Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Fy fan för "utmaning". En miljömupp i riksdagen som heter Malin Hult säger, i en fjäskig frågestund med muppkollegan och bostadsministern med blåröda näsan, "utmaning" sex gånger. På en och en halv minut.

Ett helt tomt inlägg som den blåröda näsan besvarar lika tomt, men bara med två "utmaningar".

Borde vara tillåtet med stenkastning mot välavlönade politiker med torftigt språk.

Det förefaller som om du i realiteten är mer irriterad på politiker än på deras språk.

Det var nog under slutet på 90-talet som det blev populärt, inom näringslivet, att använda »utmaning« som synonym till »problem« eller »svårigheter«. Alltså att försöka vända perspektivet så att det inte skulle uppfattas negativt. Det var ungefär samtidigt som ett försök gjordes för att ersätta begreppet »pris« med begreppet »erbjudande«. Det senare blev ingen större succé. Det förra har vunnit gillande.

Mediakrigare som använder det fasansfulla substantivet "narrativ" i varannan mening i mediakrigstråden. Jag kräks i munnen!

Sluta använd "narrativ"! Det är nästan lika fasansfullt som "kymig". Jag känner mig kymig när jag nekar dig att smaka på min smörgås.

Vanligtvis samma människor som använder det pseudointellektuella fjantordet "diskurs".

"kan jag tänka"
"jag kan tänka"
"kan jag tycka"
"jag kan tycka"

detta är varianter på ett uttryck som i min närhet exploderat? för nått år sen hörde jag det aldrig, men nu tycker jag många använder sig av det. personer jag känner som inte alls umgås eller känner varandra gör det ofta helt oberoende.

är det nån kändis/tv-serie el vart kommer det det från? nån annan som reflekterat över det?

tycker det låter drygt. gissar jag snart också kommer använda mig av det.

Många i sportens värld kan inte skilja på halvlek och halvtid. Den svenske målvakten Isaksson påstod idag att han tvungen att gå ut i halvlek...

Mer sannolikt är nog att han bytes ut i halvtid.

Jag håller med dig. Men jag vill också dra en lans mot uttrycket "att kräkas i munnen". Jaha. Var skulle du annars kräkas?

Kräkas ur munnen kanske?

Att kräkas i munnen är det du gjorde när du satt hemma hos din kompis Göran och hans föräldrar och fikade som 17-åringar, efter att ni hade smakat på Martini Bianco för första gången dagen innan. Kommer du ihåg hur gräddtårtan du nyss ätit började smaka härsket i magen och den där första matskeden brännande surt maginnehåll stöttes upp ur svalget? När Görans mamma Karin frågade om ni skulle åka och spela basket på kvällen kom det ett par matskedar till. Du satt där med sura spyor i munnen och plågad blick och kunde inte svara. Sedan gick det som det gick...

Det är att kräkas i munnen!

Idioter som inte kan skilja "då" från "när". Nej, det låter inte finare om du inte vet hur du använder dina ord. Aldrig. Nästan (men bara nästan) lika illa som "såhär"/"påväg"-folk.

Varför? Vill folk medvetet vara dummare än de egentligen är?

Tack för den roliga utläggningen. Jag har faktiskt aldrig tänkt på det så, vilket gör att denna presumtiva situation faktiskt lärt mig något. Likförbannat tycker jag att uttrycket är vedervärdigt, men det kanske har att göra med min aversion för 15-åriga bloggtjejer.

Är det bara jag som tycker att det fulaste förstärkningsordet, inom svenskan, är "fucking"? Talar man engelska är det inget problem, men blandningen av svenska och "fucking" skär sig enligt mig. Trådar om användandet av de/dem och särskrivningar finns det gott om, men detta fenomen lyser med sin frånvaro.

Det verkar sprida sig som en löpeld genom landet. Jag tycker att det låter så enormt pubertalt och intelligensbefriat.
Jag tror dock inte "Fucking Åmål" är orsaken utan detta har eskalerat de senaste 5 fem åren.

Min egna teori är att folk som missbrukar ordet tror att det får dem att framstå som häftiga. Enligt mig får det helt motsatt effekt. Man får hoppas att det främst är tonåringar som använder ordet och lägger det på hyllan när de ger sig ut i arbetslivet.

Jag är vanligtvis en ganska tolerant person, men skulle en vuxen person yttre ordet flera gånger så kommer jag undvika personen eller kanske fråga varför personen använder ett språk som tillhör 15-åriga killar/tjejer. Det senare skulle jag endast göra efter det att jag lärt känna personen lite.

Vad är era åsikter? Jag vet att det finns flera här på Flashback som använder det i text. Är ni skatare/hip-hopare som gillar redbull och har kepsen på sne eller finns det här utspritt bland alla typer av människor?

Det låter enormt illa. Jag har nog inte stött på det i verkligheten, men det missbrukas ju verkligen om man råkar se på exempelvis Paradise Hotel eller någon sådant liknande serie. Jag ryser varje gång jag hör det.