Mina otroligt kristna & kontrollerande föräldrar förstör mitt liv. Hjälp behövs!

Kort och gott, mina föräldrar har så länge jag kan minnas trackat ner på mig, sagt hur oduglig jag är, att det inte kommer bli något av mig, klankat ner på hur jag ser ut osv. På senare år har det även tillkommit våld, som jag enligt dom förtjänar för att jag måste kunna skilja på rätt och fel. Har blivit uppvuxen med att tron och Gud och att vår relation till gud är det viktigaste.

Mina föräldrar är religiösa och tar till stor del det som står i bibeln bokstavligt, de 10 budorden är något vi i min familj måste följa och det är någonting som jag inte gjort vilket resulterat i att pappas sida av släkten har brutit kontakten med mig helt och hållet för att jag är enligt dem, djävulens avkomma. Kan med säkerhet säga att jag inte är troende överhuvudtaget så mina föräldrar gillar mig inte så mycket pga det.

Jag har aldrig fått göra något som jag själv velat för dem, vi har aldrig haft en öppen relation och haft det där typiska familjelivet som många av mina vänner har. Har tyvärr inte fått den friheten som mina vänner, utan bara begränsningar, vilket lett till att jag gjort saker bakom deras rygg.

Iallafall, problemet vi har nu är skolan och det är det jag vill ha hjälp med. Mina föräldrar har sedan jag varit liten målat upp en bild på hur mitt liv ska se ut, vad jag ska plugga, när jag tar min examen osv osv. Tyvärr så överensstämmer det inte med den bilden jag har nu. Jag har ingen aning om vad jag vill plugga till, har precis fått jobb så har tänkt jobba och ta ett sabbatsår men detta är ett stort nej för mina föräldrar. Som de så vänligt sa till mig; tar du ett sabbatsår är hela ditt liv förstört.

Jag har försökt med att säga allting, pratat lugnt, försöka förklara allt ur olika perspektiv, skrikit, gråtit men ingenting får dem att förstå. Bör väll tillägga att när mina föräldrar väl bestämmer sig för någonting går det inte att övertala dem till det motsatta, det är som att försöka flytta på ett berg.
Så jag är fast. Mina föräldrar säger att gör jag inte som de säger så kastar de ut mig, bryter kontakten med mig etc.

Senast idag sa mamma att om inte jag kommer in på ett universitet i höst så tänker hon göra mitt liv till ett levande helvete. Har försökt med att säga att jag tänkt att söka några kurser men inte ens det är good enough. Så här sitter jag med världens klump i magen, och bokstavligt vädjar om hjälp. För jag vet inte vad jag ska ta mig till längre! Skulle jättegärna vilja ha er hjälp, jag kan inte prata om det här med någon annan.
Bästa hälsningar / E

Du måste bryta med dem, åtminstone tills de insett att du är en vuxen som tar dina egna beslut och lever ditt eget liv.

Grattis till jobbet! Det betyder ju lyckligtvis att det inte blir några problem att flytta hemifrån. Så börja där. Håller de på och trakasserar dig, hota med att kontakta polisen, slutar de inte, gör slag i saken.

Självklart ohyggligt svårt att bryta med sina föräldrar, men vad har du för val?

Är du kristen då? Tror du på gud? Det är skitsnack alltihop haha jag är varken döpt eller konfirmerad och lever livet mer än någon troende någonsin skulle göra

stå på dig !!

Håller med om allt.
Du måste bryta med dem även om det känns känslomässigt tungt. Försök vara stark. Jag känner andra som blivit nedbrutna av religiösa föräldrars tvångstankar. Kanske är det även läge för dig att kontakta en psykolog som kan hjälpa dig.
Både jag och min sambo har väl haft tur med religionsprylen - både hennes och min pappa hade som ordspråk - "religiösa är värst - dom är sinnesjuka".

Tron kan sätta hur mycket spöken som helst i skallen på folk - indianerna offrade till och med sina egna barn för att blidka regnguden. Då får man perspektiv på hur sjuk man bli och hur oskyldiga offras.
Lycka till.

Jag har också erfarenhet av väldigt kristna och kontrollerande föräldrar, jag har aldrig kommit överens med dem och kommer troligen aldrig att göra det heller. Tyvärr får jag väl säga.
Jag "löste" det genom att spendera så lite tid som möjligt hemma då inget annat fungerade, så som att försöka prata lugnt och sansat med dem.

Att din mamma säger att hon kommer göra ditt liv till ett helvete om du inte kommer in på universitetet är ju ett direkt hot.

Stå på dig, skit i dem och flytta därifrån så fort du kan. Att börja högskola/universitet är ju ett perfekt tillfälle att göra just det.

dina föräldrar låter som ett par ignoranta störda as, jag tror helt ärligt talat att det bästa du kan göra är att flytta ut och bryta kontakten med dem, låter inte som att en relation med dem kan ge dig mkt, sedan råder jag dig även att söka upp psykologhjälp(om du inte redan gjort de), för att uppfostras i en sådan familj leder nästan garanterat till mental ohälsa av något slag.

Smit, ta dig ur så fort du kan. Avstå inte från att bryta kontakten bara för att de är din familj. Om de får dig att må dåligt så tycker jag att du ska ta saken i egna händer, säg att du inte behöver dem längre och att du mår dåligt av deras närhet. Sätt upp egna gränser och säg att när du är redo så tar du kontakt med dom igen. Hoppas allt löser sig!

Du lever bland judar, inte kristna.

Verkligen givande svar här...

Tyvärr kan jag kanske inte ge mycket bättre svar själv. Jag blir alltid beklämd när jag hör talas om kristna som är så pass hårda mot sina barn som du säger att dina föräldrar är. Jag är själv kristen, men det är jag och min livsåskådning. Vad mina barn vill tycka och tro, oavsett om de tror på Gud eller ej, är helt upp till dem och jag kommer älska dem oavsett vad de gör. De är ju mina barn!

Får jag fråga; är dina föräldrar med i någon särskild kyrka? För det låter ju knappast som att de är medlemmar i Svenska "Här är alla välkomna oavsett om man tror på Gud eller ej"kyrkan.

Jag känner att som kristen är väl att förskjuta sina barn, eller ens hota med att göra det, bland det värsta man kan göra (men det är min uppfattning av kristendomen). Sina barn älskar man oavsett vad de gör, tror eller tycker. Alltid.

Som sagt, mitt svar var inte vidare givande det heller, men jag kände att jag ville skriva detta ändå.

Jag antar att det inte finns någon som helst möjlighet för dig att sätta dig ner tillsammans med dina föräldrar och försöka få dem att se saken ur ditt perspektiv? En sak du måste komma ihåg är att dina föräldrar är äldre, mer rotade i sina tankebanor och de har svårare att ändra inställning till saker och ting. Därmed inte sagt att det är helt omöjligt att ändra inställning även på lite äldre dagar! Men det låter ju som att det är omöjligt att ens diskutera med dem?

Jag tycker inte att du ska bryta med dem (om du inte vill det förstås) för om du känner minsta tveksamhet kommer du ångra dig senare och det kan bli svårt att ta upp relationen, sådan den nu är, igen. Om de bryter med dig, fine, då är det deras val. Men låt i så fall dem göra det.

Jag är ledsen att jag inte kan hjälpa dig TS, jag hade så gärna velat göra det.

Skickar massor av kramar och vad jag tror är äkta kristen kärlek till dig.

Varje skola brukar ha tillgång till en kurator, kontakta denne och berätta precis det du skriver här. Låt sedan han/hon råda och lotsa dig vidare.

Det bästa som kan hända är att ni når något slags konsensus, du och dina föräldrar. Det värsta, att ni (de) bryter kontakten, vilket givetvis är hårt men inte ovanligt och på inget sätt omöjligt att överleva.

Oavsett vad som händer har du rätt till ditt liv och dina val. Det handlar ju inte precis om att du är illa ute och har valt brottets- eller knarkets bana.

Lycka till .

Om du har fått jobb så kan du väl flytta hemifrån? Det låter som att både du och eventuellt dina föräldrar skulle må bra av att bryta kontakten ett tag.