"Vart tar alla pengar vägen"?

Jag ska försöka förklara min syn på saken pedagogiskt.

Say's law innebär kortfattat enligt Ricardo (vilket torde vara den etablerade tolkningen fortfarande)

"no amount of capital which may not be employed in a country because a demand is only limited by production. No man produces but with a view to consume or sell, and he never sells but with an intention to purchase some other commodity, which may be immediately useful to him, or which may contribute to future production. By producing, then, he necessarily becomes either the consumer of his own goods, or the purchaser and consumer of the goods of some other person. It is not to be supposed that he should for any length of time be ill-informed of the commodities which he can most advantageously produce to attain the object which he has in view, namely the possession of other goods; and therefore it is not probably that he will continually produce a commodity for which there is no demand."

Problemet med dessa antagande som bygger upp de mesta av både den klassiska och mer moderna nationalekonomin uppmärksammades redan av Marx.

Han belyste det egentligen ganska uppenbara faktumet att i en kapitalistisk "pengaekonomi" så fungerar inte pengar bara som ett neutralt "means of exchange". Utan det separerar produktion och försäljning i både plats och tid. Alla varor och tjänster måste alltid försäljas för pengar för att därefter kunna efterfråga varor och tjänster. Det är vidare uppenbart att målet för kapitalistisk produktion är profit och inte konsumtion. Kapitalisternas mål är att på en marknad sälja varor för pengar för att tjäna mer pengar.

Denna separation möjliggör alltså generella överproduktionskriser som Say påstod inte kunde uppstå.

Centralt är också att skilja mellan absoluta behov och efterfrågan som uppbackas av förmåga att betala. I en kapitalistisk ekonomi är det senare det enda som räknas. Följaktligen leder en ökad sparkvot på aggregerad nivå (större andelen av inkomsterna sparas finansiellt alltså inte reala investeringar) leda till att företag får svårt att få avsättning för sina varor och tjänster och ekonomin går in i recession.

En ökad sparkvot kan uppstå av flertalet olika anledningar (sparparadoxen som jag har för mig Keynes benämnde den). Större inkomstskillnader (och högre vinster i förhållande till löner) som vi sett de senaste 25 åren ungefär, torde generellt kunna sägas leda till detta eftersom höginkomsttagare har större benägenhet att spara finansiellt än låginkomsttagare som konsumerar större del av inkomsten. Den förändrade finanspolitiken under samma tid i när det offentliga skulle först sanera ekonomin och därefter konstant ha ett överskott verkar i samma riktning. Under finanskrisen när tillgångspriser föll såg vi också generellt ökande sparkvoter för privat sektor i många länder när företag och hushåll agerade för att kompensera fallet i tillgångspriser och reparera sina balansräkningar genom att amortera.

Klassiska ekonomer, Österrikare och majoriteten av moderna makroekonomer ser dock inte som du även påpekar ökade sparkvoter som ett problem i vart fall inte på lång sikt eftersom det finansiella sparandet ökar utbudet/sänker ränta och därför gör det lönsammare att låna till investeringar vilket då direkt eller efter en tid kompenserar bortfallet i efterfrågan. Då kan dessa sluta sig till att pengar är neutrala som du gör att och att Say's law fortfarande håller, i vart fall på lite lägre sikt. Vissa mer nyliberala påstår som jag förstått det till och med att efterfrågan inte spelar roll ens på kort sikt eftersom alla aktörer är så jävla rationella priser och löner så rörliga att allt händer på en gång och ekonomin alltid är i jämvikt. Då kan man få uppenbart irrationella tankevurpor som Ricardiansk ekvivalens där medborgarna påstås anpassa sig till statens underskott/överskott omedelbart eftersom underskott=mer skatt sen vilket ökar sparandet och tvärt om. Om man inte ser det verklighetsfrånvända i teorier som dessa kan man alltså propagera för austerity mitt i den värsta krisen på 80 år.

Mindre verklighetsfrånvända förespråkare av money-neutrality påstår dock som sagt istället anpassningen sker på lite lägre sikt genom att investeringar blir lönsammare eftersom räntan sjunker när sparandet ökar. Offentliga underskott skulle enligt ett sådant synsätt driva upp räntenivåerna och därmed motverka återhämtningen i privat sektor. Det finns ett par anledningar till att jag inte tror att inte heller detta synsätt håller.

1. Först och främst måste verklighetens dom över teorin beaktas. Sedan den successivt återetablerats från mitten av 70-talet och nu totalt dominerar så har vi sett effekterna av dess tillämpning. Konstant massarbetslöshet i i princip hela västvärlden oavsett konjunkturläge.

2. Finansmarknaden fungerar inte heller på det vis som antas i teorin. Banker är inte neutrala intermediärer som sitter och väntar på insättningar för att sedan låna ut dessa, utan banker skapar (tillsammans med låntagarna) både skuld och tillgång direkt vid kreditgivningen. Detta faktum leder till att kreditvärdiga företag alltid har möjlighet att låna till investeringar oavsett hur mycket inlåning bankerna för tillfället har. Varför skulle företag då i en situation av låg generell efterfrågan välja att investera i en högre produktionskapacitet när de inte ens kan få avsättning för den nuvarande produktionen? De företag som först anser att krisen är över och investerar riskerar otroligt mycket vid en felbedömning, då är det mer rationellt för det enskilda företagen att bara följa strömmen. Aktieägare kräver vanligen dessutom avkastning på relativt kort sikt vilket även det motiverar nedskärningar och minskade investeringar i perioder av låg efterfrågan. Finanssektorn kostnader för kreditförluster ökar också i tider av låg efterfrågan. Bankerna kompenserar för detta genom att, dels vara mer restriktiva i utlåningen, dels högre marginaler, vilket båda tenderar motverka effekterna på efterfrågan som den eventuellt lägre räntenivån skulle kunnat ha.

3. En realistisk syn på finansmarknaden och det faktum att vi lever i en fortfarande i huvudsak suverän nation med en egen så kallad fiat-valuta och flytande växelkurs slår också ytterligare hål på denna syn på kreditmarknaderna. Offentliga underskott leder tvärt emot den nu etablerade teorin till lägre räntenivåer och inte högre. Det offentliga spenderar alltid genom att kreditera betalningsmottagarens konto i bank vilket ger banken dels en skuld till betalningsmottagaren(inlåningen), dels en tillgång (fordran på Riksbanken). Det enda den efterföljande försäljningen av statsobligationer medför är att banksystemets nyskapade fordran på riksbanken byts ut mot en fordran på riksgälden med lägre löptid och lite bättre ränta. Snarare än att möjligheten för bankerna att låna ut pengar minskar genom underskotten i offentlig sektor så får banksystemet säkra och avkastande tillgångar som motiverar högre risktagande i övrigt och större utlåning.

Såg när jag läste igenom mitt långa svar att jag inte så pedagogiskt bemötte alla dina påståenden.

Detta påstående är intressant.


Rörande en ökad sparkvot och effekterna på räntan hänvisar jag till föregående svar. Men de är en intressant i grunden empirisk fråga hur företag reagerar på minskad efterfrågan. Alltså om företag generellt väljer att upprätthålla produktionsnivån trots fallande efterfrågan genom att sänka priser eller om de väljer att minska sina kostnader genom att minska produktionen.

Om generellt företag reagerar genom att sänka priset när efterfrågan faller blir ju som du påstår deflation. Väljer företagen däremot generellt att minska produktionen så kommer ju inte de kvarvarande pengarna att få en ökad köpkraft eftersom tillgängliga varor och tjänster också minskar.

Antagligen ligger verkligheten någonstans mellan dessa två ytterligheter. Vilket torde innebära att minskad efterfrågan leder till minskad produktion och även ökad efterfrågan till större produktion(under förutsättning att det finns tillgängliga resurser).

Det borde dock finnas empiriska studier rörande detta, någon som vet?


Det påstås ofta att offentliga investeringar skulle vara ineffektiva och att skatter leder till ekonomin går åt skogen. Som om det skulle vara någon naturlag. Verkligheten, motsäger dock sådana generella slutsatser. Sverige anses vara en väldigt effektiv ekonomi internationellt trots relativt höga skatter och stor offentlig sektor. Tittar man på listor över länder som jämför BNP och skattenivå så verkar sambandet vara helt tvärt om dvs. höga skatter = hög BNP. Jag tror dock inte att sambandet är kausalt, men påståenden om regelmässig ineffektivitet i offentliga investeringar och att skatter alltid skulle vara något negativt för ekonomin tror jag ännu mindre på.

Med tanke på hur korrelationerna ser ut tycker jag att skattesänkarivrarna och privatiseringsförespråkarna bör bära bevisbördan för att deras förslag är bättre. Några sådana bevis framför du inte utan endast påståenden.

Kort svar på din längre post - jag tycker du inte ger mig något tydligt argument överhuvudtaget. Du kopplar som många andra alla problem till minskad efterfrågan när problemet ligger i artificiellt låga räntor. Återigen, ABCT förklarar förloppet med felinvesteringar och hur det tillslut leder till minskad efterfrågan och marknadens korrektion - krisen.

Varför skulle inte ett företag investera när räntan är billig? Problemet idag är (du rör detta ämne kort i din längre post) att räntorna ALLTID är låga oberoende av sparande, detta sätter igång felinvesteringarna som tillslut slutar i en korrektion som den idag och många gånger innan. Det vore rätt ut sagt dumt att inte investera då räntan är billig eftersom om din konkurrent gör det så kommer du gå omkull när folk inte sparar lika mycket längre ändå.

Titta på sovjet, varför fungerade inte det? Statliga program kan inte bedöma sina kostnader eller påverkan på ekonomin och den gör inget som privata aktörer inte skulle kunna göra MINST lika bra. (polis,militär,lag undantaget) Att börja prata BNP är löjligt när man pratar om statlig inblandning. Om staten gräver en grop lika bred och djup som mälaren för att sedan fylla igen den med cement och det kostade 10 miljarder kronor, kommer Sveriges BNP stiga.

Det måste dock anmärkas att Sverige har i många anseenden en friare ekonomi än t.ex. USA, om man tittar på annat än skattetryck. När Sveriges rikedom byggdes upp 1850-1970 så gjordes det knappt några regleringar eller skattehöjningar, även (S) var visa nog när de kom till makten 1930 att lämna marknaden ifred. Sveriges ekonomi växte nästan varje år av dessa 120. Är inte det bevis? USA 1780-1912 är ett annat bra exempel.

Tror att de flesta ekonomer är överens om att en expansiv penningpolitik sänker räntan på kort sikt. Inget specifikt för ABC. Men hur får du det sedan att leda till massiva felinvesteringar?

Inte jag som formulerade abct Det är hemskt offtopic att prata om det i denna tråden så antingen kan du fråga i pm eller läsa på om det själv

Denna tråd borde egentligen gå i papperskorgen med tanke på den undermåliga trådstarten. Det är den till viss del intressanta diskussionen som har gjort att jag inte har kastat den.

Min poäng är att det är ingen vettig företagare som gör en långsiktig kalkyl baserat på en kortsiktigt låg ränta. Företagaren vet lika väl som alla andra att räntorna förändras och tar hänsyn till det i samband med investeringen.

Nja, en entreprenör kan tänka som du säger - problemet är bara att ifall någon av konkurrenterna investerar högt upp i produktionen så kommer denne konkurrent att kunna ta entreprenörens marknadsandel rätt så enkelt ifall han låter bli. Så att "överlista systemet" (med avseende till abct) är för en företagare närmast omöjligt då han inte kan låta konkurrenten bli ensam med övertaget av billiga pengar.

Det är i sin essens detta som skapar felinvesteringar pga artificiellt låg ränta, som abct förutspår. Det är en förklaring på varför vi har konjunkturcykler och varför de oftast drabbar tunga industrier hårdast.

Tunga industrier gör långsiktiga investeringar för stora belopp. Det finns inte en chans att de gör sina kalkyler baserat på en kortsiktig ränta. Så fungerar det helt enkelt inte. Om någon konkurrent skulle vara dum nog att göra det så skulle denne konkurrent snabbt bli utkonkurrerad. Det är alltså inte så att man låter bli att göra investeringen bara för att räntan är låg tvärtom så utnyttjar man gärna att räntan är låg men man använder inte den räntesatsen som kalkylränta.

F.ö. så kan vi se att i den nuvarande situationen så är styrräntorna världen runt väldigt låga men trots det så är det svårt för företag att låna upp kapital. Det är ju just därför FED kör med QE. D.v.s. bara för att en styrränta är låg så betyder det inte att företag kan låna billigt eller ens låna alls.

ABC är helt enkelt inte korrekt gällande detta. Men det är inget konstigt med det, teorier utvecklas och när ABC formulerades så såg samhället annorlunda ut och man visste inte vad vi vet idag. Forskningen går framåt och samhället utvecklas. De delar av ABC som är korrekta är sedan länge en del av vanlig mainstream ekonomi.

Vad är det kortsiktiga i att en riksbank håller räntorna låga i ur och skur obereonde av sparande? Riksbanken är ju det centrala problemet i abct, alternativt att bankerna idag själva kan öka penningmängden genom fractional reserve banking.

När marknadens korrektion har påbörjats och vi väl är i krisen så är företagens vilja att investera betydligt lägre, så det handlar egentligen om att industrier har upptäckt sina felinvesteringar i denna period. Så man måste ju vara lite smått galen om man vill belåna till ännu en stor investering.

abc är fullt korrekt gällande detta och att säga att något i teorin eller ifrån den österrikiska skolan överhuvudtaget används i mainstream kan jag helt enkelt inte hålla med om alls.

Att det är kortsiktigt är ett grundläggande andtagande i ABC. Och det har de ju rätt i, räntorna kan bara hållas låga på kort sikt i en öppen ekonomi. Om det inte vore kortsiktigt vore det inget problem om någon skulle göra investeringar baserat på den låga räntan för då skulle den låga räntan bestå under investeringens livslängd.

Vad ABC säger gällande att använda inflation för att hålla ner reallöner är en del av mainstream, likaså att för höga reallöner skapar arbetslöshet.

Så nej, ABC:s teori gällande räntorna och deras effekter är felaktig (och det är helt uppenbart, gå in på vilket storföretag som helst och fråga om de använder dagens ränta som kalkylränta på långa investeringar). Och du har även fel gällande att inga av antagandena i ABC används inom mainstream.

Det framgick inte alls i #1.

Men det du kan göra då är att titta på var skattemedlen går. Och se om det varit en minskning i kronor för något området. (Försvaret t ex men det var kanske inte det som ni hade i åtanke).

Och så måste du ange en tid som du mäter över. Det har stor betydelse om det är ett år eller 50 år du mäter över.

Personliga assistenter fanns knappt för ett antal år sedan men har ökat kraftigt. Så där kan du hitta en omallokering av vad skatterna spenderas på. Dvs du får en minskning (snålande) i några verksamheter för att det skall spenderas mer i en annan.

Om du ställer en mer specifik fråga för någon sektor, där du menar att det snålas, så kan du kanske få något initierat svar.