Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Hur definierar du normen för »talspråksfel«?

Kan väl vara allt från att välja fel preposition till att blanda ihop ord som liknar varann (halvtid/halvlek t ex) eller använda fel meningsbyggnad.

Sej, dej, måln, stog, syckla, sentrum, dußa (duscha). Any takers? Känns som det är dax för en revolution.

Om talspråk ska kritiseras bör det ske utifrån att någon konsekvent använder något på ett uppenbart »felaktigt« sätt. Tycker dock att det huvudsakligen borde begränsas till ord. Meningsbyggnad i talspråk är ett vagt fenomen. Den som talar kan alltid kompensera, upprepa och blanda ordföljder utan att det stör (tycker jag).

Min poäng var ju just att man inte kan kritisera språkfel i talspråk på samma sätt som i inlägg på forum.

Det går aldrig att hindra någon från att kritisera, sedan är det en annan sak att kritiken till övervägande del faller platt till marken. Detta oavsett om det är tal eller skrift som kritiseras. Jag tycker inte att det föreligger någon skillnad beträffande att kritisera »språkfelen« i tal och skrift, om det nu alls ska kritiseras. Det är »språkfelen« som är olika. Det är väl allom bekant att reglerna i skrift har en tydligare definition.

Varför störa sig på att någon sa (antagligen av misstag och inte av okunskap) "halvlek" istället för "halvtid"?

Det blev två frågor till någon som inte »stör« sig just angående detta. Frågan kanske var retorisk?

Jag kan ändå försöka svara vad jag tror. Språket är något som berör många och har så alltid gjort. De flesta har sina egna personliga »käpphästar« som de bevakar. Samtidigt finns det alltid tillskyndare som tycker att nya språkgrepp är nyttiga och att språket inte ska vara låst i en viss form. Däremellan finns sedan sådana som ser att utveckling är bra, men att vissa »råmärken« bör upprätthållas, för tydligheten, för formen, för tryggheten eller bara för att.

Således finns det grogrund för att »störa« sig. Vissa stör sig på sådana som använder fel ord, andra »stör« sig på att några »stör« sig och åter några »stör« sig på att bli rättade.

De som »stör« sig på »halvlek i stället för halvtid« vill förmodligen ha ordning och reda. Rätt ska vara rätt, man kallar inte det ena för det andra: ... strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllne dosor, och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.

Några som använder »halvlek« i stället för »halvtid« tänker sig nog att de egentligen menar »halvlekspaus«. Andra kanske tycker att det är en godtagbar synonym medan vissa helt enkelt inte har förstått skillnaden.

Jag hade fattat om det hade varit någon som för jämnan sa halvlek istället för halvtid, men ett slarvfel här och var? De som tycker att så rätt ska vara så rätt är antingen väldigt ängsligt lagda eller är s k översittare som tar chansen att påpeka fel så fort de hittar ett (på andra förstås, inte sig själva). Förmodligen oftast båda.

Nu tror jag att det är ganska vanligt förekommande att »halvlek« används i stället för »halvtid«. Det vill säga, den som anmärker gör inte det utifrån enstaka företeelser.

Varför skriva i den här tråden öht? Varför läsa tråden öht om man inte tycker att gnällandet är relevant?

Har aldrig varit speciellt het på den här tråden och öppnar den sällan. Menade först och främst att det inte är speciellt lönt att klaga på talspråk. På skrivet språk kan finnas desto fler anledningar.