Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Varför så hård när det finns en del fel i den egna texten ?

"suga på svensk grammatik" - suga i svensk grammatik. Om nu ordet suga
är det bästa i detta fall.

"Vart jag ska börja". Det heter "var jag ska börja"

Ordet "asså" tror jag väl knappast är vedertaget. Alltså är bättre.

"sverige" stavas med stor bokstav.

"Huvet" stavas huvudet.

Jag vill inte gnälla, jag tyckte faktiskt att det var en söt felskrivning... I ett forum nära dig, kan jag väl säga.

Det handlar om en person som klagar på vilka mediciner läkarna skriver ut: Många läkare och vårdcentraler har fått detektiv att inte skriva ut så mycket mediciner.

Så totalt fel och ändå så lättförståeligt!

Ja har varit med om typ samma sak me en polare, hon fick en ny läkare när hennes hade semester, den nya ville att hon skulle dra ner på medicinen trotts att hon har haft samma låga dos i flera år, o hon tyckte de skulle va bra för henne att pröva :/
Men utan o göra något annat, för hon har ju lika mycke problem kvar me psyket :/
Men hon tyckte de skulle va bra för henne :/

Men när hennes ordinarie läkare kom tillbaka, så sa han att han inte kunde fatta hur hon kunde göra så här, att de va bara idiotiskt o farligt för henne!!

Förmodligen har många läkare o vårdcentraler fått detektiv att inte skriva ut så mycke mediciner o de är väll bra till dom som inte behöver men vissa läkare tänker inte så långt att de kan finns konsekvenser att ta bort medicin, vissa läkare som känner sina passigenter skulle inte gör så!

Ja tror de störta anledningen är pengar, ju mer mediciner som inte skriva ut så känner dom mer o om en vårdcentral inte skriver ut så mycke medicin så har ju dom inga sjuk o de ser kanske bra ut eller något :/

Tror de är något sånt :/
Helt sjuk isåfall :/

Jag citerar en större del av yttrandet, så ser du att det inte är något påhitt:

Fine, en person, en gång. Men det är ju inte direkt en vanligt förekommande felskrivning.

OK, då ska du få en mycket oftare förekommande felskrivning: "Själv" istället för "ensam".

Det har sannolikt kommit genom en förenkling av det längre "för mig själv". Jag var [för mig] själv - Jag var ensam.

Jag har en elakare, eller kanske sorgligare idé hur det uppkom:

Vi stiliga damer i gammelmormorsåldern får ibland frågan: Ska du gå SJÄLV på bio (sätt in valfri social tillställning)?

och svarar:

- Ja, jag tänker inte skicka någon annan!