Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Jo, det har du nog rätt i. Glömde i hastigheten den förträffliga trådens existens.

Ja bisarrt är verkligen rätt ord, även om jag i grunden kan föreställa mig att titeln Djurens rike leder tanken till en tecknad barnfilm. Det finns flera bottnar i detta eftersom det redan finns en australisk film från 2010 med det snarlika namnet Animal Kingdom. Att engelska (i synnerhet den amerikanska varianten) intagit svenska språket på alla plan är uppenbart. Det visar sig ju inte minst genom att ingen recensent tycks problematisera angående den svenska titeln.

Lyssnade på ett samtal mellan två personer som är framgångsrika inom alternativ media och de öste beröm och gillande över hur skickliga amerikanerna var att skapa ett »klatschigt« språk med ett omedelbart uttryckssätt. Jag har ju lite svårt att se hur The Animal Kingdom skulle vara särskilt »klatschigt« ens på engelska, men de har ju å andra sidan bara direktöversatt den franska titeln.

Att det finns mycket att göra med svenska språket är helt klart. Tyvärr verkar för få vara intresserade och fler och fler har förlorat förmågan. Jag skulle ha kallat filmen Det djuriska övertagandet eller möjligen Det djuriska sinnet om jag varit ansvarig.

Jag har inte sett filmen, men från det jag har läst om den är jag rädd för att en del tittare skulle ha blivit bli rätt besvikna på innehållet om den skulle ha kallats för Det djuriska sinnet. I synnerhet en fransk film med den titeln har ett visst förväntanstryck på sig...

Det som ser fram emot att se en fransk film med en platt engelsk titel kanske inte bryr sig så mycket om det. Jag gav två förslag (även Det djuriska övertagandet). Jag har inte heller sett filmen, men snappat upp att handlingen kretsar kring någon sorts röd tråd som skulle kunna sammanfattas: En mystisk farsot gör att vissa människor muteras till djur.

Ibland framförs den roliga ståndpunkten att det vore ”internationellt” att använda engelska titlar på utrikiska filmer, även t ex franska, danska och tyska filmer.

Finns det något annat folk vid sidan av den svenska massan som lika ofta förväxlar anglosaxiskt med internationellt?

Vad det handlar om är väl att man övergett tron på svenska som säljande språk. Det beror ju mest på att de inte ens försöker.

Undrar varför just svenskar beter sig så? Exempelvis slovener, islänningar, finnar och ungrare verkar ha en betydligt större tilltro till sina egna knepiga små språk.
Och har man något att säga vill man väl rimligtvis använda det språk man behärskar bäst för att uttrycka sig, modersmålet?

Kanske har svenskar helt enkelt inget att säga? I alla fall inget som kräver språklig och kognitiv precision.

Det finns givetvis ett svar på din fråga och en del i det svaret tror jag är att det inte finns någon naturlig stolthet eftersom landet inte varit utsatt för någon yttre fiende på mer än 200 år.

Svenska är ett ordfattigt språk jämfört med tex engelska.

Instämmer i teorin om att det inte är orsak, svenskar är rätt själlösa i sin nationalitet, har inte mycket att säga formulerat på sitt eget språk, är vad det verkar ohjälpligt USA-influerade.

Översättning till svenska av tex filmtitlar, National Lampoon blev Ett Päron Till Farsa, har nog heller inte bidragit till att svenskar gärna föredrar det svenska språket.

Folk som avslutar sina meningar genom att använda en omvänd ordföljd, ex:

”Jag tänkte äta middag, tänkte jag.”

”Jag börjar jobba imorgon, gör jag.”

”Vi måste ta tag i det, måste vi.”


Ett väldigt konstigt fenomen.

Tror det där fenomenet är en tankepaus om det är så att personen sedan babblar vidare om saker.

Det är en myt.


Där är vi överens.


Just detta exempel var ju när svenska översättare fick för sig att göra filmer med samma huvudperson till enheter:

- Det våras för...

- Tjejen som...

- Ett päron till farsa...

Det upplevdes då säljande och var det säkert. National Lampoon's var väl ärligt talat rätt andefattigt.