Vad betyder feminism?

Avtvingad makt samt tvångstransfererat kapital från män till kvinnor. Detta är hjärtat inom feminismen. Feministerna vill bli som män fast utan att bygga något från grunden.

Vad är d som ä diskriminerande och vilka ska ha mer rättigheter?

d va snarare så att han delade upp feminister och icke-feminister

har inte alla lika värde redan då

ä d inte d redan då

Vad en feminist är definierar varje självutnämnd feminist själv, beroende på känslotillstånd.

Feminism är idéer om det specifikt kvinnliga. Och dessa idéer kan formuleras i traditionella, affirmativa termer. Vi kan kalla det särartsfeminism.

Den kvinnliga tendensen att uppskatta trygghet, familjeliv kan till exempel uttryckas i nationella termer. Nationellt är alltså lika med folkligt, etniskt. Vi är ett folk, svenskar, som vill värna det egna och som känner oss hotade av multikulti-politiken, apartheid riktad mot oss. Och i denna nationalism behövs ett kvinlligt element. Hit hör tankar om familj, skydd, omvårdnad och hem.

En bra aforism i sammanhanget ges förresten av Tankesmedjan Feminix: ”Nationalism behöver inte vara konstigare än att en mor räddar sitt eget barn först.”

Modern föder sitt barn, vill värna det och skydda det. Det gör hon idag bäst med en nationell, svenskvänlig attityd. För motsatsen, att hata svenskar, har hittills varit mainstream men nu går det inte längre. Att hylla, omhulda och värna det svenska är framtiden och i detta projekt kan man få med sig kvinnorna. Om man uttrycker nationalismen i termer av familj och trygghet.

- - -

Särartsfeminism i Sverige har tidigare drivits av Rigmot Robèrt och Marianne Ahrne. Dessa blev allmänt hatade för sin film ”Gott om pojkar, ont om män” (1996). Alla Sveriges feminister sågade den.

Särartsfeminism: att fokusera på det som är unikt för kvinnor nämligen att vara maka och mor, att föda, att vårda och hjälpa, att hushålla, komma med kloka råd, att älska. Afrodite, Freja, Frigga, Hera, ja vi kan väl även addera någon Artemis och valkyria så får vi med det heroisk-aktiva draget också.

Dylik feminism har sitt historiska ursprung Norden. Vi lär ju traditionellt haft matriarkat här under stenåldern. Hela världen kan ha haft det, men medan patriarkatet slog igenom rätt globalt från bronsåldern så levde en rest kvar här i Norden. Mer om detta i ”Folket bortom Nordanvinden” av Gunnel och Göran Liljenrot (1989).

- - -

Detta kanske är kontroversiellt. Frågan huruvida matriarkat öht existerat är till exempel svår att avgöra. Prehistoriska förhållanden är svårt att nå defintiva svar om eftersom skrivna källor saknas. Mycket är baserat på spekulation.

Innan man avfärdar matriarkat kan dock nämnas att den historiska existensen av denna samhällsform även diskuteras internationellt. Se här till exempel Marije Gimbutas som antar att Europa före indoeuropéernas ankomst präglades av ett mer fredligt matriarkat. Här var det jordbruk och jordgudinnor, hos arierna var det nomadism och manliga gudar. Före Gimbutas hade vi en sådan som Bachofen som framkastade tesen att jordbruket uppfanns av kvinnorna.

Åter till Sverige. Vikingatidens kvinnor hade rätt stor frihet sägs det. De kunde vara huvudmän för ätter, vara lokala ”stormän”. Son och dotter ärvde lika. Denna arvsrätt bevarades i Smålandsbygden Värend ända in på 1700-talet enligt Linné (Skånska resan 1749 inbegripet småländska anteckningar). I övrigt fråntogs kvinnorna sin lika arvsrätt, yttrat i landslagens ”gånge hatt till och huva ifrån”. Men förutom hos virdarna så fanns visst en klausul i 1734 års lag om att kvinnor hade en viss arvsrätt, som att de själva fick förfoga över sitt arv (det arv de nu hade) även som gifta. Den äkta maken hade inte rätt att disponera över det. Det ser vi till exempel i pjäsen ”Sanna kvinnor” av Anne Charlotte Leffler (1883).

- - -

Den svenska kvinnan hade sin traditionella frihet. En större grad av kvinnofrihet fanns i Norden än i Sydeuropa, Mellanöstern och andra ställen gissar jag. Se till exempel detta inlägg där jag krossar myter som att det svenska 1800-talet innebar tidiga giftermål, tvångsgiften och annat.

Den feminströrelse som kom på slutet av 1800-talet, den hade enligt mig sin grund i den nordiska traditionen på detta område: i hävdvunnen kvinnofrihet, i denna relikt till matriarkat. Modern feminism kom för sin del att fokusera på ekonomiska faktorer, på att slussa ut kvinnor i arbetslivet, men också på rättvise- och omsorgsfrågor. Omsorg om barn och familj är särartsfeminism med högerprägel.

Afrodite var en grekisk gudinna. När grekerna var som störst hade man knappt lärt sig gå upprätta här uppe.

Förvisso hävdade Olof Rudbeck på 1600-talet att Atlantis låg i Sverige och att Adams namn härleds ur "Av damm", dvs skapad från ingenting... Det finns även de som tror att hans verk snarare var nån slags satir skriven i avsikt att roa.

Sant. Jag skulle inte ha nämnt dem på rad. Men funktionsmässigt är särartsfeminism symboliserad även av grekiska gudinnor. Afrodite = älskarinnan, Hera = maka och mor osv.