Hjälp mig, talför mig som en semi-retarderad fyraåring!

Jag är 22 år och talför mig så som rubriken lyder och är minst sagt less på det, så vill utveckla min talförmåga.

Några exempel är att jag ofta förväxlar ord, sätter orden på fel plats i meningen (Senaste var "man får hjälpa till med att dra sitt stack till strået") Visst kan man skratta åt det, men börjar ledsna på att alltid säga fel, eller sakna ord. När jag ska säga något märker jag att intresset inte alla gånger är så stort och ibland känner jag själv hur mina meningar bara dör ut.
Jag har märkt att när jag känner mig stressad/nervös så blir detta värre (Vilket jag dock inte är alltför ofta)

Kanske svårt att veta såhär på rak arm - men jag undrar om det är något fel på mig?

Och sedan undrar jag framför allt hur man utvecklar sin talförmåga, utökar sitt ordförråd och väcker intresse när man talar? Är väldigt angelägen att ändra på detta beteende snarast.

Tack på förhand!

Afasi möjligtvis?

Jag utökade mitt ordförråd genom att läsa malde böcker under fem år av mitt liv där jag läste 1500-2000 sidor i olika slags böcker i månaden, det gjorde verkligen att mitt ordförråd blev bättre. ända sättet att bli bättre på att tala inför folk är ju att öva, så stå framför spegeln och överartikulera så att du lär dig att tala tydligt och lugnt sen blir det nog bättre!

Håller med föregående inlägg, läs böcker!
Det behöver inte vara svåra finkulturs böcker utan vad som helst som intresserar dig.
Det handlar ju inte om att lära sig torftiga ord som tre procent av befolkningen förstår utan det handlar ju om att öka förståelsen för ordens innebörd så att du får lättare att uttrycka dig så som du vill.
När du läser så jobbar du med ditt ordförråd hela tiden, det utvecklas.

Lycka till!

Du borde lagt mer jobb på riktiga ord än "semi-retarderad". Även fast det var ganska roligt

Jag upplever inte TS´s upplevda problem som att han har litet ordförrådd utan snarare att denne har svårt att hitta orden när han pratar, det är två helt olika saker.

Jag anser mig ha ett gott ordförrådd, brukar alltid klara högskoleprovets orddel utan fel, men jag kan vara väldig dålig på verbal kommunikation, särskilt när jag är trött och okoncentrerad kan jag finna mig stå helt utan ord eller att orden kommer i fel ordning.

Haha! "Semi-retarderad" var mest ett försök att väcka ett uns av intresse :P

Böcker, träna framför spegeln, tack för förslagen! Då har jag en anledning att läsa den annars till synes värdelösa kurslitteraturen.

Alltså orden finns ju där och kan låta som en pretentiös stofil om jag så behagar. Men så fort jag ska uttrycka mig verbalt går allt åt skogen, jag har inte någon nämnvärd scensskräck.

Trött och ofokuserad, stämmer bra överens med min situation också. Intressant det där, hur hjärnan kommunicerar beroende på sinnesstämningar.

Så du läser alltså någonting, får man fråga vad? Det kan ju vara bra med något förutom kurslitteraturen att läsa, typ skönlitteratur. Du har inte funderat på att ta en kurs i retorik? Ganska givande faktiskt.

Jag läser ekonomiprogrammet och juridik vid sidan om, så pluggar på 150% för tillfället. Jo det har faktiskt slagit mig tanken att gå en retorikkurs!

Nu när vi ändå är inne på ditt språk vill jag bara påpeka att verbet "talföra sig" (som du använder i rubriken) är en nyskapelse. Jag får intrycket av att det är en sammanblandning av "tala" och "föra sig", alltså bete sig i sociala situationer.