhindra vad som sker.

Skulle man däremot lyckas samla alla skyttar, jägare och entusiaster skulle ej staten längre kunna fortsätta sina översittarfasoner. I vart fall inte längre oemotsagd.


Ja, det är ironiskt såväl som sorgligt.
Det enda positiva i det hela är att vi trots allt lever i en demokrati. Det gäller bara att utnyttja den. Staten kan mycket väl falla på sina egna kort och lagar.

Dagen sportskytte härstammar från skarpskytterörelsen och i grova drag kan man säga att de fungerade som dagens skytteföreningar fast man hade exercis på träningarna förutom skyttet.

Eftersom de gemene mannen tycker exercis är rätt tråkigt så skrotade man det och höll sig till skyttet istället :P

Ser inte riktigt vad det skulle fylla för funktion. Vill man hålla på med det så får man gå med i hemvärnet. Då får man utbildningar och gratis ammunition då man tränar.

Problemet är jämväl att det inom de olika vapen- och skytteverksamheterna råder inbördes osämja t ex om vad som skall anses vara "seriöst" skytte. Detta har skadat skyttesaken oerhört.

Sverige behöver ett NRA. Dessvärre, men jag tror inte medborgarna kan klara sig mot de illasinnade myndigheterna som motarbetar det goda skytteintresset.


Vi lever bara i en demokrati, så länge som vi aktivt vårdar den. Låter vi Riksdagen bli Rikspolisstyrelsen förlängda arm, så har vi istället blivit en polisstat, där demokratin enbart är en schimär, ett vackert historiskt minne.

Ja, tyvärr är det så. Dessa grupper borde låta sig förstå att de just nu bokstavligt talat faller ensamma men kan stå starka tillsammans. Troligtvis är en stor del av denna "Du skjuter inte seriöst, man ska skjuta seriöst" en slags dålig självbevarelsedrift - "Om jag ställer mig på samma sida som mobbaren kanske jag klarar mig". Alla snéa blickar mellan skyttar och skyttar måste puts väck om det ska bli någon ordning.


En beväpnad rörelse som närmade sig miljonen skulle minst sagt kunna fungera som demokrativårdare.

1: Är det möjligt och nödvändigt att återuppliva Skarpskytterörelsen idag?

Ja det är nödvändigt! Bara att du kör igång i det lilla, ta dem du har runt dig och börja skjuta regelundet och bryt ut en egen klubb som ser till att ha en utvecklad ungdomsverksamhet. Få in barn i luftgevärsskytte så det blir lättare för dem att ta steget till ritkiga vapen. Alla vill skjuta luftgevär och har man en stor verksmhet där alla i ett samhälle deltar eller känner till föreningen blir det väldigt svårt att få acceptans för att begränsa deras verksamhet.

2: Hur skulle dagens jägare och sportskyttar se på den - positivt eller negativt?
a) Hur skulle man förändra en till en början negativ syn på en sådan rörelse till en positiv?

Beror på vem du talar med, vill du starta upp en rörelse med folk som väntar på jordens undergång tror jag få kommer se possitivt på det. Har du en föreningsverksamhet likt den jag beskriver ovan tror jag många kommer vara med i den och hjälpa till.

3: Exakt hur såg makten på den gamla Skarpskytterörelsen? Som jag förstått det såg man det rent utsagt positivt och man satte inga käppar i hjulen utan rent av sporrades det hela från staten.
a) Hur skulle dagens makt se på en modern motsvarighet? I vilka politiska läger skulle man stöta på motstånd och av vilken typ? Vart skulle man finna stöd, och vilken typ av stöd skulle man kunna vänta sig?

Jag vet inget om detta mer än att det är väldigt underligt om makten inte vill ha en folkrörelse där vapen ingår. Ser det som väldigt svårt för makten att idag begränsa en liknande förening så länge den är normal och inte får en massa underliga typer som springer runt på stan. Något stöd i riksdagen är nog inte att räkna med men på kommunal nivå tror jag att ett liknande initiativ skulle få väldigt stort stöd i vissa kommuner.

1: Hur skulle en sådan rörelse tas emot av media, främst Aftonbladet, och med att Lars Johan Hierta, tidningens grundra med vilken man stoltserar, också var en drivande karaktär bakom Skarpskytterörelsen?

Det här är en helt ointressant fråga. SKall du spela med media och makten kommer din förening endast att få godkännande om den vill avväpna folket. Tvärt om kan det vara bra att komma på kant med media och makten så folk får veta var alla står. Det går att visa om avväpning men börjar man tala om den öppet kommer folk att reagera.

2: Vilka problem skulle en modern variant av Skarpskytterörelsen finna i "Det nya, spännande Sverige" som den gamla rörelsen var fri ifrån, och hur skulle man behöva handskas med dessa?

Mitt förslag är att man har en bred bas med luftgevärsskyttar som sedan arbetar sig uppåt mot 22:or vidare mot grövre kallibrar. Det är viktigt att man inte börjar drömma iväg sig i helt orealistiska planer som aldrig kommer att kunna verkställas. Man skall göra det bästa av vad man kan idag, ett vapen är f ö nog lätt att konvertera till ett mer effektfullt om det skulle behövas och ett tjog m/96:or är nog bra för att man skall kunna ställa till med en ordentlig oreda om det skulle behövas. Bivetvis är det bättre med militära vapen men man skall arbeta med vad man har.

Jag vill säga att en liknande förening/rörelse borde lägga fokus på att erbjuda utbildning och träning i skytte på en bred front. Man måste bli en del av nuvarande föreningar och troligen är det där man kan hitta sina medlemmar. Jag menar inte att man skall sno medlemmar från andra föreningar men att ha en skyttekväll för ungdommar som sköts i Skarpskytterörelsens regi på den lokala klubben är knappast något jag ser skulle bli problem. Börjar man att äska bidrag och stöd från staten ser jag att ett liknannde projekt är döfött. Det måste kunna klara sig utan pengar från staten om det är tänkt att rörelsen skall kunna överleva.

Skarpskytterörelsen skulle kunna anta formen av ett nätverk som arbetar över nuvarande regionala och organisatoriska gränser. Skulle t ex Skarpskytterörelsen erbjuda skytteträning inför uppskjutning för jägare kommer man att etablera ett stort kontaktnät väldigt snabbt. Det samma om man kan få in nytt blod i rörelsen genom att de ungdommar som är med i den tar med en kompis eller två på luftgevärsskytte. En anledning till att makten hatar luftvapen är att detta är det första vapnet någon får kontakt med och jag tror inte att det finns många som idag skjuter gevär som inte skjutit med luftvapen tidigare. Det är därför de vill begränsa den kontakt ungdommar har med luftvapen för de vet att någon som aldrig skjutit medett luftgevär är betydligt mer benägen att aldirg röra ett krutvapen än någon som är uppväxt med att skjuta regelbundet med luftvapen.

Skall man arbeta med oponionsbildning tror jag att det bästa är att göra detta genom socialanätverk utanför internet. Alla underliga typer som flockas till dylika engagemang och (likt jag gör) föreslår att man skall börja skjuta av makthavare kan skrämma bort många. Fokus för Skarpskytterörelsen bör vara att folk börjar skjuta, inte att bygga upp en milis. Har man nog mycket vapen ute i samhället kommer miliserna att uppstå av sig själva utan central styrning om grogrunden finns.

Det känns ej längre som om Hemvärnet har varken den folkförankring som det en gång hade eller lägger ner något större egentligt fokus på själva skyttet. Visst förekommer tävlingar m.m, men det är inget direkt fokus på det.

Framförallt är inte Hemvärnet den organisation som kommer rädda det civila skyttet i landet då det ej är ett sådant förbund.

Problemet med hemvärnet är att man sällan får den grundläggande skytteträning som man faktiskt behöver för att hålla sin färdigheter i form. Oftast när man övar skarpt gör man det bara "på riktigt" så att säga. En grupp ligger i ställningar och brassar ned SAAB-mål, att tillbringa en dag på skjutbanan för att bara öva skytte görs i stort sett aldrig.

Det skulle alltså vara intressant om man kunde få skarpskytterörelsen att framstå som ett komplement till jakt och hemvärn. "Vi övar ju inte så mycket renodlat skytte i hemvärnet/jaktlaget. Därför sticker jag till skjutbanan lite då och då för att hålla min skjutskicklighet i trim" sagt av en välklädd herre i tweedkavaj eller en dam i 25-årsåldern med prydliga träningskläder.
Då kanske man kan få ISPC-skyttet mer rumsrent också. Eftersom det kan vara svårt att få hela gruppen/plutonen samlad för att träna är det bra att kunna göra det på egen hand eller med folk ur andra plutoner som har samma problem.

Vad tror man om det?

Göra skarpskytterörelsen till en svensk motsvarighet till appleseed alltså, fokus på att väcka skytteintresse och bygga skjutskicklighet, inte på politik och ideologi.

Exakt i den stilen! Vad gäller hemvärnet är det som du säger, en viss skara medlemmar har faktiskt bekymmer att klara de allra enklaste skjutkrav både gällande banskytte och mer taktiskt sådant. Jag vet inte hur det är hos andra, men min utbildningsgrupp är inte direkt en sådan som anstränger sig för att anordna skjutningar. Att kunna öva skytte utanför övrig verksamhet borde rimligtvis vara ett krav snarare än ett undantag.

En riksomspännande Skarpskytterörelse som tillhandahåller banor för eller tillsammans med FM och Hemvärnet vore utmärkt då det samtidigt skulle bli lättare att hitta skjutplats för såväl Hemvärnssoldaten eller bara den vanlige skytten.

Idag finns banor som ägs och "sköts" av klubbar eller enskilda individer. Det ska genast börja tjuras om någon utanför den inre kretsen skulle önska övningsskjuta och inte sällan är banorna rent allmänt i så dåligt skick att de knappast är användbara. Detsamma gäller med många av de banor som Hemvärnet tidigare använde, idag är de igenväxta och oanvändbara.

m/1860 var en standard ända till 1870 talet sen började folk köpa sina egna vapen. dock kunde man hitta slaglåsgevär fram till 1885 detta med skarpskytte kårer är jag näst intil expert på. då jag är en aktiv medlem i en skarpskytte kår och uppträder cirka 5-6 gånger om året med m/1860 wredes. detta är dock en realistisk idé och kan faktist vara en bra idé dock krockar det med hemvärnets uppgift.