Citat:
Ursprungligen postat av
emoretti
Kort och gott, mina föräldrar har så länge jag kan minnas trackat ner på mig, sagt hur oduglig jag är, att det inte kommer bli något av mig, klankat ner på hur jag ser ut osv. På senare år har det även tillkommit våld, som jag enligt dom förtjänar för att jag måste kunna skilja på rätt och fel. Har blivit uppvuxen med att tron och Gud och att vår relation till gud är det viktigaste.
Mina föräldrar är religiösa och tar till stor del det som står i bibeln bokstavligt, de 10 budorden är något vi i min familj måste följa och det är någonting som jag inte gjort vilket resulterat i att pappas sida av släkten har brutit kontakten med mig helt och hållet för att jag är enligt dem, djävulens avkomma. Kan med säkerhet säga att jag inte är troende överhuvudtaget så mina föräldrar gillar mig inte så mycket pga det.
Jag har aldrig fått göra något som jag själv velat för dem, vi har aldrig haft en öppen relation och haft det där typiska familjelivet som många av mina vänner har. Har tyvärr inte fått den friheten som mina vänner, utan bara begränsningar, vilket lett till att jag gjort saker bakom deras rygg.
Iallafall, problemet vi har nu är skolan och det är det jag vill ha hjälp med. Mina föräldrar har sedan jag varit liten målat upp en bild på hur mitt liv ska se ut, vad jag ska plugga, när jag tar min examen osv osv. Tyvärr så överensstämmer det inte med den bilden jag har nu. Jag har ingen aning om vad jag vill plugga till, har precis fått jobb så har tänkt jobba och ta ett sabbatsår men detta är ett stort nej för mina föräldrar. Som de så vänligt sa till mig; tar du ett sabbatsår är hela ditt liv förstört.
Jag har försökt med att säga allting, pratat lugnt, försöka förklara allt ur olika perspektiv, skrikit, gråtit men ingenting får dem att förstå. Bör väll tillägga att när mina föräldrar väl bestämmer sig för någonting går det inte att övertala dem till det motsatta, det är som att försöka flytta på ett berg.
Så jag är fast. Mina föräldrar säger att gör jag inte som de säger så kastar de ut mig, bryter kontakten med mig etc.
Senast idag sa mamma att om inte jag kommer in på ett universitet i höst så tänker hon göra mitt liv till ett levande helvete. Har försökt med att säga att jag tänkt att söka några kurser men inte ens det är good enough. Så här sitter jag med världens klump i magen, och bokstavligt vädjar om hjälp. För jag vet inte vad jag ska ta mig till längre! Skulle jättegärna vilja ha er hjälp, jag kan inte prata om det här med någon annan.
Bästa hälsningar / E
Hitta en egen bostad, inneboende kan funka bra ett år om man hittar en bra person att bos hos. Med egen inkomst och egen bostad och myndighetsåldern inne gör du som du vill. Börjar du sedan plugga har du CSN och kan söka studentbostad. Sök på annan ort så du kommer bort. Fördelen med att bli vuxen är att ingen längre bestämmer över en. När du väl etablerat oberoende kommer päronen inte ta avstånd, det är du som allt mer får överhanden. Om några år kanske du har barn och de kommer ha alla skäl att vilja ha en relation, men du bestämmer då hur du vill att den ska se ut. Men flytta!
