Är människosläktet moget för mångkultur?

Jag kan inte se att det vuxit fram någon mångkultur. Det du beskriver ovan gäller fortfarande. Vi må numera leva i samma länder - men separationen består. Vi har kulturer som mer eller mindre konfliktfritt verkar sida vid sida. Viss interaktion, javisst. Viss påverkan, naturligtvis. Men i alla essens råder samma förhållanden som tidigare. Närmare på, men fortfarande avskilda.

1) Du har faktiskt fel här. Om du studerar historia från de första stadstaterna och framåt så ser du att man hela tiden försöker konsolidera ett rike, och att centralmakten suger åt sig och inlemmar omgivningen till detta. Det gick alltid bra och förvånansvärt fort - ända till man stötte på det första hindret för sitt växande imperium: andra folkslag. Dessa ville aldrig förlora sitt självstyre, och inte minst åren mellan 1000 f.kr. fram till Västroms fall i slutet på 400-talet är ett konstant upprepande av detta mönster.

Det gick INTE att bli ETT folk med andra folkslag - det gick helt enkelt inte. Och går fortfarande inte.

2) Det finns fler etniska nationer på jorden idag än för 40 år sedan - och i detta nu kämpar flera folkslag för rätten att själv bestämma sitt öde i sin egen nation. Du förväxlar medkänsla med en önskan om att leva blandat - inte minst EU-topparna har börjat inse att inte ens vita människor i Europa går att göra om till ett folk med lika solidaritet gentemot sina grannar som sina egna. De gör samma misstag som imperiemakare alltid har gjort - de har nått samma oundvikliga gräns, och den KAN INTE överskridas. Tretusen års historia och ständiga försök MÅSTE ha lärt oss det, annars är vi dårar. Inte minst därför att de ständiga misslyckanden inte sällan leder till folkmord och inbördeskrig och floder av blod. Är en dröm värt allt detta lidande? Vår jord äger redan en fantastisk mångfald - och vi VET att en värld av nationer skapar ett lugn för folkslagen som inte finns i ett imperium.

Att känna medkänsla med den stackars indiska flickan är bara mänskligt. Men tror du att medkänsla är detsamma som att vi vill leva ihop med miljoner indier har du missat något vitalt i den här historien.

3) Nej, det är det inte. Det är bara medkänsla. Folkslagen vill inte leva tillsammans innanför samma gränser. Det är därför vi har fler nationer idag än för 40 år sedan, och det är därför världen av idag är nedlusad med etniska konflikter, både blodiga och handgripliga och politiska.

Du ser bara dina drömmar, du ser inte verkligheten. Och du är redo att upprepa historiens misstag trots att det innebär blodspillan och nidingsdåd och fasa. Och för vad?

Tvärtom så är historien full på exempel att folk kan slås ihop eller assimileras i en växande statsbildning. Romarriket är ett bra exempel. Hur många etrusker eller karthager har du träffat? De blev alla romare och talade romarnas språk (latin) efter bara ett par generationer.

Kina är ett annat exempel. Till och med manchurerna, som erövrade och styrde Kina från 1644 till 1912, försvann i det kinesiska folkhavet. Det finns idag 18 levande människor kvar som talar manchuspråket.

Det var dock inte det som var min poäng, och inte heller något som jag skulle vilja se i dagens Europa. Det jag talade om var de grupper vi identifierar oss med och känner solidaritet med, vilket inte behöver vara bara de som talar samma språk eller bor i samma land.

Faktum är att nationalstaten är ett relativt sent påfund, vilket jag försökte visa med mitt exempel från vikingatiden. Det fanns inga svenskar eller något svenskt folk på den tiden. I Västgötalagen fick man betala ättebot om man dödade en västgöte, men om man slog ihjäl en smålänning kom man lindrigare undan.

Tittar du på vilka "vi" (den egna gruppen) varit genom historien så ser du att den ständigt utvidgats till att omfatta fler och fler människor:

Flocken på savannen - 100 personer.
De första byarna - 1000 personer.
De första stadsstaterna - 10.000 personer.
De första territorialstaterna: 100.000 - 1 miljon.
Dagens nationalstater: 1 miljon - 1000 miljoner.

En fortsatt utveckling är bara logisk. Och dessutom en nödvändig förutsättning för vår arts överlevnad. Vi kommer inte att klara ett tredje världskrig.


Du tror att det går att bevara mångfalden genom att vi bygger murar runt nationalstaterna och minimerar utbytet med andra folk. Men det skulle bli vår undergång. Isolering leder inte till fred utan till krig. Konflikterna mellan nationalstaterna skulle förvärras. Och om historien lär oss någonting så är det att små folk ständigt uppslukas av större och försvinner från arenan.


Tvärtom så är min poäng att man kan känna solidaritet med folk som inte lever i samma land. Och att det är en nödvändig utveckling om vi ska överleva.


Och om dessa konflikter får fortsätta finns det bara ett slut: den starkares överlevnad. Vilket nästan alltid är den störstes överlevnad. Små stater och folk som vi kommer att assimileras precis som sumererna, etruskerna och otaliga andra folk i historien.

Det enda som kan stoppa den utvecklingen är om vi kan skapa ett globalt samhälle där solidariteten mellan människor över nationsgränserna är tillräckligt stark för att förhindra fortsatta krig.

Det innebär inte att vi behöver sudda ut nationsgränserna, bara att vi måste öka förståelsen mellan olika folk och kulturer. Genom resor, handel, studentutbyte, utbyte av idéer. Det är det jag menar med globalisering. Inte någon global superstat där nationerna skulle försvinna.


För att säkra Sveriges och det svenska folkets överlevnad. Om vi väljer isolering och bygger murar mellan folken så kommer det att gå med oss som med etruskerna. Om inte det tredje världskriget gör slut på oss först.

Håller inte med.

Moget vet jag inte, men däremot måste vi pusha för det och ha mångkultur för att tvinga fram utveckling.