Brott mot skolplikt - vad händer?

Som du kan var det inte jag som drog upp tråden, men när den ändå hade dragits upp ville jag passa på att fråga TS hur det gick, just eftersom jag är intresserad av den här typen av fall. Jag kan dock nämna att jag inte har läst några domar rörande Domenic, utan enbart nyhetsartiklar samt information från de anhöriga, vilket självklart ger en risk för bias. Socialstyrelsen uttalar sig inte i media om specifika fall. Deras version av händelserna har jag således inte hört.

I all fall, skall man ta de anhörigas förklaring, så var det hemskolning som var det huvudsakliga bakom det initial omhändertagandet, varpå de endast fick ha övervakade besök med jämna mellanrum. Under ett av dessa besök tog pappan med sig sin son (dock inte ut ur landet, utan enbart till annan ort), och det skall enligt dem ha varit huvudanledningen till att han tappade vårdnaden. Varför även modern tappade vårdnaden minns jag inte.

Jag blev hemskolad av mina föräldrar i nästan en hel termin för ungefär trettio år sedan. Det hände inte ett skit. De fega töntarna i skolan vågade inte kontakta några myndigheter. Sedan fick jag börja i en annan skola.

Skolplikt är naturligtvis ett övergrepp på en fri människa.

hur lagen bör utformas är en diskussion för politikerna, juristerna diskuterar hur lagarna skulle kunna tolkas. en elev som vägrar att respektera lagen om skolplikt kan vara föremål för sanktioner i den omfattning som sanktioner mot barn kan tillämpas, fängelse är tex inte aktuellt. mest sannolikt är det föräldrar, målsmän eller vårdnadshavare till eleven som utreds om en elevens skolpliktiga närvaro regelbundet inte finner

Jag blev hemskolad av mina föräldrar i nästan en hel termin för ungefär trettio år sedan. Det hände inte ett skit. De fega töntarna i skolan vågade inte kontakta några myndigheter. Sedan fick jag börja i en annan skola.

Skolplikt är naturligtvis ett övergrepp på en fri människa.

Det här hänt en hel del sedan dess. Benägenheten att anmäla från skolan sida är väldigt mycket högre idag.
Hela samhället har blivit extremt mycket mer byråkratiskt och "by the book", både till det bättre och till det sämre.
När jag växte upp fick dyslektiker knappt någon extrahjälp, i de flesta fall sågs de mest som dumma. Barn med ADHD eller liknande sågs som stökiga, problembarn. Mobbning sket skolan i totalt.
När jag gick i gymnasiet kunde man vara borta bortåt 50% innan någon brydde sig.


Hur det gick till för 30år sedan har väldigt lite relevans för hur skolor agerar idag.
Idag agerar skolor, garanterat.

Det här hänt en hel del sedan dess. Benägenheten att anmäla från skolan sida är väldigt mycket högre idag.
Hela samhället har blivit extremt mycket mer byråkratiskt och "by the book", både till det bättre och till det sämre.
När jag växte upp fick dyslektiker knappt någon extrahjälp, i de flesta fall sågs de mest som dumma. Barn med ADHD eller liknande sågs som stökiga, problembarn. Mobbning sket skolan i totalt.
När jag gick i gymnasiet kunde man vara borta bortåt 50% innan någon brydde sig.


Hur det gick till för 30år sedan har väldigt lite relevans för hur skolor agerar idag.
Idag agerar skolor, garanterat.