Jag vill börja gå i kyrkan.

Som rubriken lyder vill jag börja gå i kyrkan. Jag är själv väldigt andlig av mig, men jag har aldrig riktigt varit kristen. På senare tid har jag reflekterat mer och mer över Jesus och kristendomen. Jag har börjat fundera över att gå i kyrkan. Men jag är ganska "blyg" och jag har ingen att gå med. Hur ska jag börja, ska man gå till svenska kyrkan eller ska man gå till en frikyrka (jag har funderat på att gå till baptistkyrkan). Hur kommer församlingen reagera om en "outsider" droppar in etc?

Jag går ofta i kyrka och har varit i ungefär samma situation. Jag kom genom några vänner i i en församling som tillhör Missionskyrkan. Vännerna följde bara med mig en gång men på grund av hur välkomnande de är kom jag snabbt in i gemenskapen. Jag rekommenderar dig missionskyrkan eftersom de kan vara gött att mjuklanda in i det, jag har själv varit i några konstiga baptistförsamlingar. Svenska kyrkan är också att rekommendera, det beror på hur gammal du är. Du kan gärna slänga iväg ett PM till mig om du undrar något

Församlingar är över lag väldigt välkomnande, you got nothing to worry about.

Om du går till Svenska Kyrkan kommer ingenting hända. I bästa fall smyger nån präst upp och säger något försynt om hur fint det är i kyrkorummet.
Går du till baptisterna eller missionärerna eller varför inte slå på stora festtrumman och gå till Pingstkyrkan, så kommer du antingen känna dig som

a, Ett sällsynt djur som alla vill granska närmare
b, Djävulen
c, En hollywoodkändis

Hänger ihop lite med din egen sinnesstämning och utseende hur du blir mottagen, men generellt brukar det ge större utdelning bland frikyrkorna.
Om jag skulle bege mig till ngt jesus-tempel så skulle det bli Livets Ord.

Räcker med att kolla in deras egna TV-Kanal och lyssna på deras live-musik med långa svävande solon där det predikas, för att man ska fatta att det kan bli en jädra skön resa!! Om man nu är ute efter nån slags andlig extas. Och extas känns ju i sammanhanget mest relevant.
Varför annars bry sig liksom?

Håll dig borta från följande kyrkor/församlingar; Katolska kyrkan, Livets Ord, Jehovas Vittnen och Svenska kyrkan (om du är äkta Bibeltroende)

Skulle rekommendera precis som du själv har funderat på, Baptistkyrkan. Vet inte om jag har fel nu, men är inte Baptistkyrkan samma eller likvärdigt som Pingstkyrkan? Har för mig att Baptistkyrkan i USA kan jämföras med vår Pingstkyrka i alla fall.

Pingstkyrkan har i alla fall en ÄKTA tro på Bibeln och vad som står där. Till skillnad från t.ex. Svenska Kyrkan, som kan verka bra eftersom det är så etablerat, men SvK är ju FÖR abort och FÖR homosexuellt gifte. Vilket helt klart är MOT Guds vilja..

SvK är även emot Israel och judarna, då dom anser att Israel ska gå tillbaka till 1967-års gränser. Finns mer att läsa om det.

Med det sagt så innebär det ju inte att varenda präst, diakon eller församlingspedagog sympatiserar med allt som SvK står för.

Men som sagt; Baptist/Pingstkyrkan!

Detta kanske inte gäller ALLA Livets Ords församlingar, men vad jag har hört så är det mycket hokus-pokus och villoläror inom Livets Ord. Bla. väldigt mycket tungotal, vilket Jesus strängt sa till om att man inte skulle använda sig utav såvida man inte är ensam.

Men som sagt, det kanske inte är så inom hela Livets Ord..

Vi möts igen, broder!

Jag håller inte med dig. Killen har aldrig varit i en kyrka (sällan?) och du vill att han ska gå till pingst? Missionskyrkan är bättre i så fall då de ligger ungefär lika till rent teologiskt. Jag gillar inte baptist och pingst då de inte tillåter barndop.

Obs, jag glömde att svara på ditt PM och reste senare iväg på semester.. Sorry!

Gör det inte! Det är inte värt att riskera så mycket frihet och så många möjligheter till eget tänkande, kreativa lösningar på verkliga problem och den självkänsla du bara kan uppnå genom att tro på saker du verkligen vet är sant. Du kan inte låta en tillfällig svacka i ditt självförtroende leda dig in i ett liv av blindhet och okunskap, ta dig igenom dina svårigheter med din självkänsla i behåll och kom ut på andra sidan som en helare, friare och säkrare person i stället för att förkasta de sanningar som vår vetenskapliga utveckling lett oss till. Religionens väg leder dig aldrig vidare, den förminskar din roll som medmänniska och hävdar att inget är allt kontra allt är inget!

Har du sett Bill Mahers dokumentär "Religilous"?? Om inte är det ett av min absolut bästa filmtips för någon i din situation

Don't get me wrong, men är inte det här som Pingst också sysslar med?

Nämen godafton broder!

Okej. Nej, det kanske du har rätt i.
Personligen så föredrar jag dock Pingst eftersom den kyrkan är mest biblisk i mitt tycke.

Barndop är ett mänskligt påfund. Ingenstans i Bibeln står det någonting om barndop. Det enda dopet som det talas om är omvändelsedopet, där du tar ett medvetet beslut av egen fri vilja att följa Jesus. Du kan inte ta ett medvetet beslut av fri vilja när du är ett spädbarn.

Men visst är barndop en fin cermoni, det håller jag med om. Men jag tycker inte att det har något värde alls. Är själv barndöpt, men mina barn skall inte döpas som barn i alla fall

Det är lugnt!

Är det så? Hmm, det är mycket möjligt. Jag har aldrig hört talas om att Pingst sysslar med det, men det är mycket möjligt att dom har tagit efter Livets Ord i så fall. Mycket sorligt i så fall..

Ska undersöka den saken!

Villäror känns ju lite tvetydigt i själva grundpremissen... Inte sant?

F.Ö tror jag du har helt rätt om Livets Ord, Massor av hokuspokus och tungotal.
But the xtcy....oh the xtcy!!

Som nämnt är jag andlig av mig och tillhör en österländsk religion (icke abrahamitisk), jag är väl vad man skulle kunna kalla för en "sökare". Dock har jag ett par principer som jag inte viker en tum på, till exempel att livet är heligt.

Anledningen att baptistkyrkan är den mest lockande är att jag har haft en lärare (mycket trevlig) som är medlem i den lokala församlingen (dock inte så aktiv). Men även den så kallade "pannkakskyrkan" som brukar vara på fredagskvällar gjorde mig nyfiken, jag gick fram och började diskutera med församlingsmedlemmarna som var på stan (baptist/pingst/mission) och baptisten välkomnade mig trots att jag tillhör en annan religion. Han sa att om jag accepterar Jesus och om jag vill döpa mig så är jag välkommen.

Det är bara det att jag inte har någon erfarenhet av kristendom förutom ett par katolska mässor i ett land långt långt bort. Det är svårt att ta steget helt enkelt då jag inte vet vad jag ska förvänta mig och hur jag ska bli bemött.