Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Folk är så besatta av att inte använda engelska lånord att de till och med förkastar franska lånord för att de förekommer i engelskan.

Det är väl för att det vittnar om bristande ordförråd att blanda in engelska ord där det redan finns etablerade svenska begrepp som smidigt fogar sig i svenskans böjningsmönster. Man vill inte efterlikna dessa personer, helt enkelt, man ser dem inte som ett föredöme, eller rollmodell för att tala svengelska med fransk proveniens.

Folk är snarare besatta när det gäller att använda engelska ord i tid och otid. Sedan finns det några få som inte gör det och får en mer naturlig framtoning.

Med den inställningen kan man inte ta in nya lånord alls, så länge det finns ett motsvarande begrepp på svenska.
På Flashbacks språkforum är situationen den omvända. Själv är jag av uppfattningen att engelskans påverkan på svenskan är harmlös i längden. Som världen ser ut nu kanske inte ens engelskan har något vidare inflytande om 100 år, och då löser "problemet" sig självt.

Jodå, men det står ju var och en fritt att avstå från att svänga sig med trashengelska. Att engelska används i vissa akademiska miljöer behöver man kanske inte stimma så mycket om (jag försöker själv envist tala om slingkvantgravitation men loopkvantgravitation verkar ha klibbat fast i den svenska fysikerkåren), men att interfoliera sitt språk med engelska vardagsord visar ju bara att man ägnar för mycket tid åt att se amerikanska teveserier.

Självklart, men jag förstår ändå inte logiken. Om man stör sig på engelska lånord och uttryck borde man även störa sig på franska och latinska motsvarigheter, men så är det oftast inte. Skulle jag svänga runt med latinska uttryck här inne skulle folk tycka jag var helball.

Jag vet inte hur uppmärksam du är på din omgivning. Om du lyssnar hur det pratas på många håll idag så används engelska ord och uttryck i många kretsar till mer än 50 % i deras kommunikation. Det är inte frågan om några enstaka harmlösa inlån. Det handlar om floder som är värre än kodväxling.

Vilka håll är dessa, där engelskan skulle stå för majoriteten av kommunikationen? Pratar du om vissa yrkesgrupper som använder engelska, eller menar du vardagskonversationer?

Jag tror att det är så att du som lyssnare fokuserar på de engelska orden, så att de framstår som mer talrika än de verkligen är. Det ska visst vara ett psykologiskt fenomen som jag inte kommer på namnet på nu.

Det största problemet med att mer konsekvent byta ut rollfigur mot karaktär är att ordet karaktärsroll förlorar sin mening, och att vi således förlorar ett ord för det begreppet.

Det handlar om vilka grupper som helst i varierande grad. Vardagskommunikationer i alla åldrar, men i synnerhet yngre personer som i stället för att säga »där vi hör hemma« säger »Where We Belong«, »förresten« blir »by the way« och överlag alltid lägger emfas med ett engelskt uttryck eller ord.

Du verkar vara helt tondöv när det gäller detta. Kanske för ointresserad eller isolerad i dig själv med en förutfattad mening. Du har tjatat på med ditt försvar om att det är en normal process att ta in engelska ord hur läge som helst med hänvisningar till tyska och franska tillbaka till medeltiden. Det visar sig emellertid rätt tydligt att du inte ens har ett begrepp om vad det handlar om.

Förvisso, men det är ändå inte i närheten av majoriteten av kommunikationen som sker på engelska. Det var det jag ifrågasatte. Det kanske är ett ord per mening i snitt i de mest extrema fallen, och då är vi nere på kanske 10 % av orden. Du kan ju roa dig med att räkna antalet tyska lånord i samma meningar.

Jag kan ärligt talat säga att jag inte umgås med så mycket folk, särskilt inte tonåringar, men det du säger låter så osannolikt att jag måste efterfråga källa. Du har helt rätt i det du säger, men jag vill inte kalla mig tondöv. Snarare ser jag ingen anledning att särskilja engelskans påverkan på svenskan och den som tyskan och franskan har haft. Tyskans påverkan var så stark att svenskans komplexa grammatik kollapsade. Om engelskan hade haft lika stark påverkan, hade vi troligen börjat säga de hus istället för huset o.s.v.

Nej det är inga lånord. Det är hela uttryck som inte alls satt sig i svenskan och som inte finns i svenska ordlistor, vilket de »tyska« orden gjort/gör. Du verkar inte förstå sammanhanget eller så konstrar du medvetet.


Mina yngsta barn är runt 20 och jag hör ju hur de och deras kompisar pratar. Jag hör ju även hur det pratas bland yngre i medierna. Det är som sagt inte frågan om den jämförelse du försöker göra med tyska och franska inlån som skedde för mer än 50 år sedan.