Varför tror troende kristna att Jesus är gud barn ?

Beror på hur du väljer att tolka det.

Kan tolkas som i :
"Jag talar sanning, Gud har sänt mig, tro på mig, tro på vad jag säger"

Bibeln är iofs tvetydig och det är nog alla överens om, och är enligt mig och enligt Islam förvanskad.

Fast om han nu säger att de ska tro på Gud och att de sedan ska tro på han själv så faller ju rimligheten att han inte är denne Guden. Ifall han nu är denne Guden varför säger han detta?

Det är ungefär som att jag skulle säga "Tro på Kamora och tro på mig" vilket låter.. Ja, sjukt.

Hur tolkar du då verserna jag skickade ? att han är gud ? kan knappast låta så av en normal begåvad människa, men vill man tro på något så gör man det oavsett vad.

Nej nej jag håller med dig. Påpekade bara hur ologiskt det låter om vi nu antar att han är Gud

Ologiskt är ordet

Forts..

"Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. " - Joh 8:50

Om han är Gud varför söker han inte sin egen ära. Är det inte det Bibeln lär? Att Gud ska äras?

Denna lära förblir mer och mer kontraproduktiv ju mer man läser av den.

Några bibelord som motsäger era teser.

Tit 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.
Tit 2:12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,
Tit 2:13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.
Tit 2:14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.

Jes 41:4 Vem har planerat och utfört detta? Det är han som från begynnelsen kallade fram människors släkten. Jag, HERREN, är den förste och den siste. Jag är denne Gud.

Jes_44:6 Så säger HERREN, Israels Konung, och hans Återlösare, HERREN Sebaot: Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud.

Upp 1:12 Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld
Upp 1:13 och mitt ibland ljusstakarna en som liknade Människosonen, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad med ett bälte av guld om bröstet.
Upp 1:14 Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor.
Upp 1:15 Hans fötter liknade skinande malm som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av väldiga vatten.
Upp 1:16 I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft.
Upp 1:17 När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste

Upp 2:8 Skriv till församlingens ängel i Smyrna: Så säger den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen:

Upp 22:12 "Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar.
Upp 22:13 Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden.
Upp 22:14 Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar.
Upp 22:15 Men utanför är hundarna och trollkarlarna, de otuktiga och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögn och far med osanning.
Upp 22:16 Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan."

Här beror det på hur översättare väljer att tolka texten. Rent språkligt går 2:13 också att översätta som "den store Guden och vår frälsare Kristus Jesus" - vilket ju t.ex. kan se i noterna till Bibel 2000 - dvs som att det talas om Gud och Kristus här. Kontextuellt får detta bedömas som den mest troliga översättningen, då Gud och Kristus alltid annars behandlas på detta sätt i brevet (1:1, 1:4, 3:4-7).


Precis, men hur skulle detta tala emot något om Gud, fadern, som den ende Guden? Här är det ju Gud som kallar sig själv för den ende Guden - på samma sätt som Jesus senare kommer att kalla honom (dvs inte sig själv) för den ende sanne Guden.


Ja, Jesus kallas också för "den förste och den siste" i Uppenbarelseboken. Vad författaren menar med detta är något oklart (det fungerar förmodligen som en messiansk titel i detta avseende). Förmodligen rör användandet av denna titel författarens syn på Jesus som den förstfödde i skapelsen (Upp 3:14) och som även ska bestå i evighet framöver - varför han således är först och sist.

Men det är ju tämligen klart att Jesus inte ses som Gud i Uppenbarelseboken. Det blir klart redan i Upp 1:1: "Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom". Vidare i 1:6: "[Jesus] har gjort oss till ett kungadöme, till präster åt sin Gud och fader". 1:9: "Jag, Johannes ... hade kommit till ön Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull." - det rör sig alltså om Guds ord och Jesu vittnesbörd - vilket vore väldigt underligt, ifall Jesus själv är Gud. 5:7: "Det [Lammet, dvs Jesus] gick fram och tog boken ur högra handen på honom som satt på tronen [Gud]." Vidare i 5:9-10 (riktat till Jesus): "ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt åt Gud människor av alla stammar och språk och länder och folk. Du har gjort dem till ett kungadöme åt vår Gud, till präster åt honom" (här märker du alltså att Jesus omtalas i andra person, Gud i tredje - det handlar inte om densamme). 7:10: "Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet."

Det finns förstås väldigt många fler exempel på att Gud och Jesus behandlas som olika väsen i boken, där Gud också är Jesu Gud, Guds ord förmedlas som Jesu vittnesbörd, osv. Och vi har även klara stycken där Jesus hävdar att hans plats vid Guds sida inte handlar om att han själv är Gud, utan att denna plats istället är något han vunnit genom sina handlingar i livet. Det är alltså inte något som han har för att han är Gud, utan tvärtom något han fått av Gud; t.ex. Upp 2:26-28: "Den som segrar och ger akt på mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, och han skall valla dem med en stav av järn, som man krossar lerkärl – samma makt som jag har fått av min fader." Vi ser detsamma i 3:21: "Den som segrar skall jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag har segrat och sitter hos min fader på hans tron."

Titeln "den förste och den siste" är alltså, enligt författaren av Uppenbarelseboken, applicerbar på både Gud och Kristus (liksom även titlar som "kung", "herre", "frälsare" är applicerbara på dem båda), men Jesus ses fortfarande inte i någon mening som Gud. Gud behandlas som en, Jesus behandlas som en annan - som däremot fått väldigt stor makt av Gud.

Jag ser således inte riktigt att något du tar upp skulle motsäga "tesen" att Bibeln behandlar Gud som en, och Jesus som någon annan (Guds son, tjänare, lamm, utvalde, utsände, etc).

EDIT:
Ang "den förste och den siste" så kan detta vara värt att läsa; speciellt kopplingen som görs med titeln i anknytning till att "kalla fram människors släkten" är en intressant detalj som kan hjälpa till med förståelsen av varför denna titel dras fram igen i Uppenbarelseboken: http://www.biblicalunitarian.com/verses/revelation-1-17

Fast var det verkligen svaret på det jag skrev?

Av vad jag förstod så ifrågasätts tanken om att Jesus är Guds son? Jag kanske då missförstod?

@BRT


Javisst går det att översätta som det, men du misstar dig i att det behandlas på det sätt att Gud och Kristus är två separata personer. Faktum är att det är precis tvärt om, det stödjer den text som jag hänvisade till.

Du verkar återkomma till detta att man skiljer på Sonen och Fadern, vilket jag inte har något problem med.

Från titusbrevet så finns det flera saker som stödjer detta:

Tit 1:4 Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare.

Tit 2:9 Förmana slavarna att underordna sig sina herrar i allt, att helhjärtat tjäna dem och inte säga emot,
Tit 2:10 att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet, så att de i allt är en prydnad för Guds, vår Frälsares, lära.
Tit 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.

(och här kommer ju det bibelord vi diskuterar i sitt rätta sammanhang)

Tit 2:12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,
Tit 2:13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.

Tit 2:14 Han(Som i "vår store Gud och Frälsare Jesus) har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.

Vidare i vers 3:3-4

Tit 3:3 Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.
Tit 3:4 Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades,
(eng) But after that the kindness and love of God our Saviour toward man appeared,


Att du ständigt återkommer till detta med skillnaden på Fadern och sonen är för mig inte en Omen för att Jesus inte skulle vara Gud.
Du påstår att Gud och kristus är två olika ting och påstår att texten säger det, men ovan citerat säger motsatsen.

Och samtidigt så visar Paulus i Titusbrevet att Jesus och Gud är Frälsaren


jag anser inte detta vara så oklart. Det finns egentligen bara en som kan säga så om sig själv, och det är Gud, han är skaparen och begynnelsen för allt, också den som gör slut på allt. Han är den förste, ej skapad och den siste av allt skapat.


Nu återkommer du till det problemet igen angående att Fader och Sonen är olika, ja de är det men de båda är ju Gud.
Du verkar ha detta som ett standard argument trots andra bevis som är ganska uppenbara pekar på något annat.

Bortsett från att Jesus kallade sig Jag är, tror du det skulle vara någon i Judisk kultur som skulle våga sig på att ta det namnet och mena att det skulle betyda något annat?

Knappast. Här säger Jesus att han är den förste och den siste, precis som Gud säger i GT.
ingen skulle våga sig på det namnet heller vågar jag säga eftersom det skulle vara direkt förknippat med Gud och hans personlighet, hans evighet och natur.

Uttalandet krockar helt och hållet med läran om treenigheten. Söker inte Jesus sin egen ära då är han heller inte Gud.


Han kallade sig aldrig "Jag är". Först och främst finns det inte stora bokstäver i det grekiska manuskriptet därav omöjligheten att avgöra om han gjorde sig anspråk på "titeln" (Vilket i försej inte är en titel?). "ego eimi" betyder precis som det översätts till "jag är". Att han skulle göra anspråk av att vara Gud känns väl si så där då vi kan hitta andra människor än Jesus som använder sig av "titeln".

Exempelvis hittar vi en tiggare som kallar sig Jag är:

"Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: ”Är det inte han som satt och tiggde?” Några sade: ”Jo, det är han”, och andra: ”Nej, men han är lik honom.” Själv sade han: ”Det är jag.” (ego eimi). - Joh 9:9

Tiggaren kanske också är Gud?

Sant, Gud är inom oss alla... det är vad Jesus snackade om, och efter 2000 år verkar ni fortfarande inte ha förstått det. Det är därför Jesus sa att våra kroppar är Guds tempel, för att vi är alla Gud, precis som Jesus. Paulus sa också att vi är delar av Kristus.

Sen är det ganska självklart också att Jesus använde sig av titeln "jag är", eftersom de blev förbannade på honom efter att han sa det. Vad "jag är" betyder är helt enkelt medvetandet, och vi är alla delar av denna kosmiska medvetande. Kvantfysiken har också börjat hitta lite evidens att medvetandet är skaparen/Gud.