Citat:
Ursprungligen postat av Fiolito
Förutom några av de som redan har tagits upp (Leo IX och X samt Urban II) skulle jag slänga in Calixtus II som var med och undertecknade konkordatet i Worms och därmed fastställde maktuppdelningen mellan det andliga och världsliga, alltså honom själv och den tyske kejsaren. Kan även lägga till Gregorius VII som drog igång dessa strider under århundradet innan, delvis pga hans reformer som till mångt och mycket kom att definiera hur kyrkans roll kom att uppfattas.
Håller helt med dig vad gäller Gregorius VII, eller Ildebrando som var hans dopnamn. En man av enkelt ursprung, en fattig munk från Soana. Det var faktiskt en skickligt formulerad summering av hans pontifikat, signerad Göran Hägg, som övertygade mig att han är en av de största. Vill också nämna Gregorius I (den store), när jag tänker efter. Delvis för hans stöd till benediktinerna, som i sig har haft en enorm betydelse för Europas utveckling. Skulle av mer mjuka anledningar också kunna ranka Gregorius I till de största påvarna enbart för den gregorianska sångskatten, som ibland tillskrivs honom.
Hur som helst, Häggs argument för Gregorius VII:s storhet lyder ungefär som följer:
-
Få personer har haft ett sådant inflytande på Europas historia. Som politisk ideolog och visionär statssbyggare har han ingen jämlike ens bland de kraftfulla kyrkomän som följde i hans spår och absolut inte bland epokens egoistiska och kortsynta kungar och erövrare. Och kyrkan har än idag i princip behållit det oberoende han ville ge henne vad gäller tillsättningar. Likaså den maktställning han värnade.
I skydd av påvemakten blomstrade framöver kloster och klosterskolor, universitet växte upp, en karriär öppen för talang från folkdjupen bevarades, sjukhus och fattigvård existerade- trots alla missbruk av medel- på ett i andra kulturer okänt sätt.
Västeuropa var ännu på 1000-talet den minst avancerade av de konkurrerande världskulturerna- den bysantinska, den arabiska, de indiska, den kinesisk-japanska. Men med den kyrkoapparat som Ildebrandos reformer skapade och fulländade fick man en överstatlig makt som på en gång tillät mångfald och konkurrens på det lokala planet och enat uppträdande utåt på det internationella.
Det var med tiden, inom den romerska kyrkans västeuropeiska kulturområde, inte i de kulturer som de uppfunnits, som papperet, tryckpressen, krutet och kompassen skulle förändra världen.
Om någon gestalt på det viset bidragit till eller åtminstone kan stå som symbol för den sociala struktur som skapat Europas triumfer är det den fattige munken från Soana. (Göran Hägg,
Påvarna : två tusen år av makt och helighet)
Sen så har vi ju Petrus såklart ...
