Citat:
Ursprungligen postat av
GrillTekniker
Tycker det är plågsamt att lyssna på vissa brytningar, framförallt av någon anledning manliga personer från arabländer eller östeuropa.
Jag tänker att brytningar där man klämmer i för hårt, för att forma ljuden, orsakar huvudvärk (för såväl lyssnare som talare).
Det kan mycket väl gälla svenskar som talar engelska. Risken är att vi krystar alldeles för hårt på tex [t]-ljud och [tʃ]-ljud. Eftersom vi ju i bagaget har svenska språkets emfatiska uttal av tex
sport och
match som mönsterexempel.
Araber använder sina glottala stötar för att försöka pricka in svenska vokaler. Något som ju på svenska signalerar att man är irriterad. Samt återigen att ljuden blir krampaktigt emfatiska. I svenska ”varför?” är det bara [f] som är emfatiskt (samt även [a], om man uttrycker irritation); ändå kan araber spotta ur sig ”barrforr?” med emfas på vartenda ljud, utom /o/-et”. Huvudvärk!
Själv hatar jag
thailändsk brytning. Det jobbar en på Donken; hon tycks fatta det som att svenska är ett språk där orden
trettio, fyrtio, femtio, sextio och
sjuttio uttalas exakt likadant. ”De kåtta tetti kelånä!” Hur fan står man ut med sånt?