Har borderline, depression, ångest och får bara skit utskrivet

Tja, har som rubriken lyder borderline personlighetsstörning, är deprimerad och har en massa ångest som handikappar mig socialt till max och gör så jag inte kan sova. Har gått till Vuxenpsykiatrin för att få hjälp, där fick jag senast Olanzapine Teva 2,5mg att ta 1 på morgonen för "sammanhållning och mot oro" och Quetiapin Actavis 25mg för att ta på kvällen för att sova. Har även mirtazapin som jag tar 45 mg av varje kväll.

Dessa jävla Quetiapin har ENDAST gjort så att när jag väl somnar så sover jag som en stock, vilket är bra, ifall jag nu vill vakna 5 timmar efter skolan har börjat med en öken i käften.
Olanzapinet har inte gjort något alls vad jag vet.

Dom har satt pundarstämpeln på mig (verkar det som) för att jag drog dit och var ärlig om att jag har rökt en zutt och tagit några piller nån gång (har inte tagit något kontinuerligt), så nu vägrar dom skriva ut z-analoger eller benso när jag vet att det är EXAKT vad jag behöver för att kunna sova, jag fick ett engångsrecept på imovane 30 pack första gången jag var där och dom funkade helt otroligt bra, och när jag har försökt få dom igen så blir jag nekad av nästa läkare som säger att dom inte fattar varför den första skrev ut det till mig

Har haft olika läkare vid 5/5 besök på psykiatrin, alla har olika åsikter och jag måste dra samma jävla historia för varje.

Nu är jag less, har bara utöver den gången jag fick imovane fått en massa skit som inte hjälper och kostar mig pengar. Hur ska jag gå tillväga för att få något som faktiskt hjälper? Är beredd på att ljuga för dom verkar ju inte veta ett skit av vad jag behöver...

får man inte hjälp av sjukvården får man fixa sin medicim själv. lite dyrare men så länge man cashar så får man det man vill ha/finns

Det är svårt att få beroendeframkallande mediciner utskrivna när man har borderline av egen erfarenhet.
Man har oftast sämre impulskontroll och större risk för att hamna i missbruk etc.
Jag fick åka ett antal vändor till psykakuten innan min ordinarie läkare inom öppenvården insåg vilken jobbig ångest jag har och fick stesolid utskrivet, har även imovane.

Annars kan jag rekommendera att du provar Lamotrigin, stabiliserar humöret och har även en viss antidepressiv effekt.

Jag tycker jag har för bra impulskontroll, borde egentligen flippa mer än vad jag redan gör haha...
Ska dra till närpsyk och göra ett nytt försök idag, hoppas bara att jag åtminstone får imovane eller något liknande nu så jag iallafall kan sova.

Ska dra upp Lamotrigin och se vad de säger, men alla mediciner jag tar upp med dem verkar putta dem i motsatta hållet..

Jag har ingen jätte erfarenhet utav det här men postar här ändå....

Jag sökte själv hjälp för ett par månadersedan för att jag kände att jag orkade inte gå runt och vara deprimerad längre och orkade inte självmedicinera med alkohol. Jag fick det ena efter det andra och inget hjälpte.
Jag var så öppen som jag bara kunde vara och sa precis som det var. Att jag knappt sov något då och provade imovane, stillnoct och atarax och inget hjälpte. På Imovane kunde jag i bästa fall sova 4 timmar. Nu för några veckor sedan så skrev en läkare ut Xanor och så bra som jag mår på dem har jag inte mått på år. Allt försvinner jag kan verkligen vara mig själv och göra det jag vill. Har inget som styr mig då ( lite det jag uppnådde eller ville uppnå på alkohol) dock så vill jag inte ta den för mycket då jag vet precis vad det är och hur beroendeframkallande det är. Har tidigare haft morfin abstinens och jag vill absolut inte ha någon form av abstinens igen!!!!
Var på psykakuten för drygt 1 vecka sedan och fick då mirtazapin och den sover jag som fan på, när jag väll somnar. Tar ibland flera timmar men när jag har slocknat så sover jag minst "mina 8 timmar".

Det där var la dock kanske mest min egna historia, behövde prata av mig lite.
Men till topic lite då....
Den erfarenheten jag har är att om du överdriver eller beskriver det som extremt och träffar "rätt" läkare så skriver dem ut precis vad som helst. Jag fick som sagt Xanor utan att ha käkat några andra "benso" preparat innan och det jag sa var la mer eller mindre att jag orkade inte pyskist att vara vaken längre på nätterna. Är sjukriven så har inga problem med att sova på dagen egentligen. Men sa till läkaren att jag orkade verkligen inte att ligga i sängen och försöka sova när jag visste att jag bara går in i mina egna tankar och ligger där vaken i ett par timmar och sen så sover jag 2 om jag har tur.
Fick för övrigt tipset av min psykolog att överdriv till max när du har med läkare att göra. Om du vill bli inlagd så ska du hota med att ta livet av dig på plats mer eller mindre. DÅ måste dem lägga in dig.

Hoppas att detta kanske kan hjälpa dig på något sätt.

Har även en fråga som ni gärna får svara på om ni vill..

Min psykolog är inne på att jag kan ha borderline eller vara bipolär. När jag har läst om de båda så kan dem mycket väll stämma in på mig jag uppfyller många kriterier, men saknar även en del framför allt utbrott. Jag ännu inte råkat ut för något utbrott av någon större grad men för varje dag så känner jag att det är närmare bristningsgränsen. Min fråga är lite om jag fortfarande kan ha någon av dessa diagnoser eller om någon annan som är diagnosierad med dessa känner ingen mitt beteende.

Ursäkta om det är för mkt för att läsa eller inte går att läsa. Sitter här efter en ganska så tuff ute kväll med polarna som jag inte kunde motstå och kan som vanligt inte somna...........

Tack, det var hjälpande. Ska träffa en psykiatriker om 30 minuter, ska göra som du säger att överdriva som fan, för då kanske de fattar hur jävla dåligt jag mår. Jag har får inte heller utbrott så ofta, men det är för att jag vet hur jävla fucked up jag är så jag försöker att undvika att flippa pga paranoida tankar... Det har dock hänt ett fåtal gånger och vart helt utspårat samt lett till en jävla massa ångest efteråt.

Jag vill absolut inte bli inlagd, finns typ inget jag fruktar mer än det typ.

Jag återkommer med resultatet efter dagens besök!

hahah så det finns hor läkare där du bor med. Jag får inte utskrivet benso eller sömntabletter fast jag legat på psyck i 6 månader och kan inte sova och har panikångest 3 ggr per dag.
Eftersom man kan bli knarkare så vill dom inte skriva ut medecin, så jag köper på gatan istället.

Ja, nu börjar det ju luta åt det hållet. Var dit, fick samma jävla skit historia berättad för mig om att dom inte tänker skriva ut något som är beroendeframkallande till mig. Jag fattar helt seriöst inte vad problemet är, det är ju INGET annat förutom de mediciner som faktiskt är beroendeframkallande som har gett någon form av positiv effekt för mig. Känns helt seriöst som att dom typ försöker driva mig till vansinne, är sååå less på att inte få någon hjälp :/
Det enda som han sa var att jag skulle trappa upp dosen på mirtazapin, det som hjälper så jääävla mycket

säger man att det som är beroendeframkallande är det enda som hjälper får man det definitivt inte. tyvärr. man måste lirka fram det.

Jag har också bl.a ångest o depression. Jag har 375 mg Venlafaxin mot depressionen, men ska minska till 300 mg i morgon. Sen har jag Iktorivil (benzo), vilka jag ätit 4 mg i ca 12 år, men har de senaste 5 dagarna halverat den dosen utan problem än så länge.

Jag har tidigare haft Seroquel (quetiapin) o Zyprexa (olanzapin), de hjälpte inte ett dugg, gick bara upp i vikt av dem. Nu har jag Haldol mot psykosliknande saker, framförallt paranoia.

Theralen har jag för att sova, men sover ändå inte så bra. Tar ca 5 timmar innan jag somnar o sover till 10-tiden på förmiddagen. Ibland blir jag också jättetorr i munnen av dem.

Mirtazapin har jag också haft, de hjälpte inte, men gick upp i vikt på de med. Sen var de svåra att sluta med.

Ska föreslå att byta Iktorivilen o Theralenen mot någon insomningstablett nästa gång jag träffar doktorn.

EDIT: Jag har haft Borderline-diagnos, men nu har jag Asperger syndrom.

Välkommen till klubben med de som fått uppleva Sveriges dysfunktionella psykvård i första person. Skattefinanserad sjukvård låter bra ända tills man själv är i behov av den... De enda som blir hjälpta av psykiatrin idag är de aktivt självmordsbenägna och de som förlorat både familj och jobb pga psykisk ohälsa. Samt de som har tillräckligt med pengar över efter skatten för att kunna betala för privat sjukvård.

Går man till allmänna psykiatrin och klagar på psykiska besvär så får man svaret "kom tillbaka efter ett par självmordsförsök eller då du fått sparken från jobbet och varit arbetslös i åratal, så ska vi se vad vi kan göra". Den psykiska sjukvården är så sjukt underdimensionerad att bara de allvarligt sjuka får hjälp. Detta kombinerat med oviljan att skriva ut mediciner som fungerar leder till katastrofala konsekvenser för de med psykiska besvär.

Det råd jag kan ge dig är att tjata på så utav helvete på din läkare. Ring minst en gång i veckan och klaga på att medicinerna inte fungerar och hur du missar viktiga händelser i ditt liv som jobbtillfällen eller studier. När du väl träffar din psykiatiker så måste du överdriva dina besvär så långt det går utan att det märks. Poängtera att du är i en ond spiral som snabbt blir värre och att du snart har något viktigt att göra och måste ha symptomen under kontroll tills dess.

Samtidigt som du överdriver ditt lidande så poängtera att du har ett stort hopp om att snart bli frisk. Säg att du varit frisk/mått mycket bättre tidigare i ditt liv och att problemen började med någon händelse (t.ex. bortgång av släkting) och att du därför är kapabel till att leva normalt. Du behöver bara så att säga hjälp att komma på fötter igen. "Bara jag fick ordning på sömnen och ångesten så jag klarar av att jobba så skulle jag må mycket bättre". Detta gör läkaren mera villig att skriva ut klassade mediciner som faktiskt hjälper, eftersom DU övertygat honom om att det bara är tillfälligt.

När du väl fått medicinering som du är nöjd med så berätta för läkaren hur jävla bra den fungerar och att du mår mycket bättre. Men att förra receptet är slut och du behöver ett till "för du ska bara bla bla".

Gör du på detta sätt så har du iaf en chans att få behandling som faktiskt hjälper.

Jag är medveten om att tråden är gammal men tar upp diskussionen igen. Går sedan någon månad på Quetiapin, 75 mg per dag. Jag är inte färdigdiagnostiserad men de är 95 % säkra på bipolär, eventuellt med inslag av något mer. Så de skrev ut zombiemedicinen och det blir tyst i huvudet men det hjälper inte ett smack mot min ångest och depression. Sover som en stock av medicinen men drömmer grymt mycket. För att få ner ångesten och deppen, peppar jag mig med röka och det
funkar rätt bra. Bäst funkar benso och opiater dock men det är ju omöjligt att få utskrivet! Jäkligt skumt att man själv vet vad som funkar men läkarna har ingen koll eller så vill de bara inte skriva ut det som funkar. Och visst, jag har tidigare självmedicinerat med främst alkohol i mer än tjugo år ... Hur gör ni andra? Accepterar läkarnas beslut och går omkring med ångesten och jävelskap eller skaffar ni medicin på annat håll?