Levnadsstandarden 1700-1800

Som topic lyder så vill jag veta vilken samhällsklass som levde längst under den här perioden. Bönder hade säkert lite sämre kvalité på maten än dem rika men bönderna rörde sig förmodligen mer. Så vilken samhällsklass levde längst?

Läxa?

Rörde på sig mer? Jag tror definitivt att adeln och högre uppsatta familjer levde mycket längre, eftersom det inte bara var "lite sämre kvalitet" på böndernas mat, utan de var nog glada om de fick någon mat alls. Lantbrukarna hade förmodligen oftare många fler barn att föda också.

Nej bara nyfiken

Bönderna var väl ute mer än adeln? Jobbade och slet med djur och odling hela dagarna?

Bönderna rörde på sig mer säger du, betänk också nu att bönderna arbetade mycket hårdare och längre och blev utslitna snabbare. Av min släktforskning så har jag lagt märket till att mina släktingar födda före ca 1870 i regel knappt nådde längre än 65.

Vilken klass blev oftast sjukast då? Eftersom bönderna rörde på sig mer måste de ju haft bättre immunförsvar osv. Medans rika kanske blev sjuka av fetma och diabetes.

Om du med "sjuka" menar mer allvarliga sjukdomar var nog även detta mycket vanligare bland de fattiga bönderna som inte hade råd med behandling, vård eller läkare.

Jag kan tänka mig att även lindrigare sjukdomar som förkylningar eller feber var vanligare hos bönderna eftersom de sällan hade kläder som värmde tillräckligt under vintern osv.

Lantbrukarna skaffade sig antagligen mer barn än de rika för att få mer hjälp i lantbruket? Visst var det nog mer barnadödlighet hos de fattiga men det var väl postivt för dem att ha flera barn,speciellt söner.

Om vi talar om de svenska bönderna under den här perioden så levde de inte i ett tillstånd av konstant undernäring, i motsats till vad som ofta påstås. Svält och hungersnöd var förstås en realitet, men dessa perioder slog till med ojämna mellanrum och var inte normaltillståndet. Många glömmer ofta bort att den svenska allmogen var en förhållandevis inflytelserik och välbärgad samhällskraft med egen ståndsrepresentation i riksdagen, och inte ett förtryckt och hunsat trasproletariat så som marxistiskt anstrukna historieförmedlare har velat påskina i sina tendensiösa skildringar.


Vid den här perioden (1700-talet och en bit in på 1800-talet) var den etablerade skolmedicinen nästan alltid betydligt skadligare och inte sällan rent livsfarlig i motsats till den folkmedicin som praktiserades av "kloka" gummor och gubbar.

När det gäller de svenska bönderna vet vi faktiskt mycket om hur de klädde sig i tidigmodern tid tack vare bouppteckningar och andra dokument som studerats flitigt, och de var definitivt inte dåligt klädda (se gärna avhandlingen Marknad på väg: Den västgötska gårdfarihandeln 1790–1864 av Pia Lundqvist). Även de allra fattigaste på 1700-talet ägde i regel flera pälsar av fårskinn, vadmalsrockar och andra rejäla material för vinterbruk. Bilden av den svenske bonden som en förtryckt trasproletär har föga med verkligheten att göra, se ovan.



Klass avgjorde inte hur ofta man blev sjuk, däremot levnadsmiljö. Smittospridningen av t.ex. infektionsssjukdomar var i regel större i städerna där människor levde tätare inpå varandra och de sanitära förhållandena var sämre. En adelsman som bodde i Stockholms innerstad hade förmodligen större chans att råka ut för någon otrevlig farsot än en dräng på landsbygden, men i det stora hela drabbades alla samhällsskikt ganska lika när det gällde sjukdomar. Sjukvården som fanns att tillgå var lika bra - eller kanske snarare lika kass - för hög som låg, även om jag nog hellre hade låtit mig behandlas av en klok gumma än en kunglig livmedikus som ordinerade lavemang, åderlåtning och kvicksilver...

Även inom överklassen rörde man på sig mycket, inte minst i samband med idrott (ja), jakt och militär exercis. Däremot är det helt riktigt att medlemmar av de högre samhällsskikten drabbades av "moderna" vällevnadssjukdomar i högre utsträckning. Förslitningsskador och kroniska sjukdomar torde dock ha varit vanligt bland den arbetande befolkningen, vilket redan påpekats.