Är det dags för alla religioner att acceptera evolutionen? (debattvideo)

Har inte alla religioner/läror samma budskap i dess kärna egentligen.

Alla har en form av helvete om man beter sig illa i livet, mak återfödas som mask eller brinna i helvetet o.s.v.

Alla har en form av himlarike där man återföds till något bra eller lever lycklig i alla sina dagar i ett guldglansigt palats i himmelen, eller något liknande.

Det verkar som om det lättare att ta sig till himlariket om man är fattig och accepterar det.
Är det inte bara ett sätt att få fattiga människor i utsatta situationer att hålla sig på mattan, och det är väl bra i sig men det betyder inte att det är sant.

Ingen vill ta upp kärnfråga, var/ är inte religion bara ett sätt att kontrollera befolkningen på ett humant sätt som utvecklade under tider som inte var så upplysta som vi i dag är.
Trots allt är likheterna/den röda tråden i budskapen så lika mellan alla.
Att utförandet på troendet beroende på kulturerna i samhällena de utvecklas i är olika är en sak, men kärnan i de hela är samma i alla religioner.
Ond eller rik = helvetet
Fattig eller snäll = himmelen
Är det inte det vi borde debattera egentligen, är det inte dags att religionen slutar kämpa om våra surt förvärvade slantar och omvandlar sig till humanitära stöd organisationer istället.

Religion har tyvärr många gånger kidnappats av makthungriga människor vilket självklart satt sina spår i religioners institutioner.
Men ser man bara till själva grundkonceptet så handlar i princip alla religioner om att Vi människor har en Själ som är av Gud / Källan och står i direkt kontakt med denne och att Vi med hjälp av att gå en viss väg (oftast olika typer av meditation) kan återförenas med denna källa medans vi fortfarande är i livet. Inom kristendom och Judendom kallas detta "mystisk förening" eller förgudning och klarar man detblir man ett Helgon. Inom Taoismen säger man att man återgår till Tao, som enligt dem inte är en personlig Gud och kan inte definieras. Hinduism och Buddhism har enmliknamde syn men alla skiljer sig avsevärt gällande detaljerna.
Endast Islam avviker här som alltså INTE tror att människan är Guds Avbild och att människan kan förenas med Gud. Således blir det högsta målet med islam att etablera Guds Rike på Jorden: Shariah / kalifatet.

I dagens samhälle, speciellt i väst har en religion som försöker kontrollera individers handlande för dess egna politiska mål knappast någon större genomslagskraft. Det ser dock annorlunda ut i fattiga länder och de muslimska länderna är ett praktexemplar på det du talar om! Så såg det förmodligen ut händer början av medeltiden i Europa. Skillnaden är dock att när samhället utvecklas och politiken blir överflödig och icke trovärdig som del mål för en religiös instutition så sätts den verkliga meningen med läran på prov. Kristendomen har klarat detta hyfsat men förmodligen avskaffat sig själv i många fall i sin iver att vara med i svängen som gäller för dagens opinion.
Eftersom islam inte har en grundide om att den troende kan enas med Allah så är frågan vad som händer när den går igenom sin upplysningsfas som precis har inletts? Antingen etablerar man riket på Jorden och uppfyller således det Högsta Målet med Koranen: Fullständig politisk islamisk Dominans, där alla är muslimer eller dhimmis. Eller så krymper man avsevärt och blir en lite mindre radikal sekt. Eller så anpassar man sig med tiden och tar till vara på de esoteriska tolkningarna av Koranen som sufimuslimerna kommit fram till.
Jag är optimist och tror att framtidens muslimer kommer att bra sufimystiker

Fast det här är väl inte sant? Muslimer brukar väl tvärtom ofta se just den själsliga förbindelse du pratar om som det sätt på vilket människor är "Guds avbild", men förneka att detta syftar till fysiska likheter (dvs att Gud skulle se ut som en människa)? Det är detta resonemang som förs exempelvis här. Att människor dock har en andlig förbindelse med Gud, och en "själ som är av Gud", menar muslimer definitivt. I Koranen (38:71-72) står ju:
"Din Herre sade till änglarna: 'Jag vill skapa en människa av lera. När Jag har format henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned [alla] på era ansikten inför henne!'

Vad du pratar om låter ju i allmänhet mycket likt sufism - som du också diskuterar i ditt inlägg (varför jag inte riktigt ser hur du kan mena att islam avviker från exempelvis kristendom eller judendom i denna fråga?). Givet, sufism är inte den största inriktningen i islam; men esoteriska/mysticistiska inriktningar dominerar inte heller inom kristendomen eller judendomen (de har sina esoteriska inriktningar, t.ex. hesychasm i kristendomen och kabbalism i judendomen - men för gemene man är ju detta inte något dominerande inslag i det religiösa livet).

När de olika religionerna uppfanns av diverse olika men duktiga historieberättare var det på en tid då regler och lagar inte var lika utvecklade som i dag och religionen fyllde en samhällsviktig funktion med dess moraliska riktlinjer att leva efter.
Dagens olika religioner och dess gudar framför allt den muslimska och den kristna knuffade på sin tid bort en massa andra gudar som de gamla asa gudarna från tronen.
De var onödiga, omoderna och passade inte in i de samhällen som på den tiden höll på att växa fram.
Samma sak anser jag sker i dag.
Vi har välutvecklade lagar som reglerar samhället istället för religion, även om religionen fortfarande har ett grepp om detta i dagsläget så anser jag att det är dags att vi tackar våra gamla gudar för lång och trogen tjänst och liksom de gamla asa gudarna förpassar dessa till historien och sedan tar vi nya tag och börjar se fullt ut på världen ur ett mer modernt upplyst perspektiv.

Tool tar upp detta fenomen på ett väldigt skönt sätt i låten Rosetta Stoned.