Den gyllene regeln

"Behandla andra som du själv vill bli behandlad" och en helvetes massa andra versioner. Varför finns den i nästan alla större religioner? Varför kämpar vi fortfarande mot varann trots regeln?

Ja det är den viktigaste regeln men en del väger andra saker som griskött och slöja högre

Tja, att inte vara en hycklare är väl en väldigt bra grundregel och ganska självklar, så det är väl inte så konstigt att sådant har dykt upp ofta. Det tror jag är grundbudskapet i de olika varianterna av den gyllene regeln. Däremot finns det många olika uppfattningar om vilka aspekter man ska kopiera.

Om jag har mycket vatten och lite mat och Pelle har mycket mat och lite vatten så kan man ju tolka regeln som "jag vill ha mat, så jag bör ge Pelle mat" eller "jag saknar något, alltså bör jag ge någon det de saknar". Det första är naturligtvis befängt, det andra är rimligt (inom vissa gränser). Naturligtvis ett förenklat exempel, men det visar tydligt att tolkningarna är väldigt viktiga.

Konkurrensen och begränsade resurser tar fram ondskan i envar.

Kanske för att denna regel inte är särskild smart.

Menar du därmed också överbefolkning och de skapade behoven där en hel del av de mer kreationistiska så kallade behoven, inberäknas?

Konkurrens är naturligt så länge det finns mer än två på jorden, av två kommer det tredje resten kan räknedatorn bevisa.. att när en man framavlar 40 söner, kanske 50 kanske 60.. så finns förvisso en slags obalanserad utjämningsfaktor inprogrammerat i religiösa mannualen..

Begränsade resurser, ja när 80 söner av en och samme man behöver dela på den knappa resursen så är resursen knapp, men när en två tre eller fyra eller tio söner konkurrerar om samma källa.. så fattar redan 5åringen att 80 skallar på en källa.. som kan sina.. jämte 10 skallar som vill ha.. utifrån samma rerurskälla.. ger olika utkomst och när då en hypotes är i farten , kan ekvationen bli ytterligare skev och till slut så stukad att man inte längre kan skilja mellan källa och behov och resurs och individ.. vad är vad, i sammanhangen?

När gud är parten i målet.. är konkurrenskraften också helt ommöblerad , dvs kartan .. livskartan som mer hårt trogna teister ju säger, att kartan i handen är sanningen, kan vara felet.. inte konkurrensen i sig.. om än att 70 söner, ja redan 40 och redan 30 söner av en bock.. konkurrerar nog så ivrigt med döttrarna , av kanske samme bock.. säg då att bocken har 20 döttrar.. befinner de sig vid samma källa fär resursutvinning eller är de bara lite förskingrade? mycket huvudbry där guden ska respondera på rätt och fel.. för att dra in rättviseargumentet mitt i gudsdyrkan, nej fy faan.

Trådar om samma ämne sammanfogade.

/Moderator

Detta begreppet torde vara allmänmänskligt och en förutsättning för att samspelet mellan oss människor skall fungera.

Den Jesuitiska GYLLENE REGELN är ett djävulens bländverk, Jesu Krist är en svängrygg och det gudomliga i hans litterära liv är att han "går vidare", han gör sin "walk of shame" till slut... han hade fel...

(berättelsen om Jesu Krist är en uppdiktad historia av en gudoms alla fel och brister med antropomorfistiska drag (han har gestaltats såsom en människofigur) och ska INTE ses såsom något fint... förrän han "gick sin väg" - ty lämna i skam, är också det kärlek (aka "harakiri"/en skamtavla)

Den verkligt KLOKA regeln är Konfucius SILVERREGEL, det att "gör inte mot andra, vad du inte vill att dem skall göra mot dig". Den är UPPFOSTRAN och förmågan att skilja rätt FRÅN ett felande/felaktigt beteende.

"Gör inte mot andra vad... " och " Behandla andra som..." , är SAMMA. Den mänskliga inkänningen, att känna igen andra som människor och att själv vilja kännas vid som människa. Så båda dessa historiska deviser om den enes bröd den andres död försöker väl jämna ut öga för öga ramsan att istället vända på fiende och hämdbegäret till att försöka anmana till konstruktivt uppbyggande genom att väcka individens förmåga till inkänning till den humana nivån istället för primitivistiska döda äta mättas rapa döda äta mättas rapa i ond cirkelgång till evig stagnation.

Att inte förstå vad som "menas", är i sig torftigt, ja. Men har man aldrig känt kristen värme, så kan jag förstå att man försöker intellektuellt sönderdela en mening.. för att försöka-förstå , men det handlar som vanligt , med religiös moral inte om att vara duktigt förstående utan om känsla och medvetenhet om vem man är i förhållande till omgivning och var och av vilken mening man existerar, för att döda roffa och lemlästa sig fram, eller för att skapa samförstånd. Att känna in en mänsklig individ brukar föda framgång, att inte vilja kännas vid.. brukar skapa sådant avstånd att man till slut inte behöver se andra som sig själv, man ställer sig utanför och börjar egocentrism narcissism psykopati och sociopati istället, man försöker se människan istället som en onödig faktor som inte har-att-göra-med-ens-liv : främlingsskapandet upphöjs , alltså.. människan ska vara istälelt främling.. inte frände.. inte vara samma.. vara olik.

dock är detta överkurs för dig M.B

NEJ, HBB – den ena är en lockelse att "göra sig till" för andra (djävulens natur) – det är inte den andra.

Omdöm! Redeem!

Silverregeln är ett rättesnöre och Gyllene regeln är en lockelse...

Ja, på sätt och vis.

Om man analyserar meningen: "Behandla andra som du själv vill bli behandlad", så ses det ju tydligt, att det är meningens "du", som sättar villkoren för interagerandet för alla involverade parter.

Om "du" nu t.ex. är nån fanatisk teist, så det blir det denna fanatiska teistens villkor som skall gälla.