Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Chevré. Både sägs och skrivs helt ogenerat av var och varannan. Man har inte nöjt sig med att flytta på accenttecknet, utan dessutom inverterat det liksom av bara farten. Chèvre stavas det på originalspråket franska, på svenska chevre eller rätt och slätt getost. Uttalas [ʃεvr] alltså sjävr. Lär er, oduglingar!

Det är väl ingenting jämfört med det bristfälliga uttalet när det gäller ostsorten Gouda. Vi får acceptera att utländska namn och stavningar inte sällan försvenskas. Inte fan uttalar vi Moskva och Paris som originalspråket gör.

Efter modell av café kantänka. Det är förstås dubbelfel med fel accent på fel plats. Ingen accent är bättre än en dålig sådan.

Nog kostar jag på mig en obetonad medelvokal på slutet i chèvre /ʃɛvrə/ – särskilt framför följande konsonant.

– en bit chèvre på sportbröd — /ʃɛvrə/
– en bit chèvre och en bit roquefort — /ʃɛvr/

Är så jävla trött på alla människor som nu för tiden använder
uttrycket "Ingen fara" helt fel.

Ni har säkert hört det i mataffären, hos myndigheter, i köpcentret,
osv, osv, osv.

Här kommer ett exempel på felaktig användning:

Jag: "Och så vill jag be dig lägga detta kuvertet till personen A"
Hen: "Ok, jag kan ta det och lämna det till A".
Jag: "Ok, tack".
Hen: "Ingen fara"
Jag i mina tankar: "Ditt jävla äckel. Vadå ingen fara????? Vad fan
menar du?"
Jag i verkligheten "Eh, hej".

Och här är ett exempel på en korrekt användning:

Jag: "Och så vill jag be dig lägga detta kuvertet till personen A"
Hen: "Ok, jag kan ta det och lämna det till A".
Jag: "Å, du har verkligen räddat min dag. Tack så jätte, jättemycket".
Hen: "Ingen fara"
Jag i mina tankar: "Bra, där använde du uttrycket i ett korrekt sammanhang"
(Även om jag aldrig skulle uttrycka mig så och tacka så överdrivet, för
en sådan liten tjänst).

I båda dina exempel så är det ju i respons till ett tack. Ärligt talat, vad är det du stör dig på?

Livet är inte så tokigt, om man jämför med alternativet.

»Ingen fara!« är inte så tokigt om man jämför med alternativet “No problem!”

Det är bra rytm i »Ingen fara!« med två klockrena trokéer. Dessutom är det trevligt med en fras som är både en överdrift och en underdrift.

»Ingen ko på isen!« – om man vill ha tre trokéer.

artighetsfras helt enkelt, håller med om "hen" , det ordet hatar jag.

Kan inte se att det i exempel två är så mycket bättre med uttrycket "ingen fara", ej heller i detta sammanhang handlar det ju om att informera om att någon fara ej uppstått eller förväntas uppstå. Nu är detta som påpekats av andra i tråden en typisk artighetsfras vars faktiska betydelse ej skall tillmätas så stort värde. Det är i klass med "inga problem" som kanske också hade passat in i sammanhanget.

Instämmer för övrigt i vissa tråddeltagares ifrågasättande av det mem hemmasnickrade ordet "hen", ordet saknar berättigande, såväl här som annorstädes. I löptext finns enkla möjligheter till omskrivningar i fall där det vill undvikas att skriva han eller hon, beroende på sammanhang kan man skriva "denne" eller vid andra tillfällen "vederbörande". Detta enbart två varianter, fler finns givetvis.

Handlar ju om att "ingen fara" ska användas när när en större uppoffring skett.
Vilket enkla tjänster inte handlar om. Uttrycket överanvänds helt enkelt och
ger intrycket av att dessa personer som använder det, att de minsann är så
otroligt duktiga och gör mig, eller någon annan, hen, en så otroligt stor tjänst.
Vilket naturligtvis inte är fallet.

I sakfrågan, vilka få verkar kunna hålla sig till, står jag fortfarande stabilt i min
åsikt. Och jag har egentligen inte fått mothugg, några seriösa argument hittills.

Vem har bestämt det, du?


Du får väl ha vilken åsikt du vill. En åsikt är ju inte en objektiv sanning. Går du till SAOB finns bland annat följande passage under sökordet fara: det föreligger ingen fara, finns ingen anledning till oro.

Med andra ord försäkrar den som säger "ingen fara" kontrahenten om att den inte behöver oroa sig för att vara till besvär.

Men det är sättet de använder "ingen fara" på. Som att de har skänkt mig en liten del
av deras otroligt dyrbara och värdefulla tid Att jag har fått en skänk från ovan
och de säger "ingen fara" för att bekräfta att den här gången så fick jag minsann
en liten del av deras tid

När det i själva verket är så att de ska vara jävligt glada för att jag tar deras
tjänst i anspråk.

Det har ju ingenting med språk göra, hur människor i din omgivning beter sig. Ingenting av dina inledande exempel pekar på att uttrycket skulle ha använts felaktigt. Den enda gemensamma nämnaren är du själv och förmodligen handlar det om att du bör sluta dra förhastade slutsatser.