Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Visst är det det. Domma där smålänningarna säger det hela tiden.
Förutom de riktigt efterblivna som säger "Demma".

Det var/är trend bland ungdomar, särskilt unga tjejer, i Malmö/Skåne för lite sedan. Vet inte om det håller i sig idag men för bara något år sedan hörde man det hela tiden.

Håller med, detta tjatas det om som satan överallt just nu.

Jag kom på ett till....

Visst är det vedervärdigt när folk säger sin åsikt om ditten eller datten och avslutar med ett osäkert "eller?"
STÅ FÖR DIN ÅSIKT FÖR FAN!

Åh, smålänningar är ju bara så älskvärda

Tre ord

Kränkt

Ensamkommande

Religion

De ord jag är less på är föga förvånande exakt de ord jag var trött på för redan ett par årtionden sedan. De kännetecknas av att de var strunt inom pseudovetenskap och politiska pamfletter från första början. Att välja ut tre stycken blir väl lite godtyckligt, men jag drar väl på rak arm till med:

Normbrytande. Kommentarer egentligen överflödiga. På många sätt är det här begreppet kanske det som i sitt sammanhang används allra mest hycklande och mentalt efterblivet, utan att en lång rad naturliga frågeställningar kring det blir besvarade. Fortfarande. Efter 20 år av skiten. Kanske är det här ordet ändå värst av alla.

Genus i några andra sammanhang än biologiska (inom t.ex. taxonomi).

Mångkulturellt, men samma gäller för allt i närheten, som t.ex. mångfald.

Ovanstående ord kännetecknas av att de närmast helt används i lögnaktig politisk/ideologisk propaganda. Andra ord som har hörts till leda i den svenska offentligheten har använts som politiskt nyspråk med en helt annan (i regel odefinierad) betydelse än den gängse förekommande, men jag tycker ju att orden i sin normala betydelse ändå har en plats. Problemet är ju inte t.ex. begreppet "ensamkommande flyktingbarn", problemet är att det används på personer som varken är barn eller flyktingar. Problemet är inte begreppet "demokrati", utan missbruket av begreppet från den svenska regimen och det regimlojala etablissemanget när de bekämpar allt från yttrandefrihet till krav på demokratiska reformer, men samtidigt helt psykopatiskt försöker framhålla att de står för motsatsen. Samma gäller så klart alla tillmälen som har använts på alla som säger eller skriva något annat än hyllningar till den svenska regimen, den politik regimen bedriver eller den postmarxistiska, postmoderna och kunskapsrelativistiska statsreligion denna regim har infört. Jag ser inget problem med att kalla anhängare av den tyska nationalsocialismen för "nazister", problemet är att de flesta som har fått tillmälet mot sig i den svenska offentligheten inte har på något sätt varit anhängare av den tyska nationalsocialismen. Möjligtvis är ordet/tillmälet näthat värre, då det återigen används inte bara hycklande och ohederligt, utan även vagt, godtyckligt och odefinierat. Ungefär som 'normbrytande'.

Utöver det finns så klart de nya ord som inte minst regimen nu använder för att tona ned det faktum att den förda politiken inte hade utlovade konsekvenserna, utan istället fick de konsekvenser som de av regimen och etablissemanget förföljda regim- och systemkritikerna har hela tiden sagt att den kommer att få. Men ord som t.ex. 'utmaningar' är ändå mer ett val av ett ord framför andra utifrån vilken emotionellt intryck man antar att det ger, d.v.s. det är mer av försäljningssnack, tillrättalagd politisk retorik, inte ren lögn eller odefinierade tillmälen mot andra människor. Hur som helst har vi ännu inte fått dem nedkörda i halsen dagligen i ett kvarts sekel.

Nu när folk börjat säga "cringe" har jag tröttnat något så fruktansvärt på det. Jag tkr det är väldigt cringe när någon säger cringe ""

Några som mitt kompis gäng umgås med använder alltid spanka när dom säger vissa ord och lättare meningar och det tyckte han var "cringe" såg han inte ironin i det? Sa det aldrig då men tänkte på det efter ett tag och då var det försent :P

O dethär är väl inget ord men svenskar som pratar som blattar ( se sebbe staxx exempelvis )

Hitta sig själv.

Hmm...samtidigt betyder begreppet något reellt, så jag skulle likväl behöva ett ord för det. Det är lite som när jag sedan jag var väldigt liten alltid hade använt det engelska ordet 'sound', som jag inte kände till någon direkt svensk motsvarighet till. Efter lite sökning fann jag att det faktiskt fanns ett ord som jag t.o.m. någon gång hade faktiskt stött på: klangfärg. Nu försöker jag minnas att byta ut 'sound' mot 'klangfärg', speciellt som jag faktiskt tycker det är ett rätt coolt ord.

Det enklaste sättet att undvika 'cringe' vore sålunda om det fanns ett likvärdigt ord i svenska språket som även andra skulle förstå, men jag kan inte komma på något likvärdigt, utan högst att man skulle tvingas beskriva det, som t.ex. "det får mig att rycka till/krypa ihop av genans", vilket ju är ruggigt mer omständigt att säga.

Om du har tröttnat på att folk överhuvudtaget nämner upplevelsen, så finns det nog ingen hjälp. Det begreppet behövs och verkar dessutom behövas allt oftare i vår allt mer medialiserade värld, där allt fler verkar desperat försöka dra till sig uppmärksamhet.

Angående pipp-hopp gangstawannabe rappare och deras hittepåord; (2 x tre ord jag är less på).

Beat, drop, banger + ad-libs, cohort, switch-up.