Varför fick vi två ord med bara en bokstav i svenskan?

Vi har ju också det svenska ordet fors.

OK, jag ska försöka förklara mig bättre.

Ett klappmongo beslutade i forntiden att vi skulle ha namn på två vanligt förekommande företeelser i vår tillvaro som bara bestod av en bokstav. Man kan tänka sig att vissa invände mot detta beslut. Man kan tänka sig att de påpekade att det kanske skulle bli tvetydigt och ge upphov till missförstånd. Men klappmongot insisterade på att det skulle vara så. "Nu är det jag som bestämmer, och å ska vara å och ö ö. Typ.

Skit i vad å och å heter på utländska, ty det var bara ett stickspår och vi har redan svar. Blanda inte heller in "à" och liknande utfyllnad. Riktiga substantiv ska det vara om ni vill bidra.

Fast "fors" syftar väl inte på själva vattendraget utan på en specifik del av vattendraget där vattnet rör sig snabbare över tex en nivåskillnad, avsmalning mm ofta med stenar, det som i engelskan kallas "rapids" eller "white water"

Kanske, men jag tror att det finns flera betydelser som glider över i varandra här. SAOB:

Hör du inte skillnad på ö och å? Du kan stava det öh, men gör det någon skillnad? Finns jättemånga ord som bara är en stavelse.

Dessutom satt inte någon och bestämde det. Det hade varit idiotiskt.

Förstår ärligt talat inte.

Nej, i forntiden hade båda orden minst två stavelser, om man med forntiden menar urgermanskan eller tidigare. "Å" är kognat med latinets "aqua". "Ö" är mer osäkert men hette "ey" på fornnordiska.

Låt oss för Guds skull glömma det. Däremot har du "i" med. Det hade varit ett bättre val, men det är förvisso inte heller ett substantiv.

Samtliga bokstäver är (riktiga!) substantiv, summa 29 enbokstaviga substantiv. Hur skulle vi annars kunna räkna antalet bokstäver i ett ord?!

En random bokstav använd som ord i självaste ordboken:

p subst. ...
...
Idiom: sätta P för (ngt) stoppa eller förhindra (ngt)

Ett par svensk-engelska ordböcker anger:

²å ... [small] river, stream; amer. äv. creek

å subst. stream, (mindre) brook, runnel, gå över ån efter vatten carry coals to Newcastle

Engelska “runnel” är en gammal fin fornnordisk »rännil« – möjligen samgermansk.

Jag menade att "i" inte är ett substantiv när det är en preposition.

Vi har ju den lilla fina bäckforellen, Salmo trutta fario, i våra svenska vattendrag. Om man söker på det latinska namnet får man träffar på Bachforelle (ty) och brook trout (eng), vilket borde utesluta "brook" i betydelsen av å. Å (ha, ha, ha) andra sidan är ju brook trout en egen art (Salvelinus fontinalis) bland salmoniderna, så det kanske man ska ta med en nypa salt.

En å är enligt Wikipedia en å helt enkelt genom man har ordet å med i namnet, så det finns tydligen inget enkelt svar på frågan vad som egentligen är en å. Fyrisån benämns dessutom som Fluss (ty) och river (eng) på Wikipedia.

Tyska upplagan av Wikipedia ger emellertid lite intressant information om floders namn:

Att bara säga att "å" är ett substantiv är väl väl fjuttigt?

Å! kan ju t.ex. betyda:

"Fan i helvete vilken idiot jag vad som aldrig tog hennes telefonnummer, när hon stod där och verkligen sökte kontakt med mig och inte alls tycktes vare sig höra eller se de andra som stod där i hennes sällskap och flabbade och höll låda och varför skulle jag just in i den där jävla taxin just då när jag lugnt hade kunnat väntat ett tag, jag som dessutom var så förbannat röksugen också. Å"

för att inte tala om "ä". Ä!

Det är alltid svårt att räkna hur många ord det finns i ett språk. Några exempel (inklusive redan nämnda):
Bäck, Å, Rännil, Fors, Jokk, Ström, Älv, Flod.

Om de ändå inte skulle räcka till så är det ju lätt att konstruera nya ord i svenska som lillån, storforsen, fjällbäcken etc.


Det är väl snarare tvärtom, ju äldre desto mer likheter? Om man jämför engelska och svenska:

Tree - Trä(d)
Oak - Ek
Ash - Ask
Birch - Björk
Animal (ursprunligen 'deer') - Djur
Cat - Katt
Fish - Fisk
Cow - Ko
Water - Vatten
Grass - Gräs
Red - Röd
Blue - Blå
Grön - Green

Visst finns det massor som skiljer, men de mest grundläggande orden är oftast väldigt lika.


Det är knappast att folk förr gick runt och sa:
"OK, grabbar... den här bokstaven "ö" vad ska vi ha den till? Vad tror ni om att byta namn på de där kullar-på-vattnet till "ö"?"

Ord utvecklas hela tiden. Som tidigare har nämnts hette det på fornnordiska "ey". En del dialekter utvecklade det vidare till Öj-/Öja-/Öje-, medan det i standardsvenskan utvecklades till "ö". I danskan blev det också "ø" medan norskan behöll diftongen "øy".