"Vart tar alla pengar vägen"?

Det snålas och sparas överallt så jag undrar, vart tar alla pengar vägen, sa Täppas i Ring P1.

Stora och kanske onödiga utgifter jag vet med ungefär 100 miljarder var per år, är alkoholmissbruket, asylmissbruket och skattesänkningar. Vilket är mest onödigt att omfördela?

När det lånas så mycket som det gör och folk börjar betala tillbaka lånen (amortera) så sjunker konsumtionen. Då kan det upplevas som att pengarna "försvinner".

Om alla som har lån skulle börja snåla och amortera istället för att konsumera som vanligt skulle Sveriges ekonomi köra in i en bergvägg.

Undrar Täppas det? Han kanske skulle vakna upp ur sin vänsterdvala och kolla vad INVANDRINGEN kostar? De ska pengar, boende, sjukvård, skola, bidrag - utan att ge tillbaka en krona. Nu snackar vi UTGIFTER.

Invandrarverket kostar ! har löpande budget och. behöver ej redovisa sina specifika utgifter,

Utgifter för den ene = Inkomster för den andre

Det är förvånande att så många lyckas blunda för detta uppenbara sammanhang. För att någon ska få en inkomst så måste någon annan konsumera eller investera. Allt finansiellt sparande som amorteringar, banksparande, fondsparande och aktiesparande minskar inkomster för andra. När inkomsterna minskar reagerar företag och hushåll rationellt från sin individuella utgångspunkt och minskar sina utgifter ännu mer och detta minskar ytterligare både privat och offentlig sektors inkomster och sparivern ökar ytterligare.

Ser man på den finansiella ekonomin på ett rationellt vis så märker man att den aggregerade privata sektorns finansiella sparande alltid motsvaras av ett exakt lika stort finansiellt underskott hos offentlig sektor och/eller utlandet.

Vill man ha långsiktighet i privat och offentlig ekonomi på aggregerad nivå så bör investeringar i den reala ekonomin öka för att upprätthålla och utöka produktionskapaciteten inom de områden man tror behövs för framtiden. Överdrivet finansiellt sparande blir istället kontraproduktivt, företag går i konkurs, arbetslösheten ökar och produktionen minskar. När produktionen minskar minska också värdet på de samlade finansiella fordringarna.

Sverige har under lång tid haft ett överskottsmål i de offentliga finanserna. Ett överskottsmål innebär per definition att pengar tas ur den reala ekonomin och producerar färre varor och tjänster än som annars skulle varit fallet. Sjunker statsskulden från 75% av BNP till 35% är det inte så himla konstigt att det blir mindre pengar över till offentliga verksamheter. Lägg till detta skattesänkningar och ökade utgifter p.g.a. åldrad befolkning, mer kostnadskrävande vårdmetoder och asyl/anhöriginvandring så är det inte direkt något mysterium längre varför det är ont om pengar överallt. I offentlig sektor, ska tilläggas, eftersom den privata sektorn har mer pengar än någonsin.

Finns det något land i världshistorien som har lyckats amortera ner sin statsskuld i samma omfattning som Sverige gjort de senaste 15 åren?

Jag håller helt med. Regeringar oavsett färg de senaste ca 25 åren har fört en finanspolitik som skapat massarbetslöshet och enorma produktionsbortfall. Anledningen till att samhället inte helt kollapsat under tiden finner vi i en stark exportsektor samt medelklassens massiva skuldsättning. Både nyskuldsättning och exportöverskott ger effekter i form av ökad efterfrågan vilket möjliggjort både den offentliga sektors sparande och överklassens kapitalackumulation.

Jag tror dock att de makroförutsättningar som möjliggjort den här utvecklingen snart inte längre finns där. Medelklassen kan inte fortsätta att bära en allt större skuldsättning i förhållande till sin inkomster för evigt, exportindustrierna även de högteknologiska får allt tuffare konkurrens på en relativt svag världsmarknad.

Snart måste man börja inse att det endast är offentlig sektor som långsiktigt kan bära de underskott som krävs för att motsvara den privata sektorns finansiella sparande och därmed upprätthålla produktion och sysselsättning.

Balansräkningsrecession.

Precis som andra påpekat. Hushåll och företag håller igen amorterar (iaf företagen) för att lätta på skuldbördan. Man letar efter metoder att effektivisera arbetet så att produktionskostnaderna kan gå ner. Hushållen håller igen för att skapa en budget som säkrar att avtalet med banken kan hållas över tid. Hushållen amorterar inte och räntorna ska upp. Mer nedskärningar och besparingar väntar.

http://www.businessinsider.com/richa...on-2012-4?op=1


http://www.youtube.com/watch?v=HaNxAzLKegU

Addera budgetbalanspolitiken som också nämnts ovan så är Sverige ett praktexempel på straitjacket-monetarism.

Allt för de låga räntornas skull, men när skuldsättningen stannar upp slår balansräkningsrecessionen till. Många magra år väntar och mer förfall.

Är det Keynes själv som skriver eller? Hur ska Sverige göra då för att blåsa upp ännu en falsk boomning i riktig keynesisk anda? Låna som dårar och investera i.. ja vem bryr sig investera i vad som helst så länge någon jobbar! Riksbankens styrränta är ju redan nere på 1 % men du tycker väl man borde gå ner till teoretiska 0 % så att företag och människor börjar skuldsätta sig igen? Vilket leder till inflation och så vips tvingar vi folk som är dumma nog att försöka spara fortfarande att spendera sina pengar.

Sparade pengar används också, banken lånar ut dem och ja.. aktier kom igen? Är du så dum att du tror företaget tar pengarna och lägger dem under madrassen? Men det är ju den klassiska keynesiska lögnen att människor tar sina pengar och lägger dem under madrassen, de blir helt enkelt så rika att de inte längre använder sina pengar till något överhuvudtaget, de bara ligger under madrassen.

ÄVEN om detta helt idiotiska antagande var sant - tar man bort pengar ur ekonomin på detta sättet har man i princip ökat köpkraften för de som använder sina slantar. Man har alltså inte förstört för någon.

Say's law och ABCT (austrian business cycle theory) borde du utforska! Det senare förklarar felfritt varför en artificiellt låg ränta alltid kommer leda till falska boomningar och marknadens korrektion av dito.

Det är så jävla tröttsamt med otrevliga personer som förläst sig på Mises.se och sen tror dem att de sitter inne med alla "sanningar" om hur en ekonomi fungerar.

Om ekonomin bestod av människor som oberoende av varandra producerade varor utan kapital och gick och bytte dessa med varandra så kanske Österrikarna skulle ha en poäng.

Nu förhåller sig ju inte verkligheten på det sättet, utan vi lever i en kapitalistisk ekonomi. Vilket betyder att helt dominerande majoriteten av all produktion sker i väldigt specialiserade företag för att sälja på marknaden för pengar. Möjligheten att få avkastning på kapitalet styr vad som produceras och får företaget inte avsättning för sina produkter så läggs verksamheten ned.

I en sådan ekonomi kan man inte säga att produktion=efterfrågan.

Människor och företag som har pengar kan välja att inte spendera dessa på varor och tjänster.
Då får företagen inte avsättning för sina produkter, vilket leder till att de väljer att producera mindre dra ned på kostnader sparka folk vilket leder till att än färre spenderar när de får mindre inkomster. Företag går i konkurs och vips så har vi en kris.

Inflation uppstår när för mycket pengar jagar för lite varor och tjänster. Mer efterfrågan kan dock när det finns produktionskapacitet (arbetslösa, naturresurser) leda till mer produktion av mer varor och tjänster. Då behöver det inte bli inflation.

Det är förresten inte företaget som får pengar när du köper aktier, det är säljaren. Mer pengar ges i utdelningar är vad som tas in genom nyemissioner.

Täppas avsåg den offentliga sektorn, jag med.

Nja från det lilla jag varit inne på mises.se så verkar det mest vara minarkister och anarkister som bråkar om vad som skulle funka bäst! Väldigt tarvligt.

Du verkar missförstå Say's law litegranna.
Du försöker göra skillnad på utbyteshandel och pengaekonomi på ett besynnerligt sätt måste jag säga. Om du var i en epok då det idkades utbyteshandel och du spenderade dina dagar med att polera hästskit som ingen ville ha, skulle du inte tvingas sluta med det om du inte ville svälta ihjäl? Samma sak gäller även om du ville ha pengar för hästskiten och inte andra varor.
Say's law innebär enkelt (notera: enkelt) att du måste producera för att konsumera - du måste jobba för att få pengar så du kan köpa grejer. Eftersom efterfrågan innebär 1. vilja att köpa 2. förmåga att köpa, så måste du producera innan du kan ha en efterfrågan. Alltså skapar producering efterfrågan, då jag gör antagandet att ALLA (jag säger alla för jag har aldrig varit med om någon som inte vill) vill använda sina pengar. Vi har då alltså uppfyllt 1 och 2 = Say's law gäller.

Ja, folk kan välja att inte spendera sina pengar - genom att sätta in dem på banken. Räntan sjunker och företag inser att detta är läge för investeringar högre upp i produktionen, pengarna används alltså ändå. Sedan när folk tar ut sina pengar kan de handla spaghetti billigare för spaghetti fabriken använde deras sparade pengar till att effektivisera sin produktion.

HÄR börjar vi dock glida in på ABCT som jag tvivlar att du ens hört talas om, och eftersom detta redan är lite offtopic så lämnar jag det här.

Lite mer ontopic; Statliga program är alltid oeffektiva och dyra. De skatter som krävs för att driva dem är alltid en börda för landets ekonomi och behövs tillslut finansieras med lån och tryckta pengar innan de tillslut kollapsar. Vi är påväg mot detta i Sverige. Så för att svara på din fråga i topic: Pengarna går till samma saker, kruxet är att det blir bara dyrare och sämre hela tiden - i sann socialistisk anda!