Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Jag tycker inte den "felstavningen" är särskilt fel med tanke på aspirationen efter konsonanten /t/. Utan snarare skulle jag säga att det är något som lever kvar sen gammalt på sina håll. Överhuvudtaget tycker jag man ser kombinationen /th/ oftare i lite äldre svensk text. De verkade mer noggranna att gestalta det korrekta uttalet tydligare i skriftbilden förr. Kanhända var de mer måna om att bevara svenskan och dess uttal, även om det i mitt tycke kan ha gjort texterna lite mer svårlästa med alla extra konsonantkombinationer.

Men just ordet "The" ser ju ändå så rart ut. Gärna också på en gammal plåtburk med lite stiliserade bokstäver.


Värt att tillägga är att det även föreligger accentförskjutning mellan ordet vodá och dess diminutivform vódka. Det förstnämnda har alltså betoningen på ändelsen medan diminutivet istället har betoningen på stammen. Vodá uttalas f.ö. snarast som "vadá".

Direktöversatt blir vodka något i stil med "det lilla vattnet".


Precis. "Våttka" är ungefär som det ryska uttalet och det låter inte rätt på svenska. Jag själv – liksom alla jag vet om med svenska som modersmål – uttalar det med tonande /d/ på svenska. "Våddka".

Skulle vi börja uttala alla lånord exakt som de uttalas i värdspråket skulle det ju tillslut låta som man i det närmaste hade talfel. Typ "jag fick ett mejl", fast med hårt /l/ på slutet, som i engelskan. Hur tillgjort blir inte det? Bara ett exempel.


Om en svensk uttalar det på det viset håller jag med om att det låter lite underligt. Däremot om en ryss inte tonar konsonanten /d/ i ordet vodka så är det förlåtligt då det är orsakat av brytningen och har en naturlig förklaring.

Menar du att det sägs så (tveksamt tror jag) eller när det skrivs så? Tycks vid snabb sökning nästan enbart vara på sidor om parkeringsfrågor där mellan 9-18 förekommer och gör det antagligen för att tilläggsskyltarna skriver 9-18. Då kolliderar två tankar hos den som återger det, nämligen att det är mellan samtidigt som de inte vill ändra på hur det står på skylten.

Det borde nog skrivas från 9 till 18.

Det blir vanligare och vanligare, även i tal men framförallt i skrift.
Affären har öppet 9-18 (nio till arton) eller mellan 9 och 18 fungerar båda.

Häng inte upp dig på klockslagen, andra exempel är när man "är mellan 7-14 år gammal", "man väger mellan 80-100 kg" eller när "man kör mellan 90-100 km/h."

/t/ aspireras alltid i svenskan (dock inte i finlandssvenska), precis som /k/ och /p/, så att skriva ut det är totalt onödigt. Däremot behöver det (egentligen) skrivas ut i grekiska lånord, då grekiskan, åtminstone den klassiska, skilde aspirerat från oaspirerat /t/ (theta och tau).

Det bör betonas att den stavning som förekom på 1700-talet var inlånad direkt från franskan och såg ut enligt följande: thé eller thée. Så stavningen »the« har aldrig förekommit.

På 1700-talet stavades för övrig det vi nu stavar kaffe på följande sätt: caffé.

Om man vill vara retro bör man hålla ordning på det diakritiska annars blir lätt en idé ett ide och då sover man bort chansen.

Just det här att man inte uttalar ord som man tror kanske har en motsvarighet i att man kan läsa ord ganska lätt trots att bokstäver utelämnas eller kastas om.

Ide heter ju hide med gammaldags stavning

Fast idé har inte stavats hidé och bidéer känns ute.

Fast det där förutsätter ju faktiskt att det finns en rättstavningsnorm som man känner till, ett facit för hur orden borde stavas. Annars hade man nog ett sjå med att koda av det där.

Ja, men det finns ju samma rättstavningsnorm för ord som uttalas. Även om bokstav och ljud är olika saker får de flesta för sig att bokstaven e ska uttalas e och man tror också att man gör det fast man inte gör det. Det uppstår inga problem med förståelsen även om någon säger bafatt så förstår alla att det är bara för att.

Ville mest testa tanken att det kunde finnas någon liten korrelation.

Men det uppstår ju problem med förståelsen när folk uttalar ord slarvigt, eller har ett felaktigt uttal därför att de inte talar sitt modersmål. Inte hela tiden, men då och då. Visst kan man extrapolera och dra slutsatser om vilken tolkning som är rimligast i ett sammanhang, och visst kan man vänja sig och känna igen nya mönster efter ett tag, men nog uppstår det problem med förståelsen ibland.

Ja men jag menar alltså att vi uttalar orden långt ifrån bokstavstroget nästan slarvigt och det är inte något problem med förståelsen eftersom betoningen följer normen.

Mitt exempel med att kasta om bokstäverna ska ställas mot att man inte uttalar alla bokstäver som de skrivs när man talar, men betonar rätt.