Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Svara
  • 1
  • 2
2013-02-08, 17:50
  #1
Medlem
Ibland kan jag känna att mitt liv är för bra för att vara sant men så har det inte alltid varigt...

Det började när jag flyttade till gbg och tog jobb som svetsare och min syn på droger fick ett helt nytt perspektiv!

Första dagen jag kommer till jobbet blir jag medbjuden på frukost rasten av några kollegor då jag får följa med och dela på en spliff (Jag som från innan haft en helt skev syn på droger där jag ibland inbillat mig att jag är den ända personen i världen som tar droger) Den här upplevelsen fick mig verkligen att förstå hur det kan se ut i samhället där vanliga personer kan leva ett Hyfsat liv med droger i bilden. Men i alla fall vi var ett gäng på ålders-grupp 19-56 och delade några fina sen efter jobbets dag slutade med att jag vandrade hem med ett hegge i fickan. och sedan den dagen har jag rökt dagligen på jobbet däremot undviker jag att trippa under arbetstid för tror jag skulle kunna bli avslöjad men däremot efter jobbet gåt fint fint. Tex kan ta denna veckan som ett exempel :-D

Måndag, Vaknar upp efter en helg fullt av trippar bland annat en rejäl snetripp på 2cp... Men i alla fall jag håller mig bara till rökat hela dagen kanske 3-5 gram då det skiftar mellan brunt och spice utspritt från kl 5 då jag har alarm för att gå upp och rulla dagens påfyllnad av min medicinask.
Och då röker jag konstans från jag vaknar med 1.5 - max 3 timmars mellanrum.

Tisdag, Jag ska lägga ett svetsprov för att förnya min licens så jag beslutar mig att jag är rökfri ända tills provet är klart... plockar fram svetsmaskinen och röker en för kände att jag måste vara bäng för att klara det och det provet gick igenom även om man var rätt stukad. Och eftersom jag klara provet var jag sugen på att fira till det men blev bara en jävla massa extra röka en min dagliga dos..

Onsdag: Har en underbar dag då jag och kollegan jobbar nära Nils terminalen och vi möter upp en polare ute vid tågen och delar på en fet. Men den rickiga glädjen fick jag när jag kommer hem och ser 1 Gram MDMA på dörrmattan och jag och polaren beslutar oss för att ta 50-80mg men slutar med att hela påsen är slut och vi sitter med varsin 500mg dos i näsan men lyckat blev det :-D Även under denna tiden röker jag brunt/spice men mina vanliga pauser.

Torsdag: Mår o förväntat bra efter en MDMA tripp men tanke på serotonin förlusten... Det slutar i alla fall med att jag blir klar kl 1 och får åka hem och drar genast en 2cp tripp på 6mg för att undvika serotonin fallet senare på eftermiddagen och även detta blir till en under bar kväll som slutar med postitlappar över hela väggen på olika målningar och citat. Det är nu jag tittar på klockan och ser att jag ska gö mig ordning för jobbet om 1,5 timmar så jag försöker somna så fort jag kan och lyckas ovanligt bra med tanke på att jag brukar ha sjukt svårt att somna på 2cp

Fredag: Jag vaknar upp ovanligt utvilad och sjukt glad och tillfredsställ efter gårdagens tripp så jag och en kollega beslutar oss för att jobba klar så fort vi kan så vi blir klara vid 1 och drar till en annans kollegas polare som e pizzabakare och delar en med honom när han bjuder på pizza... Sen efter jobbet då jag nu skriver detta inlägg så röker jag några joints och tar lite vodka och några cider sen får vi la se vad helgen har att erbjuda :-D
Citera
2013-02-08, 17:54
  #2
Medlem
Marre1976s avatar
Tragiskt!
Citera
2013-02-08, 18:34
  #3
Medlem
Sleepyoh22s avatar
Ger mig fan på att jag vet var du jobbar.. Känner igen mig
Citera
2013-02-08, 18:34
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Marre1976
Tragiskt!

Får jag fråga dig vart du ser det tragiska när jag mår bättre en vad jag nästan någonsin gjort och känner att jag äntligen lyckas med jobbet och känner att jag utvecklas som person i den sociala biten?

Om jag levt ett liv i sorg och äntligen får känna något jag kan kalla lycka så ser jag inte det som något tragiskt jag ser det snarare som något positivt...
Citera
2013-02-08, 19:08
  #5
Medlem
Sleepyoh22s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hachbrownie
Får jag fråga dig vart du ser det tragiska när jag mår bättre en vad jag nästan någonsin gjort och känner att jag äntligen lyckas med jobbet och känner att jag utvecklas som person i den sociala biten?

Om jag levt ett liv i sorg och äntligen får känna något jag kan kalla lycka så ser jag inte det som något tragiskt jag ser det snarare som något positivt...

Jag kan verkligen förstå och relatera till vad du säger, och jag kan hålla med om att det finns många positiva aspekter. Men med droger finns det alltid en positiv och en negativ sida, den första tiden, 'smekmånaderna' går säkert väldigt bra, men att bruka olika preparat i princip dagligen leder nästan alltid till negativa konsekvenser. Jag är all for ett ansvarsfullt brukande och narkotika överlag, men man får väga sina för och nackdelar och sedan bestämma sig för hur man ska agera.
Citera
2013-02-08, 19:22
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Hachbrownie
Ibland kan jag känna att mitt liv är för bra för att vara sant men så har det inte alltid varigt...
Kan du berätta mer? Var har du varet någonstans? Är det från en böld? Rinner det mycket?
Citera
2013-02-08, 19:55
  #7
Medlem
deathpiercemes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hachbrownie
Får jag fråga dig vart du ser det tragiska när jag mår bättre en vad jag nästan någonsin gjort och känner att jag äntligen lyckas med jobbet och känner att jag utvecklas som person i den sociala biten?

Om jag levt ett liv i sorg och äntligen får känna något jag kan kalla lycka så ser jag inte det som något tragiskt jag ser det snarare som något positivt...

Njut av den lilla stunden du, ger dig max 1-2 år innan det börjar ta emot rejält och droger som står på vardagslistan att göra endast är en vardags syssla och något du inte klarar dig utan. Lägg till förstörda relationer, polisbesök, straff, avtändningar, depression, oro, ångestproblematik. Du kommer själv märka av dem psykiska problem som kommer att uppdaga sig förr eller senare. Och när du väl kommer på varför det inte längre är värt att knarka överhuvudtaget så möter du ditt livs brantaste himalayaberg att klättra upp för. Detta är typ det värsta som kan hända, antingen händer det dig, dina kompisar, eller både och för chansen att du softar ner när du blir äldre med en pipa hasch är då fan minimal, det är en illusion/önskedröm och något som kanske 3-4% av befolkningen klarar av att hantera. Svaga människor som mått skit hela sitt liv och hittar hem i form av droger klarar aldrig av det i det långa loppet.

Är det någon som håller med om det här förresten? Värsta tänkbara scenario alltså.
Citera
2013-02-08, 20:20
  #8
Medlem
babianroevs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av deathpierceme
Njut av den lilla stunden du, ger dig max 1-2 år innan det börjar ta emot rejält och droger som står på vardagslistan att göra endast är en vardags syssla och något du inte klarar dig utan. Lägg till förstörda relationer, polisbesök, straff, avtändningar, depression, oro, ångestproblematik. Du kommer själv märka av dem psykiska problem som kommer att uppdaga sig förr eller senare. Och när du väl kommer på varför det inte längre är värt att knarka överhuvudtaget så möter du ditt livs brantaste himalayaberg att klättra upp för. Detta är typ det värsta som kan hända, antingen händer det dig, dina kompisar, eller både och för chansen att du softar ner när du blir äldre med en pipa hasch är då fan minimal, det är en illusion/önskedröm och något som kanske 3-4% av befolkningen klarar av att hantera. Svaga människor som mått skit hela sitt liv och hittar hem i form av droger klarar aldrig av det i det långa loppet.

Är det någon som håller med om det här förresten? Värsta tänkbara scenario alltså.

Instämmer helt, bra skrivet!
Citera
2013-02-08, 23:02
  #9
Medlem
Sleepyoh22s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av deathpierceme
Njut av den lilla stunden du, ger dig max 1-2 år innan det börjar ta emot rejält och droger som står på vardagslistan att göra endast är en vardags syssla och något du inte klarar dig utan. Lägg till förstörda relationer, polisbesök, straff, avtändningar, depression, oro, ångestproblematik. Du kommer själv märka av dem psykiska problem som kommer att uppdaga sig förr eller senare. Och när du väl kommer på varför det inte längre är värt att knarka överhuvudtaget så möter du ditt livs brantaste himalayaberg att klättra upp för. Detta är typ det värsta som kan hända, antingen händer det dig, dina kompisar, eller både och för chansen att du softar ner när du blir äldre med en pipa hasch är då fan minimal, det är en illusion/önskedröm och något som kanske 3-4% av befolkningen klarar av att hantera. Svaga människor som mått skit hela sitt liv och hittar hem i form av droger klarar aldrig av det i det långa loppet.

Är det någon som håller med om det här förresten? Värsta tänkbara scenario alltså.

Absolut, väldigt bra skrivit.
Citera
2013-02-09, 00:50
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av GrekJanno
Kan du berätta mer? Var har du varet någonstans? Är det från en böld? Rinner det mycket?

Bara för att jag inte kan stava hindrar la inte det mig från att tänka?
Citera
2013-02-14, 01:20
  #11
Medlem
kytoyos avatar
Så länge läget är under kontroll så kommer det att funka, det kommer finnas jobbiga tider, det kommer finnas underbara tider.

Alla misslyckas inte.
Citera
2013-02-14, 01:22
  #12
Medlem
kytoyos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Sleepyoh22
Jag kan verkligen förstå och relatera till vad du säger, och jag kan hålla med om att det finns många positiva aspekter. Men med droger finns det alltid en positiv och en negativ sida, den första tiden, 'smekmånaderna' går säkert väldigt bra, men att bruka olika preparat i princip dagligen leder nästan alltid till negativa konsekvenser. Jag är all for ett ansvarsfullt brukande och narkotika överlag, men man får väga sina för och nackdelar och sedan bestämma sig för hur man ska agera.

Det handlar om kontroll, det måste finnas någon form av spärr som säger åt sig själv att nu får det räcka ett tag. Visst, man kan köra hårt en vecka, men det betyder inte att alla veckor ser ut som dessa.

Om man kör en sådan här vecka, varje vecka förstår jag att det inte går ihop tillslut.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback