Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Det ligger ju under alternativ 2 i det jag skrev. Det handlar om mängd, inte antal.

Detta förbannade »ens« som har blivit som ett slags slangbaserat tics hos vissa. Igår hörde jag en radiopratare som frågade kollegan som skulle ta över om det kommande programmet: - Vad händer idag ens?

Ens? Det ska var »då« eller ingenting: -Vad händer idag då?

En granne skriker åt sina ungar: Var är ni ens?

Ens? Den normala frågan är: Var är ni?

Jag tycker faktiskt att det fyller en funktion när det används för att uttrycka tvivel. Har själv använt det med framgång vid interaktion med yngre släktingar.

Var är ni ens? = Var fan håller ni hus? Ni skall vara här!

Vem är han ens? = Vad är han för slags människa egentligen?

Däremot var det ju inte så trevligt av radioprataren att uttrycka tvivel inför kollegans program, eller över dagens händelseutveckling i stort.

Det där snart ubikvitösa ”ens” är väl ändå någon sorts anglicism? Är det inte det som fordom skrevs ”alls”: ”Har du alls sett ’Bonderøven’ på teve?”

”Var är ni ens?” låter faktiskt inte riktigt klokt. Erinrar om en felöversättning från en anglosaxisk skräpbok, eller som ett krystat försök att låta presentabel när ett vanligt ”var fan är ni?!” hade gjort ett bättre jobb.

Men naturligtvis är ”ens” befogat i vissa fall: ”Hon hade inte ens betalat hyran.”

Du tycker ja, men det stannar därvid. Det är ju bara påhitt som du inbillar dig.

Ja ens ska användas negerande och fungerar även vid fråga. Det fetmarkerade är helt korrekt, men även: hade hon inte ens betalat hyran? Det jag visade låter inte riktigt klokt eller möjligen som barnspråk.

Vilken engelsk mening anar du bakom "var är ni ens?"

»Where are you at all» möjligen.

Ingen alls, faktiskt.

Men det där omotiverade ”ens” antar jag kommer av oidiomatiska översättningar av engelska fraser och då specifikt ordet even.
En mening som ”How did you even get such a wife??” översätts lätt av dilettanter med ”Hur fick du ens en sådan fru??”

Denna knasiga figur tror jag är en starkt bidragande orsak till att vi allt oftare möter rysligheter som ”var är ni ens?”.

Det är hemskt. Både självmord och hur folk pratar


Ordet ta används ibland där det inte behövs. Inte på samma sätt som i ditt exempel, men ändå där det stör. Ett exempel är ta beslut istället för besluta. Ingen jättegrej, och det är inte felaktigt, men jag stör mig på det när beslutsfattare uttrycker sig så.

Håller man sig kvar i myndighetsvärlden kan också nämnas överklagningar istället för överklaganden. När tjänstemän uttrycker sig så, t ex vi har tagit beslut att alla överklagningar ska tas med förtur, tänker jag alltid att den där typen har ingen aning om vad han sysslar med. Okunskapen, och dilettanteriet, märks också i språkbruket.

En annan grej jag lagt märke till helt nyligen, här på Flashback av alla ställen, är att en del skriver missinformation istället för felaktig information. Till råga på allt felstavat.

Nu är det väl ändå så att en beslutsfattare fattar ett beslut. Förhoppningsvis innefattar det både att förstå vad beslutet innebär och att de också står för detta beslut.

Inte säker på att du fattar vad jag menar. Självklart fattar man beslut. Men det går lika bra att besluta. Ta beslut däremot, det gör man hemmavid. I övrigt räcker det att beslutsfattaren står för det tagna beslutet. De andra behöver inte göra det.