Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Tack igen. Blev kanske lite bakvänt då jag skrev, blir kanske inte bättre nu men jag gör ett försök. Det jag i grunden "klagade" på var att många använder sig av akronymer, förkortningar, som inte är etablerade i de kretsar som förväntas läsa dem vilket jag tycker är ett oskick. I anslutning till det försökte jag att beskriva att de finns en etablerad, möjligen i dag i upplösning, regel för relationen mellan skrivsätt och uttal: versaler, bokstav för bokstav; gemener, läs samman.

Det finns väl ändå en grundregel för relationen mellan hur ord, eller förkortningar, eller akronymer, ska uttalas när man läser, eller lika gärna hur de ska skrivas utifrån hur de uttalas ? Kanske är det bättre att skriva "utläsas". Versaler, bokstav för bokstav; gemener, läs ut?

Den enda regeln som finns är väl att förkortningar av typen o.s.v., t. ex. och m.m. etc. skall läsas ut som hela ord när man läser högt. Akronymer som kan uttalas som ord tenderar att bli uttalade som ord, men först när de har blivit etablerade och välkända. Jag vet inte om det finns några officiella rekommendationer för det här. Jag har tittat som hastigast på Isofs (!) hemsida men bara hittat rekommendationer för hur man skriver förkortningar. Men det kanske skulle vara fruktbart att söka vidare där.

En rekommendation från Isofs sida är dock att man i görligaste mån skall avstå från förkortningar. Och det är ju vettigt när vi i stor utsträckning skriver på datorer och läser på skärmar. Förkortningar var någonting som munkar började använda sig av när de skrev med gåspenna på dyrbart pergament och ville klämma in så mycket information som möjligt på en begränsad yta.

Mobiltelefoner och de förkortningar som ungdomar använder sig av vid kommunikation medelst sådana är förstås ett helt annat kaninhål att utforska.

Det finns, eller kanske fanns, en regel som sa att när akronymen uttalas som ord så ska skrivsättet ändras till gemener, så klart inledande versal vid namn, vilket på så vis ger ledning för hur ordet ska utläsas. Jag fick för många år sedan berättat för mig en liten mindre kontrovers som tydligen utspelade sig mellan en tidningsredaktion och det som då hette Svenska Arbetsgivareföreningen. Denna organisation var motpart till Landsorganisationen som var motpart på arbetsmarknaden.

Tidningen skrev alltid LO, då Landsorganisationen förkortades, men Saf vid förkortning av Svenska Arbetsgivareföreningen, med hänvisning till uttalet. Arbetsgivareföreningen ville hellre ha skrivsättet SAF och hävdade då att de alltid utläste akronymen bokstav för bokstav (vilket de antagligen var ensamma om att göra) eftersom uttalet enligt tidningen styrde skrivsättet.

…när vuxna människor säger ”änkligen” istället för ”äntligen”. Eller ”pockon” istället för ”popcorn”…eller ”Cornelius” om ”Cornelis Vreeswijk”. Sedan har vi ju det klassiska ”igentligen” istället för ”egentligen”.
Vad i det talande språket stör ni er på i samspelet med andra?

Ja det är så slarvigt och "dött"
Man går på autopilot då liksom. Så ett med naturen. Mycket inskränkta människor som håller på så. De behöver ett uppvaknande.
Vi behöver alla vakna. Vakna!

*Talade. Egentligen stör jag mig inte så mycket på vad folk säger utan jag fokuserar mer på skriftspråket. Dialekter gör sitt för att förvränga ord till oigenkännlighet.

Asså. Det värsta är att det ordet verkar vara helt etablerat och accepterat numera.

Tror vi ska vara här förresten -> (FB) Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

När en vuxen människa säger "gädde" istället för "gav".
Jag vill strypa den personen till döds när någon gör så.

Är helt enig TS, men det som sätter käppar i hjulen för mig först och främst är när vuxna människor särskriver. Har man gått ut grundskolan så bör man fatta vad som ska skrivas som ett ord respektive två. Åtminstone en normalt funtad människa förstår utan att behöva tänka en extra gång.

Nu har särskrivningar inte att göra med det talande språket direkt så det kanske inte var svaret på din fråga. Men i talande form avskyr jag folk som säger "Ändån". Folk som trycker in ett jävla N i slutet. Spelar ingen roll hur mycket dyslexi du har, man får inte in ett N där.

Ännu värre är "gådde" istf "gick". Låter riktigt illa även om det är barn som säger det.

Jag stör mig inte så mycket på sånt. Men när man var tonåring så störade man sig på folk som sa Kallejanka, istället för Kalle Anka


Asså. Det var änna på tiden det.